Documenti di Didattica
Documenti di Professioni
Documenti di Cultura
[2]
AL PRINCIPIO
[3]
[4]
AL PRINCIPIO
CONTENIDO
Prefacio................................................................7
Captulo 1:
Comentario de alta crtica..................................9
Captulo 2:
Comentario de baja crtica...............................21
Captulo 3:
Tabla de variantes.............................................35
Captulo 4:
Texto Sagrado...................................................41
Captulo 5:
Transliteracin del Texto Hebreo.....................45
Captulo 6:
Traduccin literalista.......................................49
Captulo 7:
Traduccin dinmica........................................53
[5]
Captulo 8:
Comentario justificativo de la traduccin....... 59
Captulo 9:
Polglota universal............................................ 69
Captulo 10:
Comentario hermenutico.............................. 213
[6]
AL PRINCIPIO
PREFACIO
[8]
AL PRINCIPIO
Captulo 1
COMENTARIO DE ALTA CRTICA
Moiss, hijo de Amram y Jocabed, de la tribu
de Lev, de la nacin de Israel, hermano menor de
Myriam y Aarn, fue el escritor, inspirado por Yahveh
Elohim, del texto sagrado llamado: Relaciones de
los Cielos y la Tierra, con el cual se abre el primer
libro de la Tor, que es Breshit, que significa: Al
Principio, y que es comnmente llamado Gnesis.
Moiss naci en Gosn, Egipto, el ao 2588
desde Adam 1; es decir, el ao 1732 antes del
nacimiento del Mesas Jess/Simiente de la
Mujer, de Abraham, de la tribu de Jud, Estrella
de Jacob, Cetro de Israel, Raz y Linaje de David.
El Espritu de Cristo, por mano del rey profeta David
Ben Isa de Jud, nos dijo que Yahveh Elohim sus
caminos notific a Moiss, y a los hijos de Israel
(Salmo 103:7). Eso significa que Dios inspir a Moiss
en sus escritos cannicos, que incluyen Breshit,
y confi las Sagradas Escrituras del Antiguo
Testamento primeramente a Israel. An en tiempos
del Mesas, los fariseos reconocan esto, como cita
la declaracin de ellos el apstol Juan (Jn.9:29a):
Nosotros sabemos que Dios ha hablado a Moiss.
Pues el mismo Yahveh Elohim habl por Isaas
desafiando a los falsos dioses y reclamando ser el
1
[9]
Ibid.
9
10
11
12
13
De los Textos. pgs. 16-22; D. J. Wiseman, Nuevos descubrimientos en Babilonia acerca de Gnesis.
[10]
AL PRINCIPIO
[11]
23
24
21
22
25
26
Gino Iafrancesco V., El Libro de las Jornadas, cap. 12, pgs. 193,194,
primera edicin; Bogot 2001.
xodo 20:11.
Iafrancesco, op.cit Jornadas, c. 12, pgs 196-200.
xodo 31:17b.
xodo 24:7,12; 31:18; 32:16; 34:1,4,27,32; Levtico 10:8-11; Nmeros
5:23; 33:2;36:13; Deuteronomio 1.1; 4:12-14,44-46; 6:1,9,24; 10:4; 27:3,8;
28:58; 29:20,21; 30:10;31:19,22,24-26,30; 32:44-46.
Deuteronomio 5:12.
xodo 19:1, 3, 11, 16; 20:11; Iafrancesco, Apr.Crnicas, III, pg.146.
[12]
AL PRINCIPIO
1651 antes de Jess Cristo.27 La segunda confirmacin la dio Yahveh Elohim el 10 del quinto mes (hamyshy) del mismo ao,28 tambin en el Monte Sina.
La tercera confirmacin la refiri Moiss de Yahveh
Elohim en campos de Moab el da primero del mes
de Sebat del ao 2709 desde Adam, 1611 antes de
Jess Cristo.29
Puesto que tan solamente el nombre Elohim
aparece en Relaciones de los Cielos y de la Tierra,
ya que se trata del tema de la creacin y hechura del
universo, y el nombre Elohim se asocia a Su funcin
de Dios Todopoderoso Creador y Hacedor, entonces
algunos crticos30 clasificaron a ste Toledot como
perteneciente a un supuesto y nunca confirmado
Documento E (elohista), y otros como P (sacerdotal)
tampoco confirmado; sin embargo, la confirmacin
divina del presente Toledot nos viene con el nombre de
Yahveh, al cual tambin algunos crticos31 clasifican
como el tambin supuesto y tampoco confirmado
Documento J (jehovista). El nombre Yahveh es
usado en las confirmaciones citadas por causa de Su
funcin reveladora de S mismo en relacin personal
con el hombre y con Su pueblo. Dios mismo confirma
que el presente Toledot con el nombre Elohim tiene
la misma inspiracin y fuente de Shemot y Dvarim.
La confirmacin divina confunde la hiptesis
documentara32, la cual se demuestra apenas una
29
30
31
32
27
28
Ibid.
xodo 24:4, 16, 18.
Deuteronomio 1:3; Iafrancesco, op.cit, Crnicas, pg. 147.
Iafrancesco, La Crtica destructiva y sus Antdotos, en De los Textos,
pgs. 52-60.
op.cit. Ibid.
De la escuela de Wellhausen, Kuenen, Graff y otros.
[13]
[14]
AL PRINCIPIO
[15]
37
38
39
40
[16]
AL PRINCIPIO
41
42
43
[17]
[18]
AL PRINCIPIO
58
Proverbios 25:1; 22:17, 20; 24:23; 30:1; 31:1; Eclesiasts 12:9-11; 2o Reyes
18:6; 2Crnicas 29:25, 30.
[19]
59
1o Reyes 2:3; 4:32, 33; 11:41; 14:19, 29; 15:7, 23, 31; 16:5,14, 20, 27;
22:39, 45; 2Reyes 1:18; 8:23; 10:34; 13:12; 14:15, 18, 25, 28; 15:6, 11,
15, 21, 26, 31, 36; 16:19; 20:20; 21:25; 22:8, 10, 11, 13, 18; 23:21, 24, 25,
28; 24:5; Jeremas 36:4, 18, 27, 32; 39:1-10; 45:1; 51:60-64; 52:1-34.
60
<2Macabeos 2:1-8>.
[20]
AL PRINCIPIO
Captulo 2
COMENTARIO DE BAJA CRTICA.
En el ndice de Paul Kahle de cdices procedentes
de Babilonia, del Antiguo Testamento61, y que se
usan en la consideracin de las variantes, y que se
encuentra en prolegomena, de la Biblia Hebraica de
Rudolf Kittel, los siguientes contienen Breshit:
Ea l Cambridge A39.7 ex Gn. 22.
Ea 2 Cambridge B 4,4. Gn. 49:6-30.
Ea 23. 24 Masora ad Targum Onkelos.
Ea 27,l. 2 Londres, res privata Gn. 35:10-25;
37:11-25.
Ka 1,1. 2 Leningrado Ant 793. Gn 1:1-10.
Ka 2,1. 2 Leningrado Ant: 795. Gn. 13:1 a 14:2;
15:15 a 16:13.
Ka 3 Cambridge B 4,2. Gn. 17:19 a 18:10.
Ka 4 Cambridge B 4,4. ex Gn. 21 y 22.
Ka 5 Oxford b 4,17. Gn. 40:13 a 41:2.
Ka 6 Cambridge A 39,8. Gn. 41:33 a 42:13.
De todos stos, para nuestro Toledot ha-shamayim
ve-ha-erets solamente nos sirven el Cdice Hebraico
Ka 1,1 2 Leningrado Ant 793, que abarca desde el
principio hasta el 2o da del Heptaemern incluido,
y el Cdice hebraico Ea 23. 24 Masora ad Targum
61
[21]
Ea 1-27 (de la Tor), Eb 1-30 (de los Nebiim), Ec 1-24 (de los Ketubim) = Var.
Codd. Orientalium, vide p.X ss., XXII ss y XXXIII ss en BHK. Ka 1-22 (Tor),
Kb 1-15 (Nebiim) y Kc 1-14 (Ketubim) = Var. Cod. Orientalium, vide Ibid
Ea,b,c. Los cdices E, provenientes de la vieja Genizah del Cairo, son ms
antiguos y tienen la puntuacin simple palestina; los cdices. K, de la misma
Genizah, son un poco ms tardos y tienen la puntuacin tiberiense.
63
[22]
AL PRINCIPIO
65
Masora Parva se refiere a las notas marginales masorticas en el manuscrito L con informacin acerca del nmero de veces en que aparecen ciertos
vocablos, y sus diversa formas y modismos. La BHK y la BHS la editan
al margen lateral del Texto. La Masora Magna o Gedolah es ms amplia
y alista las referencias breves de la Masora Parva. En la BHS aparece
su remisin abajo del Texto, pero antes del aparato crtico, y se edita en
volumen aparte.
Biblia Hebraica Stuttgartensia, prolegomena, pgs.iii-xlvi.
[23]
El aparato crtico de Toledot ha-shamayim veha-erets incluye las variantes de: cita de Orgenes
(1:1a); la pronunciacin samaritana de la Genizah
del Cairo segn Kahle (1:1); transposiciones en la
Septuaginta (1:6,7,9ab, 11a, 15, 20,24,30); Vulgata
(1:11a); manuscritos Pentateuco Samaritano, LXX,
Siriaco, Trgum pseudo-Jonatn, Vulgata (1:11b);
LXX (1:20a); Pentateuco Samaritano (1:21a) comparado con LXX y Vulgata; Ibid (1:26a); Siriaco (1:26b);
LXX original (1:27a); LXX y Siriaco (1:28a); Pent. Samarit. (1:28b); LXX (1:30a); Pent. Samaritano, LXX,
Siriaco (2:2a). Todo esto segn la BHS.
Tambin: Variante Ka de la coleccin de Kahle
(1:10a); Bombergiana II de Jacob ben Jyyim (1:14a);
Pent. Samarit. (1:28a); Vulgata (1:29a); LXX (2:4a).
Todo esto segn la BHK.
Por su parte, David Ginsburg realiz su edicin
crtica, en relacin a nuestro toledot, teniendo a su
disposicin: el manuscrito hebraico a, los manuscritos hebraicos b (Ben Asher, Seferim Ejarim, Defom a
y b, Ben Neftal), el Pentateuco de Bologna (1482), la
Biblia de Soncino (1a ed. 1488, 2a Npoles 1491, 3a
Brescia 1494, 4a Psaro 1511), la Polglota Complutense, la Biblia Rabnica de Flix Pratensis (1517),
la Biblia de Bromberg I (Venecia 1521), la Biblia
Bromberg II de Jacob ben Jyyim (Venecia 1524),
el Pentaeuco de Fara (1487), el Pentateuco de Ixar
(1490), el Pentateuco de Lisboa (1491), el Pentateuco
de Brescia (1494), Jomash Shemarony, Ketub, Nusj
Ajarat, Tserid Lehiyot, Trgum de Onkelos, Trgum
de Jonatn, Trgum de Sury, Trgum de Zeqanim,
Trgum de Army, Trgum de Romy.
[24]
AL PRINCIPIO
67
68
69
70
Gonzalo Bez Camargo, Breve Historia del Texto Bblico, 2a edicin revisada
y ampliada, Mxico 1984.
[25]
AL PRINCIPIO
[27]
[28]
AL PRINCIPIO
[29]
[30]
AL PRINCIPIO
73
Los manuscritos citados con asterisco * antes de la sigla, han sido traducidos al Castellano y editados en op. cit. Los manuscritos citados con signo
nmero # antes de la sigla, son manuscritos de los cuales se han conservado
pocos elementos, y a veces resulta difcil entresacar el sentido.
74
75
[31]
76
77
78
79
80
[32]
AL PRINCIPIO
81
Tor, Haftarot y Megilot, traducidos y comentados por Meir Matzliah Melamed Editora Sefer. Rio de Janeiro 1962.
82
83
[33]
[34]
AL PRINCIPIO
Captulo 3
TABLA DE VARIANTES
[35]
[36]
AL PRINCIPIO
TABLA DE VARIANTES
[37]
[38]
AL PRINCIPIO
TABLA DE VARIANTES
[39]
[40]
AL PRINCIPIO
Captulo 4
TEXTO SAGRADO
RELACIONES DE LOS CIELOS Y LA TIERRA
[41]
[42]
AL PRINCIPIO
TEXTO SAGRADO
[43]
[44]
AL PRINCIPIO
Captulo 5
TRANSLITERACIN DEL TEXTO HEBREO
A LETRAS OCCIDENTALES
[45]
[46]
AL PRINCIPIO
[47]
[48]
AL PRINCIPIO
Captulo 6
APROXIMACIN LITERALISTA CASTELLANA
AL TEXTO HEBREO
I:1.
I:2.
I:3.
I:4.
I:5.
I:9.
AL PRINCIPIO
[51]
[52]
AL PRINCIPIO
Captulo 7
TRADUCCIN DINMICA APEGADA
CONTEMPORNEA
+
I:1. Al principio cre Elohim a los cielos y a la
tierra.
I:2.
I:3.
I:4.
I:5.
I:6.
I:7.
I:8.
~s`
I:9.
b GI
I:14. Entonces dijo Elohim: -hayan lumbreras en la
expansin de los cielos para la divisin entre el
da y { } la noche, y sean para seales, y para
mudanzas, y para das, y para aos!,
I:15. Y sean para lumbreras en la expansin de los
cielos para alumbrar sobre la tierra!-. Lo cual
hubo.
I:16. E hizo Elohim a las dos grandes lumbreras: a
la gran lumbrera para dominar el da, y a la
[54]
AL PRINCIPIO
[55]
[56]
AL PRINCIPIO
~ b
[57]
[58]
AL PRINCIPIO
Captulo 8
COMENTARIO JUSTIFICATIVO
DE LA TRADUCCIN
Deseara expresar algunas de las razones por las
cuales, antes de la exgesis, llev a cabo la traduccin
antedicha. En primer lugar, me pareci acertado
dejar el nombre de Dios transliterado directamente
del hebreo, como pienso, Dios mediante, seguir
hacindolo, por respeto al Nombre mismo, sin querer
decir con ello que no sea legtima la traducibilidad,
la cual se ve claramente en la Septuaginta y en el
Nuevo Testamento, que la usa. Adems, para que
el lector lego tenga ms a mano las herramientas
onomsticas en el caso de la crtica literaria, y en el
de la exgesis espiritual.
Tambin otras palabras hebreas fueron adoptadas
aqu por el castellano, como acontece histricamente
con muchas otras, en otros casos y desde muchos
idiomas, especialmente cuando se trata de nombres
tcnicos. Fueron adoptadas al castellano aqu tales
palabras, porque sirven para dar ms claridad al
contexto general, y tambin porque a veces no
existe aun en espaol una palabra que exprese
perfectamente bien lo que dice la palabra hebrea; de
manera que lo mejor, para preservar el sentido de
la palabra sin distorsionarlo con la traduccin, fue
adoptar la palabra. Tales palabras fueron: adama
y tanines.
[59]
[60]
AL PRINCIPIO
[61]
AL PRINCIPIO
Samuel Noah Kramer; La Historia empieza en Sumer. Colorado 1956; Barcelona 1985. Biblioteca de Historia , Volmen XI. Ed. Orbis; pg.108. Lista
de los me en la pg. 119.
COMENTARIO JUSTIFICATIVO
DE LA TRADUCCIN
[63]
[64]
AL PRINCIPIO
125
126
127
128
COMENTARIO JUSTIFICATIVO
DE LA TRADUCCIN
[65]
130
[66]
AL PRINCIPIO
132
Ibid. p. 351.
133
Ibid. p. 351.
134
135
Ezequiel 28:17.
136
Jeremas 4:23.
COMENTARIO JUSTIFICATIVO
DE LA TRADUCCIN
[67]
137
R. Laird Harris, Gleason L. Archer Jr., Bruce K. Waltke, Diccionario Internacional de Teologa del Antiguo Testamento. Sao Paulo 1998. DITAT.
Kyle M. Yates, Nociones Esenciales del Hebreo Bblico. El Paso, Texas 1970.
Segundo Miguel Rodrguez, Diccionario Manual Hebreo-Espaol y ArameoEspaol. 2a edicin, Madrid 1949.
Luis Alfonso Schkel, Diccionario Bblico Hebreo- Espaol. Glosario HebreoEspaol Bblico preparado por Mora y Asensio. Madrid 1999.
--------, La Biblia del Peregrino. Bilbao 1995.
Guillermo G. Dorado, Manual de Hebreo y Arameo Bblicos. Libro I: Gramtica Hebrea. Madrid 1951.
[68]
AL PRINCIPIO
Captulo 9
POLGLOTA UNIVERSAL
AL PRINCIPIO
I
RELACIONES DE
LOS CIELOS Y LA TIERRA
Agradezco a mi hija Elizabeth Iafrancesco A., y a mi
yerno Ivn Daro Pez Torres, por su colaboracin conmigo
en la elaboracin de esta polglota universal.
[69]
[70]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[71]
[72]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[73]
[74]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[75]
[76]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[77]
[78]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[79]
[80]
AL PRINCIPIO
TEXTO ARMENIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[81]
[82]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[83]
[84]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[85]
[86]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[87]
[88]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[89]
[90]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[91]
[92]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[93]
Crditos: Primer toledot en el texto Ingls de la versin King James, publicada por el sindicato de prensa de la Universidad de Cambridge, impresora de
la reina, bajo la patente de las letras reales.
[94]
AL PRINCIPIO
TEXTO RABE
POLGLOTA UNIVERSAL
[95]
[96]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[97]
TEXTO PARS
[98]
AL PRINCIPIO
TEXTO TURCO
POLGLOTA UNIVERSAL
[99]
[100]
AL PRINCIPIO
TEXTO RUSO
POLGLOTA UNIVERSAL
[101]
[102]
AL PRINCIPIO
TEXTO UCRANIANO
POLGLOTA UNIVERSAL
[103]
[104]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[105]
TEXTO NEPAL
[106]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[107]
TEXTO INDIO
[108]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[109]
TEXTO TAILANDS
[110]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[111]
[112]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[113]
TEXTO VIETNAMITA
Chapter 1
1 Ban u c Cha Tri dng nn tri t.
2 V, t l v hnh v trng khng, s m ti trn mt vc; Thn c Cha Tri
vn hnh trn mt nc.
3 c Cha Tri phn rng: Phi c s sng; th c s sng.
4 c Cha Tri thy s sng l tt lnh, bn phn sng ra cng ti.
5 c Cha Tri t tn s sng l ngy; s ti l m. Vy, c bui chiu v bui
mai; y l ngy th nht.
6 c Cha Tri li phn rng: Phi c mt khong khng gia nc ng phn
r nc cch vi nc.
7 Ngi lm nn khong khng, phn r nc di khong khng cch vi nc
trn khong khng; th c nh vy.
8 c Cha Tri t tn khong khng l tri. Vy, c bui chiu v bui mai; y
l ngy th nh.
9 c Cha Tri li phn rng: Nhng nc di tri phi t li mt ni, v phi
c ch kh cn by ra; th c nh vy.
10 c Cha Tri t tn ch kh cn l t, cn ni nc t li l bin. c Cha
Tri thy iu l tt lnh.
11 c Cha Tri li phn rng: t phi sanh cy c; c kt ht ging, cy tri kt
qu, ty theo loi m c ht ging trong mnh trn t; th c nh vy.
12 t sanh cy c: c kt ht ty theo loi, cy kt qu c ht trong mnh, ty theo
loi. c Cha Tri thy iu l tt lnh.
13 Vy, c bui chiu v bui mai; y l ngy th ba.
14 c Cha Tri li phn rng: Phi c cc v sng trong khong khng trn tri,
ng phn ra ngy vi m, v dng lm du nh th tit, ngy v nm;
15 li dng lm v sng trong khong khng trn tri soi xung t; th c nh
vy.
16 c Cha Tri lm nn hai v sng ln; v ln hn cai tr ban ngy, v nh hn
cai tr ban m; Ngi cng lm cc ngi sao.
17 c Cha Tri t cc v trong khong khng trn tri, ng soi sng t,
18 ng cai tr ban ngy v ban m, ng phn ra s sng vi s ti. c Cha Tri
thy iu l tt lnh.
19 Vy, c bui chiu v bui mai; y l ngy th t.
20 c Cha Tri li phn rng: Nc phi sanh cc vt sng cho nhiu, v cc loi
chim phi bay trn mt t trong khong khng trn tri.
21 c Cha Tri dng nn cc loi c ln, cc vt sng hay ng nh nc m
sanh nhiu ra, ty theo loi, v cc loi chim hay bay, ty theo loi. c Cha
Tri thy iu l tt lnh.
22 c Cha Tri ban phc cho cc loi m phn rng: Hy sanh sn, thm
nhiu, lm cho y dy di bin; cn cc loi chim hy sanh sn trn t cho
nhiu.
23 Vy, c bui chiu v bui mai; y l ngy th nm.
[114]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[115]
TEXTO CHINO
[116]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[117]
TEXTO KOREANO
[118]
AL PRINCIPIO
Crditos: Primer toledot en el texto Koreano de The Holy Bible, Hankul and
Revised. Sociedad Bblica Koreana 1961.
POLGLOTA UNIVERSAL
[119]
TEXTO JAPONS
[120]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[121]
[122]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[123]
[124]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[125]
1 Ug nahuman ang mga langit ug ang yuta ug ang tibook nga panon kanila.
2 Ug sa adlaw nga ikapito natapus sa Dios ang buhat nga iyang gihimo; ug
mipahulay siya sa adlaw nga ikapito gikan sa tanan niyang mga buhat nga
iyang nahimo.
3 Ug gipanalanginan sa Dios ang adlaw nga ikapito, ug nagbalaan niini;
tungod kay niini nagpahulay siya gikan sa tanan niyang buhat nga gibuhat
ug nahimo sa Dios.
4 Kini mao ang mga sinugdan sa mga langit ug sa yuta, sa pagbuhat kanila,
sa adlaw nga si Jehova nga Dios naghimo sa yuta ug sa langit.
[126]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[127]
[128]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[129]
TEXTO MAOR
[130]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[131]
[132]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[133]
TEXTO LITUANO
[134]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[135]
[136]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[137]
TEXTO POLACO
[138]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[139]
TEXTO BLGARO
[140]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[141]
TEXTO CHECO
[142]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[143]
TEXTO HNGARO
[144]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[145]
TEXTO FINLANDS
[146]
AL PRINCIPIO
Crditos: Primer toledot en el texto Fins de Finlandia: Pih Raamattu. Suomen evankelis-luterilaisen kirkon, kirkolliskouksen vuonna 1992, kyttn
ottama suomennos. Sanan viljaa. Suomen Pipliaseura.
POLGLOTA UNIVERSAL
[147]
TEXTO LEIDSE
1 Toen God een aanvang maakte met de schepping van hemel
en aarde
2 de aarde was woest en vormeloos, duisternis heerste op den
oceaan, en Gods geest dekte het water
3 spi ak God: Er zij licht! en er was licht. 4 En God zag dat het
licht goed was. Nu maakte God scheiding tussen het licht
en de duisternis
5 en noemde het licht dag en de duisternis nachi. Zo was het
avond geweest en morgen geweest: de eerste dag.
6 God sprak: Er zij een uitspansel midden in het water, om
water van water te scheiden!
7 Alzo geschiedde het. God maakte het uitspansel en scheidde
het water onder het uitspansel van het water daarboven.
8 Toen noemde God het uitspansel hemel. En God zag dat het
goed was. Zo was het avond geweest en morgen geweest:
de tweede dag.
9 God sprak: Vloeie al het water dat onder den hemel is in
een plaats samen, opdat het droge te voorschijn kome! Alzo
geschiedde het.
10 Het droge noemde God land, en de samenvloeing des waters
zee. En God zag dat het goed was.
11 God sprak: Brenge de aarde planten voort: zaaddragende
gewassen en vruchtbomen die op de aarde naar hun aard
vrucht dragen waarin hun zaad is. Alzo geschiedde het.
12 De aarde deed planten uitspruiten, gewassen die naar hun
aard zaad dragen, en bomen die vrucht dragen, waarin hun
zaad is, naar hun aard. En God zag dat het goed was.
13 Zo was het avond geweest en morgen geweest: de derde
dag.
[148]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[149]
[150]
AL PRINCIPIO
TEXTO SVENSKA
Svenska 1917 (SV1917)
Public Domain
1 Mosebok 1 (Svenska 1917)
1 Mosebok 1
1
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
2
Och jorden var de och tom, och mrker var ver djupet, och Guds Ande
svvade ver vattnet.
3
Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus.
4
Och Gud sg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset frn mrkret.
5
Och Gud kallade ljuset dag, och mrkret kallade han natt. Och det vart
afton, och det vart morgon, den frsta dagen.
6
Och Gud sade: Varde mitt i vattnet ett fste som skiljer vatten frn
vatten.
7
Och Gud gjorde fstet, och skilde vattnet under fstet frn vattnet ovan
fstet; och det skedde s.
8
Och Gud kallade fstet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon,
den andra dagen.
9
Och Gud sade: Samle sig det vatten som r under himmelen till en
srskild plats, s att det torra bliver synligt. Och det skedde s.
10
Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav.
Och Gud sg att det var gott.
11
Och Gud sade: Frambringe jorden grnska, frbrande rter och frukttrd, som efter sina arter bra frukt, vari de hava sitt fr, p jorden. Och det
skedde s;
12
jorden frambragte grnska, frbrande rter, efter deras arter, och trd som
efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr. Och Gud sg att det var gott.
13
Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
14
Och Gud sade: Varde p himmelens fste ljus som skilja dagen frn natten, och vare de till tecken och till att utmrka srskilda tider, dagar och r,
15
och vare de p himmelens fste till ljus som lysa ver jorden. Och det
skedde s;
16
Gud gjorde de tv stora ljusen, det strre ljuset till att rda ver dagen,
och det mindre ljuset till att rda ver natten, s ock stjrnorna.
17
Och Gud satte dem p himmelens fste till att lysa ver jorden,
18
och till att rda ver dagen och ver natten, och till att skilja ljuset frn
mrkret. Och Gud sg att det var gott.
19
Och det vart afton, och det vart morgon, den fjrde dagen.
20
Och Gud sade: Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge
ock fglar ver jorden under himmelens fste.
21
Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s ock alla bevingade fglar,
efter deras arter. Och Gud sg att det var gott.
POLGLOTA UNIVERSAL
[151]
Och Gud vlsignade dem och sade: Varen fruktsamma och frken
eder, och uppfyllen vattnet i haven; frke sig ock fglarna p jorden.
23
Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
24
Och Gud sade: Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter,
boskapsdjur och krldjur och vilda djur, efter deras arter. Och det skedde s;
25
Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter
deras arter, och alla krldjur p marken, efter deras arter. Och Gud sg att
det var gott.
26
Och Gud sade: Lt oss gra mnniskor till vr avbild, till att vara oss
lika; och m de rda ver fiskarna i havet och ver fglarna under himmelen
och ver boskapsdjuren och ver hela jorden och ver alla krldjur som rra
sig p jorden.
27
Och Gud skapade mnniskan till sin avbild, till Guds avbild skapade han
henne, till man och kvinna skapade han dem.
28
Och Gud vlsignade dem; Gud sade till dem: Varen fruktsamma och
frken eder, och uppfyllen jorden och lggen den under eder; och rden
ver fiskarna i havet och ver fglarna under himmelen och ver alla djur
som rra sig p jorden.
29
Och Gud sade: Se, jag giver eder alla frbrande rter p hela jorden
och alla trd med frbrande trdfrukt; detta skolen I hava till fda.
30
Men t alla djur p jorden och t alla fglar under himmelen och t allt
som krlar p jorden, vad som i sig har en levande sjl, t dessa giver jag
alla grna rter till fda. Och det skedde s.
31
Och Gud sg p allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.
Och det vart afton, och det vart morgon, den sjtte dagen.
22
1 Mosebok 2
S blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin hrskara.
Och Gud fullbordade p sjunde dagen det verk som han hade gjort; och
han vilade p sjunde dagen frn allt det verk som han hade gjort.
3
Och Gud vlsignade den sjunde dagen och helgade den, drfr att han
p den dagen vilade frn allt sitt verk, det som Gud hade gjort, nr han
skapade.
4
Detta r berttelsen om den ordning i vilken allt blev till p himmelen och
jorden, nr de skapades,
1
[152]
AL PRINCIPIO
TEXTO SUECO
POLGLOTA UNIVERSAL
[153]
[154]
AL PRINCIPIO
TEXTO NORUEGO
1:1 I begynnelsen skapte Gud himmelen og jorden.
1:2 Og jorden var de og tom, og det var mrke over det store dyp, og Guds
nd svevde over vannene.
1:3 Da sa Gud: Det bli lys! Og det blev lys.
1:4 Og Gud s at lyset var godt, og Gud skilte lyset fra mrket.
1:5 Og Gud kalte lyset dag, og mrket kalte han natt. Og det blev aften, og
det blev morgen, frste dag.
1:6 Og Gud sa: Det bli en hvelving midt i vannene, og den skal skille vann
fra vann.
1:7 Og Gud gjorde hvelvingen og skilte vannet som er under hvelvingen, fra
vannet som er over hvelvingen. Og det blev s.
1:8 Og Gud kalte hvelvingen himmel. Og det blev aften, og det blev morgen,
annen dag.
1:9 Og Gud sa: Vannet under himmelen samle sig til ett sted, og det trre
land komme til syne! Og det blev s.
1:10 Og Gud kalte det trre land jord, og vannet som hadde samlet sig, kalte
han hav. Og Gud s at det var godt.
1:11 Og Gud sa: Jorden bre frem gress, urter som sr sig, frukttrr som
brer frukt med deres fr i, p jorden, hvert efter sitt slag. Og det blev s.
1:12 Og jorden bar frem gress, urter som sr sig, hver efter sitt slag, og trr
som brer frukt med deres fr i, hvert efter sitt slag. Og Gud s at det var
godt.
1:13 Og det blev aften, og det blev morgen, tredje dag.
1:14 Og Gud sa: Det bli lys p himmelhvelvingen til skille dagen fra natten!
Og de skal vre til tegn og fastsatte tider og dager og r.
1:15 Og de skal vre til lys p himmelhvelvingen, til lyse over jorden. Og
det blev s.
1:16 Og Gud gjorde de to store lys, det strste til rde om dagen og det
mindre til rde om natten, og stjernene.
1:17 Og Gud satte dem p himmelhvelvingen til lyse over jorden
1:18 og til rde om dagen og om natten og til skille lyset fra mrket. Og
Gud s at det var godt.
1:19 Og det blev aften, og det blev morgen, fjerde dag.
1:20 Og Gud sa: Det vrimle av liv i vannet, og fugler flyve over jorden under
himmelhvelvingen!
1:21 Og Gud skapte de store sjdyr og alt levende som rrer sig, som det
vrimler av i vannet, hvert efter sitt slag, og alle vingede fugler, hver efter sitt
slag. Og Gud s at det var godt.
1:22 Og Gud velsignet dem og sa: Vr fruktbare og bli mange og opfyll vannet
i havet, og fuglene skal bli tallrike p jorden!
1:23 Og det blev aften, og det blev morgen, femte dag.
POLGLOTA UNIVERSAL
[155]
1:24 Og Gud sa: Jorden la fremg levende vesener, hvert efter sitt slag, fe,
kryp og ville dyr, hvert efter sitt slag! Og det blev s.
1:25 Og Gud gjorde de ville dyr, hvert efter sitt slag, og feet efter sitt slag og
alt jordens kryp, hvert efter sitt slag. Og Gud s at det var godt.
1:26 Og Gud sa: La oss gjre mennesker i vrt billede, efter vr lignelse, og
de skal rde over fiskene i havet og over fuglene under himmelen og over
feet og over all jorden og over alt kryp som rrer sig p jorden.
1:27 Og Gud skapte mennesket i sitt billede, i Guds billede skapte han det;
til mann og kvinne skapte han dem.
1:28 Og Gud velsignet dem og sa til dem: Vr fruktbare og bli mange og opfyll
jorden og legg den under eder, og rd over fiskene i havet og over fuglene
under himmelen og over hvert dyr som rrer sig p jorden!
1:29 Og Gud sa: Se, jeg gir eder alle urter som sr sig, alle som finnes p
jorden, og alle trr med frukt som sr sig; de skal vre til fde for eder.
1:30 Og alle dyr p jorden og alle fugler under himmelen og alt som rrer
sig p jorden, alt som det er livsnde i, gir jeg alle grnne urter ete. Og
det blev s.
1:31 Og Gud s p alt det han hadde gjort, og se, det var sre godt. Og det
blev aften, og det blev morgen, sjette dag.
2:1 Gud hviler p den syvende dag og helliger den, 1-3. - Det fortelles hvorledes Gud vannet jorden, skapte mennesket av stv og innblste livets nde
i det, 4-7, satte det i Edens have og tillot det ete av alle trr undtagen av
kunnskapens tre, 8-17, frte dyrene til Adam, som gav dem navn, og hvorledes Gud, da Adam ikke fant nogen medhjelp blandt dyrene, skapte kvinnen
av hans ribben og innsatte ektestanden, 18-25.
2:1 S blev himmelen og jorden med hele sin hr fullendt.
2:2 Og Gud fullendte p den syvende dag det verk som han hadde gjort, og
han hvilte p den syvende dag fra all den gjerning som han hadde gjort.
2:3 Og Gud velsignet den syvende dag og helliget den; for p den hvilte han
fra all sin gjerning, den som Gud gjorde da han skapte.
2:4 Dette er himmelens og jordens historie, da de blev skapt,
[156]
AL PRINCIPIO
TEXTO DANS
:1 I Begyndelsen skabte Gud Himmelen og Jorden.
1:2 Og Jorden var de og tom, og der var Mrke over Verdensdybet. Men
Guds nd svvede over Vandene.
1:3 Og Gud sagde: Der blive Lys! Og der blev Lys.
1:4 Og Gud s, at Lyset var godt, og Gud satte Skel mellem Lyset og Mrket,
1:5 og Gud kaldte Lyset Dag, og Mrket kaldte han Nat. Og det blev Aften,
og det blev Morgen, frste Dag.
1:6 Derp sagde Gud: Der blive en Hvlving midt i Vandene til at skille
Vandene ad!
1:7 Og sledes skete det: Gud gjorde Hvlvingen og skilte Vandet under
Hvlvingen fra Vandet over Hvlvingen;
1:8 og Gud kaldte Hvlvingen Himmel. Og det blev Aften, og det blev Morgen, anden Dag.
1:9 Derp sagde Gud: Vandet under Himmelen samle sig p eet Sted, s
det faste Land kommer til Syne! Og sledes skete det;
1:10 og Gud kaldte det faste Land Jord, og Stedet, hvor Vandet samlede sig,
kaldte han Hav. Og Gud s, at det var godt.
1:11 Derp sagde Gud: Jorden lade fremspire grnne Urter, der brer Fr, og
Frugttrer, der brer Frugt med Krne, p Jorden! Og sledes skete det:
1:12 Jorden frembragte grnne Urter, der bar Fr, efter deres Arter, og Trer,
der bar Frugt med Krne, efter deres Arter. Og Gud s, at det var godt.
1:13 Og det blev Aften, og det blev Morgen, tredje Dag.
1:14 Derp sagde Gud: Der komme Lys p Himmelhvlvingen til at skille Dag
fra Nat, og de skal vre til Tegn og til Faststtelse af Hjtider, Dage og r
1:15 og tjene som Lys p Himmelhvlvingen til at lyse p Jorden! Og sledes
sket det:
POLGLOTA UNIVERSAL
[157]
1:16 Gud gjorde de to store Lys, det strste til at herske om Dagen, det mindste
til at herske om Natten, og Stjernerne;
1:17 og Gud satte dem p Himmelhvlvingen til at lyse p Jorden
1:18 og til at herske over Dagen og Natten og til at skille Lyset fra Mrket.
Og Gud s, at det var godt.
1:19 Og det blev Aften, og det blev Morgen, fjerde Dag.
1:20 Derp sagde Gud: Vandet vrimle med en Vrimmel af levende Vsener,
og Fugle flyve over Jorden oppe under Himmelhvlvingen! Og sledes
skete det:
1:21 Gud skabte de store Havdyr og den hele Vrimmel af levende Vsener,
som Vandet vrimler med, efter deres Arter, og alle vingede Vsener efter
deres Arter. Og Gud s, at det var godt.
1:22 Og Gud velsignede dem og sagde: Bliv frugtbare og mangfoldige og
opfyld Vandet i Havene, og Fuglene blive mangfoldige p Jorden!
1:23 Og det blev Aften, og det blev Morgen, femte Dag.
1:24 Derp sagde Gud: Jorden frembringe levende Vsener efter deres Arter:
Kvg, Kryb og vildtlevende Dyr efter deres Arter! Og sledes skete det:
1:25 Gud gjorde de vildtlevende Dyr efter deres Arter, Kvget efter dets Arter
og alt Jordens Kryb efter dets Arter. Og Gud s, at det var godt.
1:26 Derp sagde Gud: Lad os gre Mennesker i vort Billede, s de ligner
os, til at herske over Havets Fisk og Himmelens Fugle, Kvget og alle vildtlevende Dyr p Jorden og alt Kryb,der kryber p Jorden!
1:27 Og Gud skabte Mennesket i sit Billede; i Guds Billede skabte han det,
som Mand og Kvinde skabte han dem;
1:28 og Gud velsignede dem, og Gud sagde til dem: Bliv frugtbare og mangfoldige og opfyld Jorden, gr eder til Herre over den og hersk over Havets
Fisk og Himmelens Fugle, Kvget og alle vildtlevende Dyr, der rrer sig p
Jorden!
1:29 Gud sagde fremdeles: Jeg giver eder alle Urter p hele Jorden, som
brer Fr, og alle Trer, som brer Frugt med Krne; de skal vre eder
til Fde;
[158]
AL PRINCIPIO
1:30 men alle Jordens dyr og alle Himmelens Fugle og alt, hvad der kryber
p Jorden, og som har Livsnde, giver jeg alle grnne Urter til Fde. Og
sledes skete det.
1:31 Og Gud s alt, hvad han havde gjort, og se, det var sre godt. Og det
blev Aften, og det blev Morgen, sjette Dag.
2:1 Sledes fuldendtes Himmelen og Jorden med al deres Hr.
2:2 P den syvende Dag fuldendte Gud det Vrk, han havde udfrt, og han
hvilede p den syvende Dag efter det Vrk, han havde udfrt;
2:3 og Gud velsignede den syvende Dag og helligede den, thi p den hvilede
han efter hele sit Vrk, det, Gud havde skabt og udfrt.
2:4 Det er Himmelens og Jordens Skabelseshistorie. Da Gud HERREN gjorde
Jord og Himmel
POLGLOTA UNIVERSAL
[159]
TEXTO ISLANDS
[160]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[161]
[162]
AL PRINCIPIO
TEXTO HOLANDS
POLGLOTA UNIVERSAL
[163]
[164]
AL PRINCIPIO
TEXTO ESLOVACO
1 Na samm potku historie na zem stoj Bh. Ano, byl to On, kdo stvoil
nebe a zemi. 2 Akoliv byla zem zpotku beztvar a pust a vude se
rozprostrala neproniknuteln temnota, u tenkrt se nad mlnm oparem
obklopujcm celou Zemi sklnl Bo duch. 3 A tehdy Bh ekl: Bu svtlo!
a v tom okamiku se vechno zalilo svtlem. 4 Bh vidl, e svtlo je dobr,
a proto je oddlil od tmy. 5 Svtlo nazval dnem a tmu nazval noc. Tak uplynul
na na zemi prvn den. 6 Potom Bh ekl: Vechna voda obklopujc zemi a
se rozdl a vytvo nahoe oblohu a dole oceny. 7-8 Tmito slovy tedy Bh
rozdlil vodn opar obklopujc zemi a vytvoil z nj nebe a vodstva. Stalo se,
jak ekl, a uplynul druh den. 9 Dle Bh ekl: Veker vodstva pod irm
nebem, nahromate se do ocen a na vaem mst nech se vyno pevnina.
A opt se vechno stalo tak, jak Bh ekl. 10 Vzniklou sou pak nazval zem a
nahromadn vody nazval moem. I tentokrt Bh vidl, e vechno jeho dlo
je dobr. 11-12 Pokraoval vak dle a ekl: Zem, zazelenej se trvou, kvtm
a bylinami nesoucmi semena. Vydej tak rozmanit ovocn stromy rodc
plody se semeny, aby se jimi mohly dle rozmnoovat. Kdy se vechno stalo
pesn tak, jak Bh ekl, opt vidl, e to, co stvoil, je dobr. 13 Cel zem
se zaskvla pekrsnou zelen. To vechno se stalo tet den. 14-15 Dalho
dne Bh ekl: Bute na nebi jasn svtla. Svite nad zem a oddlujte noc
a den. Stanete se pipomnkou plynoucho asu, dn a let. 16-17 Ihned se
ve stalo, jak Bh ekl, a na nebesk klenb se objevila rzn svtc tlesa.
Ziv slunce, chladn msc a k tomu nespoetn mnostv mihotavch
hvzd. 18 Slunci pipadl kol svtit ve dne a msci s hvzdami osvtlovat zemi
v noci. Bh opt vidl, e ve, co uinil, je dobr, 19 a tak uplynul tvrt den.
20 Potom Bh ekl: Vody ocen a mo, hemete se rozmanitmi rybami a
vodnmi ivoichy a v przranm vzduchu pod nebeskou klenbou a poletuje
ptactvo veho druhu. 21-22 Tak Bh stvoil vechny tvory i netvory ijc ve
vodn i a velk i mal ptky ltajc v oblacch. Se zalbenm se na sv dlo
podval a poehnal jim: Rozmnoujte se a naplte vechny oceny a moe.
Vy, ptci, zaplte celou zemi a vzduch. 23 To ve Bh stvoil a uplynul pt
den. 24 Bh vak ve svm stvoitelskm dle pokraoval dle a ekl: Ty, zem,
vydej rozmanit druhy ivoich od plaz a po dobytek a divokou zv. Jak
ekl, tak se taky ihned stalo. 25 Svm slovem Bh stvoil irokou klu druh
suchozemskch ivoich, a kdy sv dlo zhldl, byl opt spokojen, nebo
ve bylo dobr. 26 Nato Bh ekl: Nyn stvome lovka, bytost, kter bude
odret osobnost samotnho Boha a bude t se svm tvrcem ve vzjemnm
vztahu. Tento lovk bude vldnout cel planet se vemi jejmi tvory ve vod,
na zemi i ve vzduchu. 27 Bh tedy stvoil lovka ke svmu obrazu jako mue
a enu. 28 Poehnal jim a ekl: Mnote se, naplte zemi a podmate si ji,
nebo jsem vs ustanovil vldci nad vekerm tvorstvem, je jsem stvoil. 29
Za pokrm jsem vm uril kadou bylinu nesouc semena, ovoce a jin plody
se semeny rostouc na stromech. 30 Vichni ostatn ivoichov se budou
POLGLOTA UNIVERSAL
[165]
ivit trvou, listm a zelenmi bylinami. Jak Bh ekl, tak se tak stalo a 31
ve, co uinil, bylo velmi dobr. Tak tedy skonil i est den.
1 V esti dnech tedy Bh stvoil ve, co existuje na nebi i na zemi. 2 Sedmm
dnem Bh dokonil vekerou svou prci a pestal konat jakkoliv dal dlo. 3
Na znamen toho, e v esti dnech dokonil cel sv stvoitelsk dlo, oddlil
Bh nadchzejc sedm den jako svat a udlil mu zvltn vznam.
4 Zde je strun vet udlost, kter se staly pi stvoen nebe a zem. Kdy
byla zem stvoena, 5 nerostla na n jet dn rostlina. Bh toti zpotku
zemi nezavlaoval detm a tak na n nebyl nikdo, kdo by ji obdlval. 6
Jen prameny vod vytkaly ze zem a zavlaovaly ji.
[166]
AL PRINCIPIO
TEXTO ESLOVENO
1 V zaetku je Bog ustvaril Ali Ko je Bog zael ustvarjati. nebo in zemljo.
2 Zemlja pa je bila pusta in prazna, tema se je razprostirala nad globinami
in duh Boji
Ali Boji dih ali silen vihar.
je vel nad vodami.
3 Bog je rekel: Bodi svetloba! In nastala je svetloba. 4 Bog je videl, da je
svetloba dobra. In Bog je loil svetlobo od teme. 5 In Bog je svetlobo imenoval
dan, temo pa je imenoval no. In bil je veer in bilo je jutro, prvi dan.
6 Bog je rekel: Bodi obok sredi vod in naj loi vode od vod! 7 In Bog
je naredil obok in loil vode, ki so bile pod obokom, od vod nad obokom.
Zgodilo se je tako. 8 Bog je obok imenoval nebo.
Gr. dodaja Bog je videl, da je dobro.
In bil je veer in bilo je jutro, drugi dan.
9 Bog je rekel: Vode pod nebom naj se zberejo na en kraj in prikae naj se
kopno! Zgodilo se je tako. 10 Bog je kopno imenoval zemljo, zbrane vode
pa je imenoval morje. Bog je videl, da je dobro. 11 Nato je Bog rekel: Zemlja
naj poene zelenje, rastlinje, ki daje seme, in drevje, ki na zemlji rodi sadje
s semenom po svoji vrsti! Zgodilo se je tako. 12 Zemlja je pognala zelenje,
rastlinje, ki daje seme, in drevje, ki rodi na zemlji sadje s semenom po svoji
vrsti. Bog je videl, da je dobro. 13 In bil je veer in bilo je jutro, tretji dan.
14 Bog je rekel: Naj bodo lui na nebesnem oboku! Loujejo naj dan od noi
in naj bodo znamenja za ase, dneve in leta! 15 Naj svetijo na nebesnem
oboku in razsvetljujejo zemljo! Zgodilo se je tako. 16 Bog je naredil dve veliki
lui: vejo lu, ki naj gospoduje dnevu, in manjo lu, ki naj gospoduje noi,
ter zvezde. 17 Bog jih je postavil na nebesni obok, da bi razsvetljevale zemljo.
18 Gospodovale naj bi dnevu in noi in loevale svetlobo od teme. Bog je
videl, da je dobro. 19 In bil je veer in bilo je jutro, etrti dan.
20 Bog je rekel: iva bitja naj mrgolijo v vodah in ptice naj letajo nad zemljo
pod nebesnim obokom! 21 Bog je ustvaril velike morske ivali in vsa iva
bitja, ki se gibljejo in mrgolijo v vodah, po njihovih vrstah in vse krilate ptice
po njihovih vrstah. Bog je videl, da je dobro. 22 In Bog jih je blagoslovil in
rekel: Plodite se in mnoite, napolnite vse morsko vodovje! In ptice naj se
mnoijo na zemlji! 23 In bil je veer in bilo je jutro, peti dan.
24 Bog je rekel: Zemlja naj rodi iva bitja po njihovih vrstah: ivino, laznino
in zveri zemlje po njihovih vrstah! Zgodilo se je tako. 25 Bog je naredil zveri
zemlje po njihovih vrstah, ivino po njenih vrstah in vso laznino na zemlji po
njenih vrstah. Bog je videl, da je dobro.
26 Bog je rekel: Naredimo loveka po svoji podobi, kot svojo podobnost!
Gospoduje naj ribam morja in pticam neba, ivini in vsej zemlji ter vsej laznini,
ki se plazi po zemlji! 27 Bog je ustvaril loveka po svoji podobi, po Boji
podobi ga je ustvaril, mokega in ensko je ustvaril.
28 Bog ju je blagoslovil in Bog jima je rekel: Bodita rodovitna in mnoita
POLGLOTA UNIVERSAL
[167]
[168]
AL PRINCIPIO
TEXTO CROATA
1:1 U poetku stvori Bog nebo i zemlju.
1:2 Zemlja bijae pusta i prazna; tama se prostirala nad bezdanom i Duh
Boji lebdio je nad vodama.
1:3 I ree Bog: Neka bude svjetlost! I bi svjetlost.
1:4 I vidje Bog da je svjetlost dobra; i rastavi Bog svjetlost od tame.
1:5 Svjetlost prozva Bog dan, a tamu prozva no. Tako bude veer, pa jutro
- dan prvi.
1:6 I ree Bog: Neka bude svod posred voda da dijeli vode od voda! I bi
tako.
1:7 Bog naini svod i vode pod svodom odijeli od voda nad svodom.
1:8 A svod prozva Bog nebo. Tako bude veer, pa jutro - dan drugi.
1:9 I ree Bog: Vode pod nebom neka se skupe na jedno mjesto i neka se
pokae kopno! I bi tako.
1:10 Kopno prozva Bog zemlja, a skupljene vode mora. I vidje Bog da je
dobro.
1:11 I ree Bog: Neka proklija zemlja zelenilom - travom sjemenitom, stablima
plodonosnim, koja, svako prema svojoj vrsti, na zemlji donose plod to
u sebi nosi svoje sjeme. I bi tako.
1:12 I nikne iz zemlje zelena trava to se sjemeni, svaka prema svojoj vrsti,
i stabla koja rode plodovima to u sebi nose svoje sjeme, svako prema
svojoj vrsti. I vidje Bog da je dobro.
1:13 Tako bude veer, pa jutro - dan trei.
1:14 I ree Bog: Neka budu svjetlila na svodu nebeskom da lue dan od noi,
da budu znaci blagdanima, danima i godinama,
1:15 i neka svijetle na svodu nebeskom i rasvjetljuju zemlju! I bi tako.
1:16 I naini Bog dva velika svjetlila - vee da vlada danom, manje da vlada
nou - i zvijezde.
1:17 I Bog ih postavi na svod nebeski da rasvjetljuju zemlju,
1:18 da vladaju danom i nou i da rastavljaju svjetlost od tame. I vidje Bog
da je dobro.
1:19 Tako bude veer, pa jutro - dan etvrti.
1:20 I ree Bog: Nek povrvi vodom vreva ivih stvorova, i ptice nek polete
nad zemljom, svodom nebeskim! I bi tako.
POLGLOTA UNIVERSAL
[169]
1:21 Stvori Bog morske grdosije i svakovrsne ive stvorove to mile i vrve
vodom i ptice krilate svake vrste. I vidje Bog da je dobro.
1:22 I blagoslovi ih govorei: Plodite se i mnoite i napunite vode morske! I
ptice neka se namnoe na zemlji!
1:23 Tako bude veer, pa jutro - dan peti.
1:24 I ree Bog: Neka zemlja izvede iva bia, svako prema svojoj vrsti:
stoku, gmizavce i zvjerad svake vrste! I bi tako.
1:25 I stvori Bog svakovrsnu zvjerad, stoku i gmizavce svake vrste. I vidje
Bog da je dobro.
1:26 I ree Bog: Nainimo ovjeka na svoju sliku, sebi slina, da bude gospodar ribama morskim, pticama nebeskim i stoci - svoj zemlji - i svim
gmizavcima to puze po zemlji!
1:27 Na svoju sliku stvori Bog ovjeka, na sliku Boju on ga stvori, muko i
ensko stvori ih.
1:28 I blagoslovi ih Bog i ree im: Plodite se, i mnoite, i napunite zemlju, i
sebi je podloite! Vladajte ribama u moru i pticama u zraku i svim ivim
stvorovima to puze po zemlji!
1:29 I doda Bog: Evo, dajem vam sve bilje to se sjemeni, po svoj zemlji,
i sva stabla plodonosna to u sebi nose svoje sjeme: neka vam budu
za hranu!
1:30 A zvijerima na zemlji i pticama u zraku i gmizavcima to puze po zemlji
u kojima je dah ivota - neka je za hranu sve zeleno bilje! I bi tako.
1:31 I vidje Bog sve to je uinio, i bijae veoma dobro. Tako bude veer, pa
jutro - dan esti.
2:1 Tako bude dovreno nebo i zemlja sa svom svojom vojskom.
2:2 I sedmoga dana Bog dovri svoje djelo koje uini. I poinu u sedmi dan
od svega djela koje uini.
2:3 I blagoslovi Bog sedmi dan i posveti, jer u taj dan poinu od svega djela
svoga koje uini.
2:4 To je postanak neba i zemlje, tako su stvarani.
[170]
AL PRINCIPIO
TEXTO SERBIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[171]
[172]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[173]
TEXTO ALBANO
Chapter 1
1 N fillim Perndia krijoi qiejt dhe tokn.
2 Toka ishte pa trajt, e zbrazt dhe errsira mbulonte siprfaqen e humners; dhe Fryma e Perndis fluturonte mbi siprfaqen e ujrave.
3 Pastaj Perndia tha: U bft drita!. Dhe drita u b.
4 Dhe Perndia pa q drita ishte e mir; dhe Perndia e ndau dritn nga
errsira.
5 Dhe Perndia e quajti dritn dit dhe errsirn nat. Kshtu erdhi
mbrmja e pastaj erdhi mngjesi: dita e par.
6 Pastaj Perndia tha: Le t jet nj kup qiellore mes ujrave, q t`i ndaj
ujrat nga ujrat.
7 Dhe Perndia krijoi kupn qiellore dhe ndau ujrat q ishin posht saj nga
ujrat q ishin sipr saj. Dhe kshtu u b.
8 Dhe Perndia e quajti kupn qiellore qiell. Kshtu erdhi mbrmja, pastaj
erdhi mngjesi: dita e dyt.
9 Pastaj Perndia tha: Ujrat q jan nn qiellin t grumbullohen n nj
vend t vetm dhe t shfaqet tera. Dhe kshtu u b.
10 Dhe Perndia e quajti tern tok dhe grumbullimin e ujrave det. Dhe
Perndia pa q kjo ishte mir.
11 Pastaj Perndia tha: T mbij toka gjelbrimin, barrat t nxjerrin far
dhe drurt frutore t japin n tok nj frut q t prmbaj farn e tij, secili
simbas llojit t tij. Dhe kshtu u b.
12 Dhe toka prodhoi gjelbrim, barra q e bnin farn simbas llojit t tyre
dhe drur q mbanin fruta me farn e tyre brenda, secili simbas llojit t
vet. Dhe Perndia e pa se kjo ishte mir.
13 Kshtu erdhi mbrmja, pastaj erdhi mngjesi; dita e tret.
14 Pastaj Perndia tha: T ket ndriues n kupn qiellore pr t ndar
ditn nga nata; dhe t shrbejn si shenja, pr t dalluar stint, ditt dhe
vitet;
15 dhe t shrbejn si ndriues n kupn qiellore pr t ndriuar tokn. Dhe
kshtu u b.
16 Perndia krijoi pastaj dy ndriues t mdhenj: ndriuesin e madh pr
qeverisjen e dits dhe ndriuesin e vogl pr qeverisjen e nats; ai krijoi
gjithashtu yjet.
17 Dhe Perndia i vendosi n kupn qiellore pr t ndriuar tokn,
18 pr t qeverisur ditn dhe natn dhe pr ta ndar dritn nga errsira. Dhe
Perndia e pa q kjo ishte mir.
19 Kshtu erdhi mbrmja dhe erdhi mngjesi: dita e katrt.
20 Pastaj Perndia tha: T mbushen ujrat nga nj numr i madh qeniesh
t gjalla dhe t fluturojn zogjt lart mbi tok npr hapsirn e madhe
t kups qiellore.
[174]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[175]
TEXTO RUMANO
[176]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[177]
TEXTO ITALIANO
[178]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[179]
TEXTO FRANCS
[180]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[181]
[182]
AL PRINCIPIO
22 Bondye beni yo, li di. F Pitit, fe anpil anpil Pitit, plen DLO lanm a. Se
pou zwazo yo F anpil anpil Pitit tout sou t a.
23 Yon lannwit pase, Yon MATEN rive. Se te senkym Jou a.
24 Bondye di Anko. Se t un pou tout col kalite vivan apuesta, yo apuesto
Gade, apuesta Ki trennen sou pertinentes, apuesta nan BWA. Sa konsa
se te pase.
25 Bondye F tout kalite apuesta, apuesta nan Bwa, apuesta yo Gade,
apuesta Ki trennen sou pertinentes. Gade li sa l te F uno, que li l
bon.
26 Bondye di Anko. Ann F montaa. Nap F l ptre ak nou, pou li
sanble ak nou. La generacin pouvwa sou pwason nan Ki lanm yo,
sou zwazo Ki nan la syl, yo sou tout apuesta Gade, sou tout tarde, sou
tout apuesta nan Bwa, sou tout apuesta Ki trennen sou pertinentes sou
t a.
27 Bondye Kreye montaa. F li l ptre ak li. Li Kreye gason yo ak fi.
28 bis yo benediksyon Li, li di. F Pitit, fe anpil anpil Pitit mete sou t a.
Donte t a. Mwen prohibicin pouvwa nou sou pwason Ki nan lanm,
sou zwazo Ki nan la syl, ak sou tout apuesta vivan kap mach sou t a.
29 Bondye di. Gade. Mwen prohibicin nou tout kalite planta Ki baha
grenn ak tout kalite pyebwa Ki baha FWI ak grenn Pou Nou Manje.
30 Hombres, tout apuesta sou t un Ki, Ki tout zwazo nan syl la, tout
apuesta Ki trennen sou pertinentes, wi tout apuesta vivan, yo map ba
Zeb veterinario pou yo Manje. Sa konsa se te pase.
31 Bondye Gade sa l te F uno, que li l bon red. Yon lannwit pase, Yon
MATEN rive. Se te sizym Jou a.
Jenz 2
1 Konsa, Bondye te syl la F fin, una tarde Ansanm tout ak sa Ki Ladan
yo.
2 Sou sis Jou, te Bondye fin F tout sa l tap F a. Jou una Setym, li
sispann travay.
3 Li setym beni un Jou, mete li l APA pou li, Jou se paske un sa li te
sispann travay APRE li te Kreye fin tout sa l tap Kreye a.
4 Se konsa sa te pase le Bondye tap Kreye syl ak la tarde a.
POLGLOTA UNIVERSAL
[183]
TEXTO EUZKERA
HASIERAN (1,111,32)
Munduaren eta gizadiaren jatorria (1,15,32)
Zeru-lurren kreazioa
1
1 Hasieran, Jainkoak zeru-lurrak egin zituen
1,1 Hasieran, Jainkoak zeru-lurrak egin zituen. 2 Lurra Honela ere itzul
daiteke: Jauna zeru-lurrak egiten hastean, 2 lurra
.
1,1 Kreazioa 2,4-25; Is 42,5; Sal 8,1-10; 89,10-13; 104,1-35; Jb 26,7-14;
38,1-23; Es 8,22-31; Si 16,2617,4; Jn 1,1-3; Kol 1,15-17.
2 Lurra nahas-mahas hutsa zen: leize handiaren gain ilunpea. Jainkoaren
arnasa
1,2 Jainkoaren arnasa: Hebreerazko hitzak haize, arnasa nahiz espiritu esan
nahi du. Beraz, honela ere itzul daiteke: Jainkoaren espiritua edo haizeerauntsia (Jainkoaren superlatiboa adierazteko ere erabiltzen dela kontuan
harturik).
uren gainean zebilen.
3 Eta Jainkoak esan zuen: Izan bedi argia.
Eta izan zen argia.
1,3 Izan bedi argia 2 Ko 4,6.
4 Ikusi zuen Jainkoak argia ona zela
1,4 ona zela: Lehen kap.an errepikatzen den tx. honetako ona, ederra ere
itzul zitekeen, kreazioak sortzen duen poza eta gozamena adieraziz.
eta bereizi egin zuen ilunpeetatik: 5 argiari egun eman zion izen eta ilunpeei
gau. Honela, lehen eguna burutu zen
1,5 lehen eguna burutu zen: H.h., izan zen arratsaldea, izan zen goiza, egun
bat; berdin beste egunetarako. Testu hau idatzi zen garaian, eguna arratsaldean hasten zela uste zen.
.
1,5 argia/ilunpeak Is 45,7; 60,19-20; Ap 22,5. Ik. Jn 8,12.
6 Jainkoak esan zuen: Izan bedi sabaia
1,6 sabaia: Ortzia ganga edo sabai solidotzat jotzen zuten antzinatean, gaineko eta azpiko ur-multzoak bereizten zituelarik (ik. 7,11 oh.).
uren artean, goiko eta beheko urak bereiz ditzan.
Eta hala izan zen. 7 Jainkoak sabaia egin zuen eta sabai azpiko urak sabai
gainekoetatik bereizi zituen. 8 Jainkoak sabaiari zeru eman zion izen.
Honela, bigarren eguna burutu zen.
9 Jainkoak esan zuen: Bil bitez multzoan
1,9 multzoan: Grekozko itzulpenaren arabera; hebreerazkoak toki batean
dio.
zeru azpiko urak eta ager bedi lehorra.
[184]
AL PRINCIPIO
Eta hala izan zen. 10 Lehorrari lur eman zion izen eta ur-multzoari itsaso.
Eta Jainkoak ona zela ikusi zuen.
11 Jainkoak esan zuen: Eman bitza lurrak belar hezea, hazidun landareak
eta orotariko fruta-arbolak beren hazi eta guzti.
Eta hala izan zen. 12 Eta lurrak orotariko hazidun landareak eta fruta-arbolak
beren hazi eta guzti eman zituen. Eta Jainkoak ona zela ikusi zuen. 13 Honela,
hirugarren eguna burutu zen.
14 Jainkoak esan zuen: Izan bitez argizagiak
1,14 argizagiak: Erlijio paganoek astroak jainkotzat zituzten bitartean, hemen
sorkari huts dira, lurra argitzeko eta liturgi egutegia finkatzeko ezarriak.
zeru-sabaian, eguna eta gaua bereizteko, eta jaiak, egunak eta urteak ezagutarazteko.
1,14 argizagiak zeru-sabaian Is 40,26; Jr 31,35; Ba 3,33-35.
15 Izan bitez zeru-sabaian lurrari argi egiteko.
Eta hala izan zen. 16 Jainkoak bi argizagi handi egin zituen: handiena egunaren gain jartzeko eta txikiena gauaren gain. Eta izarrak ere egin zituen.
1,16 bi argizagi handi Sal 104,19; 136,7-9; Si 43,1-10.
17 Zeru-sabaian ezarri zituen lurrari argi egiteko, 18 egunaren eta gauaren
gain jartzeko, argia eta ilunpea bereizteko. Eta Jainkoak ona zela ikusi zuen.
19 Honela, laugarren eguna burutu zen.
20 Jainkoak esan zuen: Egin bezate urek borbor bizidunez; egin bezate
hegan hegaztiek lurraren gainean, airean.
21 Jainkoak itsas arraintzarrak sortu zituen, uretan borbor dabiltzan orotariko
bizidunak eta orotariko hegaztiak. Eta Jainkoak ona zela ikusi zuen. 22 Eta
bedeinkatu egin zituen
1,22 bedeinkatu egin zituen: Bibliaren pentsaeran bedeinkazioa ez da espirituzko dohaina bakarrik; Jainkoarengandiko indar moduko bat ere bada,
naturan eta gizakiarengan bizia sortu eta garatzen duena.
, esanez: Sor itzazue umeak, ugaldu eta bete itsas urak; ugal bitez hegaztiak
ere lurraren gainean. 23 Honela, bosgarren eguna burutu zen.
24 Jainkoak esan zuen: Eman bitza lurrak orotariko bizidunak: abereak,
piztiak eta narrastiak.
Eta hala izan zen. 25 Jainkoak orotariko bizidunak sortu zituen: abereak,
piztiak eta narrastiak. Eta Jainkoak ona zela ikusi zuen.
1,25 abereak, piztiak Sal 50,10-11.
26 Jainkoak esan zuen: Egin dezagun gizakia; izan bedi gure irudiko, gure
antzeko; mendera ditzala itsasoko arrainak, zeruko hegaztiak, abereak,
basapiztiak
1,26 basapiztiak: Siriar itzulpenaren arabera; hebreerazkoak lur osoa dio.
eta lurrean narraska dabiltzan piztia guztiak.
1,26 Jainkoaren antzeko, irudiko 5,1.3; 9,6; Sal 8,5-6; Jkd 2,23; Si 17,3; 1
Ko 11,7; Kol 3,10; St 3,9.
27 Jainkoak, beraz, bere antzeko egin zuen gizakia, Jainkoaren beraren
irudira egin zuen; ar eta eme egin zituen.
1,27 ar eta eme 5,2; Mt 19,4. Ik. Ga 3,28.
POLGLOTA UNIVERSAL
[185]
28 Eta bedeinkatu egin zituen, esanez: Sor itzazue umeak eta ugaldu,
bete lurra eta izan haren nagusi; mendera itzazue itsasoko arrainak, zeruko
hegaztiak eta lurrean narraska dabiltzan piztia guztiak.
1,28 Sortu umeak, ugaldu 8,17; 9,1.7. Ik. 1,22. // izan nagusi, menderatu 9,2;
Sal 8,7-9; Jkd 9,2; 10,2; Si 17,2-4; St 3,7.
29 Jainkoak esan zien: Hara, zeuei ematen dizkizuet lurrazalean diren hazidun landare guztiak eta hazidun fruta-arbola guztiak; horiek izango dituzue
janari. 30 Abere, zeruko hegazti eta lurrean narraska dabiltzan bizidun guztiei,
berriz, belar hezea ematen diet janari.
Eta hala izan zen. 31 Eta egin zuen guztia oso ona zela ikusi zuen Jainkoak.
Honela, seigarren eguna burutu zen.
1,31 guztia oso ona Sal 104,24; Si 39,33-35; 1 Tm 4,4.
2
1 Honela burutu zituen Jainkoak zeru-lurrak, berauetan dagoen guztiarekin.
2 Zazpigarren egunerako burutu zuen Jainkoak berak eginiko lana eta zazpigarren egunean lanari utzi zion.
2,2 zazpigarren eguna Ir 20,11; 31,12-17; Heb 4,4.
3 Eta bedeinkatu egin zuen zazpigarren eguna
2,3 zazpigarren eguna: Larunbata da, Jaunari sagaratu beharreko atsedeneguna. Zazpigarren egunean Jaunak lanari utzi (xabat) eta atseden hartu
zuen. Horren ondorioz, larunbata (xabat) atsedenari atxikia egongo da Israelen
(ik. Ir 23,12) eta Jainkoaren eta herriaren arteko itunaren seinale bihurtuko
(ik. Ir 31,12-17).
eta sagaratu, egun horretan hartu baitzuen atseden kreazio-lanetik.
4 Hau da zeru-lurren kreazioaren historia
[186]
AL PRINCIPIO
TEXTO CATALN
[187]
20 Du digu:
--Que les aiges produeixin ssers vius que shi moguin i animals alats que
volin entre la terra i la volta del cel.
21 Du va crear els grans monstres marins, els ssers vius de tota mena que
es mouen dintre laigua, i tota mena danimals alats. Du vei que tot aix
era bo. 22 Du els bene dient-los:
--Sigueu fecunds, multipliqueu-vos i ompliu les aiges dels mars, i que els
animals alats es multipliquin a la terra.
23 Hi hagu un vespre i un mat, i fou el cinqu dia.
24 Du digu:
--Que la terra produeixi ssers vius de tota mena: bestioles i tota mena
danimals domstics i ferstecs.
I va ser aix. 25 Du va fer tota mena danimals ferstecs i domstics i tota
mena de cucs i bestioles. Du vei que tot aix era bo.
26 Du digu:
--Fem lhome a imatge nostra, semblant a nosaltres, i que sotmeti els peixos
del mar, els ocells del cel, el bestiar, i tota la terra amb les bestioles que shi
arrosseguen.
27 Du va crear lhome a imatge seva, el va crear a imatge de Du, cre
lhome i la dona. 28 Du els bene dient-los:
--Sigueu fecunds i multipliqueu-vos, ompliu la terra i domineu-la; sotmeteu
els peixos del mar, els ocells del cel i totes les bestioles que sarrosseguen
per terra.
29 Du digu encara:
--Mireu, us dono totes les herbes que fan llavor arreu de la terra i tots els
arbres que donen fruit amb la seva llavor, perqu siguin el vostre aliment. 30
A tots els animals de la terra, a tots els ocells del cel i a totes les bestioles
que sarrosseguen, a tots els ssers vius de la terra, els dono lherba verda
per aliment.
I va ser aix.
31 Du vei que tot el que havia fet era molt bo.
Hi hagu un vespre i un mat, i fou el sis dia.
2
1 Aix van quedar acabats el cel i la terra amb tots els seus estols. 2 El set
dia, Du havia acabat la seva obra. El dia set, doncs, va reposar de tota
lobra que havia fet. 3 Du va beneir el dia set i en va fer un dia sagrat,
perqu aquell dia repos de la seva obra creadora.
4 Aix foren els orgens del cel i de la terra quan van ser creats
[188]
AL PRINCIPIO
TEXTO ESPAOL
POLGLOTA UNIVERSAL
[189]
[190]
AL PRINCIPIO
TEXTO PORTUGUS
POLGLOTA UNIVERSAL
[191]
[192]
AL PRINCIPIO
TEXTO GALS
POLGLOTA UNIVERSAL
[193]
[194]
AL PRINCIPIO
TEXTO AFRIKAANS
POLGLOTA UNIVERSAL
[195]
[196]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[197]
TEXTO SANGO
1 Kodjoni, Nzapa A cr ayayou na sesse.
2 Na sesse ni a yekesengue, ye a yeke da pepe. Bingo a yeke
na l ti ngou so a li, na Yingo ti Nzapa A a na ndouzou na
ndo l ti ngou.
3 Nzapa A tene, Djia lumire a si, na lumire a si.
4 Nzapa A ba lumire ni a yeke ndjoni. Nzapa A kangbi lumire
na bingo.
5 Nzapa A di iri ti lumire ni La, Lo di iri ti bingo ni Bi. Lakoui
a yeke, na ndapelele a yeke. So a yeke kodjo la ni.
6 Nzapa A tene, Djia l-ndouzou a si na popo ti angou, djia
l-ndouzou ni a kangbi ngou na mbeni ngou.
7 |Nzapa A sala l-ndouzou. Lo kangbi ngou so a yeke na gbe
ti l-ndouzou ni na ngou so a yeke na ndo ti l-ndouzou ni,
na a yeke tonga so.
8 Nzapa A di iri ti l-ndouzou ni Yayou. Lakoui a yeke, na
ndapelele a yeke. So a yeke la osse ni.
9 Nzapa A tene, Djia angou so a yeke na gbe ti ayayou a bongbi
na ndo oko, na djia kourou sesse a si, na a yeke tonga so.
10 Nzapa A di iri ti kourou sesse ni Sesse. Lo di iri ti bongbi ti
angou ni Akota Ngou Ti Ingo. Nzapa A ba a yeke ndjoni.
11 Nzapa A tene, Djia aye nde nde a ko na l ti sesse: amara
nde nde ti pele na ti akete keke so a le le -kobe, na akeke
nde nde so a le le -keke so le ni a yeke da. Ale ni nde nde
a ko a ga kobe ti yaka ouala akeke ti mara ti ala mveni, na
a yeke tonga so.
12 Aye nde nde a ko na l ti sesse: amara nde nde ti pele na ti
akete keke so a le le -kobe, na Mbi mou na i akeke koue so
a le le -keke so le ni a yeke da. Aye so koue na ndo l-sesse
koue a yeke kobe ti i, Nzapa A ba a yeke ndjoni.
13 Lakoui a yeke na ndapele a yeke. So a yeke la ota ni.
[198]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[199]
[200]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[201]
[202]
AL PRINCIPIO
TEXTO SWAHILI
POLGLOTA UNIVERSAL
[203]
[204]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[205]
TEXTO QUECHUA
[206]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[207]
TEXTO AYMARA
[208]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[209]
TEXTO GUARAN
[210]
AL PRINCIPIO
POLGLOTA UNIVERSAL
[211]
[212]
AL PRINCIPIO
Captulo 10
COMENTARIO HERMENUTICO
No soy discpulo de Charles Darwin (1809-1882)138,
138
Gino Iafrancesco V., Perspectiva del Hombre, pgs. 71-95; cap. 4: La ilusin evolucionista; cap. 5: La problemtica de los fsiles imputados a la supuesta ascendencia
humana. Paraguay 1978, 1979.
[213]
[214]
AL PRINCIPIO
139
COMENTARIO HERMENUTICO
[215]
140
141
[216]
AL PRINCIPIO
[217]
Salmo 40:7; Mateo 22:29; Marcos 12:10,24; Lucas 4:21; 18:31; 24:27,32,45,46; Juan
2:22; 5:39,46; 10:35; 20:9; Hechos 8:35; 17:11; 18:24,28; 1Cor.15:3; Hebreos 10:7;
Apocalpsis 1:19.
143
144
[218]
AL PRINCIPIO
Juan 14:10,11,24: No crees que yo soy en el Padre, y el Padre en m? Las palabras que yo
os hablo, no las hablo por mi propia cuenta, sino que el Padre que mora en mi, l hace las
obras. Creedme que yo soy en el Padre, y el Padre en mi; de otra manera, creedme por las
mismas obras... El que no me ama, no guarda mis palabras; y la palabra que habes odo no
es ma, sino del Padre que me envi.
Juan 8:50,51,54,55: ...Yo no busco mi gloria; hay quien la busca, y juzga. De cierto os
digo, que el que guarda mi palabra, nunca ver muerte... Si yo me glorifico a m mismo, mi
gloria nada es; mi Padre es el que me glorifica, el que vosotros decs que es vuestro Dios.
Pero vosotros no le conocis; mas yo le conozco, y si dijere que no le conozco, sera mentiroso
como vosotros; pero le conozco, y guardo su palabra. Abraham vuestro padre se gozo de que
haba de ver m da; y lo vio y se goz.
Juan 12:44-50: ...El que cree en mi, no cree en mi, sino en el que me envi; y el que me
ve, ve al que me envi. Yo, la luz, he venido al mundo, para que todo aquel que cree en
mi no permanezca en tinieblas. Al que oye mis palabras, y no las guarda, yo no le juzgo;
porque no he venido a juzgar al mundo, sino a salvar al mundo. El que me rechaza, y no
recibe mis palabras, tiene quien le juzgue; la palabra que he hablado, ella le juzgara en el
da postrero. Porque yo no he hablado por mi propia cuenta; el Padre que me envi, l me
dio mandamiento de lo que he de decir, y de lo que he de hablar. Y s que su mandamiento
es vida eterna. As pues, lo que yo hablo, lo hablo como el Padre me lo ha dicho.
Juan 5:242: ...De cierto, de cierto os digo: el que oye mi palabra, y cree al que me envi,
tiene vida eterna; y no vendr a condenacin, mas ha pasado de muerte a vida.
146
1a Corintios 2:16.
COMENTARIO HERMENUTICO
[219]
148
[220]
AL PRINCIPIO
COMENTARIO HERMENUTICO
[221]
158
159
2a Corintios 3:14-16.
Glatas 4:21-31; Romanos 4:9b-12.
[222]
AL PRINCIPIO
DE LA HERMENUTICA
DE LA COSMOGONA
La hermenutica, como ciencia, tcnica y arte de
la sana interpretacin, como conjunto de principios,
mtodos, normas y reglas para interpretar correctamente, es una importante herramienta auxiliar de
la exgesis. La historia interpretativa del hombre ha
ido decantando ciertos principios vlidos de interpretacin161. Pero adems, en esa historia, el Verbo
de Dios se ha encarnado y tambin ha debido avocarse a la interpretacin. De manera que tenemos
las inapreciables pginas neotestamentarias, donde
160
Se aade este captulo proveniente del libro: Preliminares a una exgesis cosmognica,
por tratarse de un tema muy afn.
161
Junilio, De las Partes de la Ley Divina, a Primasio; Africa del Norte c. 547.
Gino Iafrancesco V., Consideraciones Hermenuticas; cap. 6 del libro Hacia la Integralidad.
Reflexiones en torno a la Consulta Internacional Medelln 88 sobre Teologa de la Liberacin;
Bogot 1988.
[223]
[224]
AL PRINCIPIO
[225]
AL PRINCIPIO
[227]
[228]
AL PRINCIPIO
CAMINANTE
INSTANCIAS
AFORISMOS Y REFLEXIONES
TRATADILLOS
PERSPECTIVA DEL HOMBRE
ASUNTOS ECLESIOLGICOS
ENCARANDO ASPECTOS BRANHAMITAS
OPSCULO DE CRISTOLOGA
ROMA EN LA PROFECA DE DANIEL
FUNDAMENTOS
HECHOS EN LA CIENCIA Y LA CULTURA
QU DE LA NOCHE?
PRINCIPIOS DE DERECHO TRASCENDENTAL
EDIFICACIN
LUZ Y CANDELERO
FOLIA CRISTIANA
TROZOS DE REALIDAD
APROXIMACIN A CRNICAS
HACIA LA INTEGRALIDAD
ARGUMENTOS TEOLGICOS, EPISTEMOLOGA, TICA Y EXISTENCIA
LA CONSTANTE 5 NUMERONAL
PRELIMINARES A UNA EXGESIS COSMOGNICA
BREVIARIO POLTICO
INTRODUCCIN A LA TEOLOGA GENERAL
ODRE NUEVO PARA VINO NUEVO
LA ADMINISTRACIN APOSTLICA DE LOS MISTERIOS DE DIOS
EDIFICANDO A LA IGLESIA
FRENTE A LA CADA
PROVISIONES DE LA CRUZ
HACIA EL CENTRO
LA CASA Y EL SACERDOCIO
RELACIONES
MYRIAM
MENSAJES VARIOS EN COLOMBIA
RIOGRACIA
ACERCA DE LA IGLESIA
[229]
TERREMOTO MUNDIAL
ACERCA DE LA OBRA
MINISTERIO EN AMAMBAY
EPIGNOSIS
LA OBRA DEL MINISTERIO
ELEMENTOS PARA LA CENTRALIDAD E INCLUSIVIDAD EN LA IGLESIA
PROLEGMENOS
ISAGOGIA JACOBEA
MINISTERIO EN EL CARIBE
TODAVA UN POCO
MINISTERIO EN BRASIL
EL TEMPLO DE DIOS
TRES CENTRALIDADES CONCNTRICAS
SEFER GITAIM
LA NORMALIDAD DE UNA IGLESIA BBLICA
LOS PEQUEOS LIBROS
MINISTERIO EN VILLAVICENCIO
EL TRIPLE TESTIMONIO DE DIOS
EPIFANA SPTUPLE
EL LIBRO DE LAS JORNADAS
PLATICAS EN LAS REUNIONES UNIDAS
INFORMES DE VIAJES
CUADERNOS
EPISTOLARIO
CANCIONES
PERSPECTIVA ESCATOLGICA
APROXIMACIN AL APOCALIPSIS
EDIFICACIN Y GUERRA
MINISTERIO EN CHILE
LOS MISTERIOS DEL REINO DE LOS CIELOS EN LAS PARBOLAS DEL
SEOR JESUCRISTO
LA DIVINIDAD DE CRISTO
CALVARIO Y PENTECOSTES
UNA LECTURA DE EFESIOS
UNA LECTURA DE APOCALIPSIS
EL RETORNO DE ISRAEL
PROVISIONES DE LA RESURRECCIN Y LA ASCENCIN
EL REINO
RECENSIONES
SEALES DE LOS TIEMPOS
CELEBRANDO LA PLENITUD DE CRISTO EN LAS FIESTAS DE ISRAEL
CONFLICTO DE PARADIGMAS
[230]
AL PRINCIPIO
http://myspace.com/giv51
Espacio, lugar y tiempo para ver
http://giv888.blogbeee.com
Atril
http://blogs.diariovasco.com/index.php/presencia
Presencia
http://blog.iespana.es/ginoiafrancescov
Ventana
http://blog.iespana.es/ginetoib.eleazar
Compilacin
http://mipagina.univision.com/cristianogiv
Visin
http://videosgiv.blogspot.com
Relacin de videos
http://giv1.unblog.fr
Paisaje
http://www.librodearena.com/giv
Libro de arena
http://realtravel.com/member-m3149568-gino_ iafrances
co _v.html
Viajes
http://opusgiv.blog.dada.net
LLamado
http://www.flodeo.com/giv
Fotos ilustrativas
http://giv.es.tl
Web.giv
http://giv1.blogcindario.com
Prjimo
[232]
AL PRINCIPIO
http://giv888.blog.co.uk
Presente
http://giv1.blogia.com
Umbral
http://giv1.obolog.com
Trompeta
http://del.icio.us/giv1
Videos em portugus
http://recensionesgiv.blogspot.com
Recensiones
http://centrogiv.blogspot.com
Hacia el Centro
http://prolegomenosgiv.blogspot.com
Prolegmenos
http://cristiania.net
Cristiana
http:// testemunhogiv.blogspot.com
Testemunho
http:// testimonygiv.blogspot.com
Testimony
http:// giv1.start4all.com
Fundamento
http:// klndar.blogspot.com
Calendario humano
http:// www.travelpod.com/members/giv
Camino
[233]
http:// giv1.spaces.live.com
Espacio
http:// www.cross.tv/giv1
Cross.tv.giv
http:// ginoiafrancescov.es.tl
Obras Compiladas
[234]
AL PRINCIPIO
AL PRINCIPIO [I],
de Gino Iafrancesco V.,
se trmin de imprimir en junio de 2009
en los talleres de Dupligrficas Ltda.
Calle 18 sur No. 5-70 Bogot D.C., Colombia.
[235]
[236]
AL PRINCIPIO