odygdiga, obarmhrtiga, vilda, galna av frstrelselust.

Ngot om vgornas och isens verkningar p maritimarkeologiska lmningar

TEXT: OSCAR TRNQVIST

Och nu g dessa vilda, upphetsade vgor, rusiga av vrluft, yra av den nyvunna friheten till storms [] De komma, vsande och slitande, storma hgt upp [] och dra sig ter tillbaka, som om de hade sttt sina vitlockiga huvuden. [] Dr ro de ter med isstycken och timmerstockar, odygdiga, obarmhrtiga, vilda, galna av frstrelselust.
det som Ekeby gr till mtes i Gsta Berlings saga i citatet ovan ett offer fr vgornas och isens verkningar delas av stora delar av det maritimarkeologiska materialet. Man kan med fog pst att vatten i rrelse r minst lika avgrande fr skeppsvrakens nedbrytning som den s vlbekanta skeppsmasken. Trots det saknas kunskap om hur kulturarvet p detta stt bryts ned och var detta sker. Genom att underska havets naturliga dynamik nr det gller vind-, vg- och isfrhllanden kan man allts inte bara bilda sig en uppfattning om hur och varfr skepp frliser, utan ven om de bevaras till eftervrlden.

Frlisningar och vgexponering

Fr att f en frenklad bild av den genomsnittliga vgexponeringen ver ret har Naturvrdsverket (2006) ltit ta fram en modell som tcker Sveriges kustomrden. Denna kan anvndas fr att studera sambandet mellan vind och knda frlisningar. Intressant nog visar det sig att skepp inte frmst frliser dr det blser mest, utan det r andra faktorer som spelar in (gur 1). Den starkaste korrelationen r med farleder. Jag underskte samtliga frlisningar i Fornsk och jmfrde dessa med knda farleder i Stockholmsregionen frn 1600-talet fram till idag. Merparten av frlisning-

Figur 1. Vind-/vgexponering, historiska farleder och frlisningsuppgifter. Notera omrdet kring Dalar med mnga skrovhela vrak.

mt 2/2009

15

Figur 3. En jmfrsle av vrakpositioner och horisontella krafter p bottnen vid en storm om 22 sekundmeter i nordostlig riktning i Stockholms stra skrgrd (den frhrskande stormriktningen i omrdet). Inga knda vrak nns registrerade inom fr vgorna utsatta omrden (gularda i bilden).

arna har naturligt nog skett i anslutning till grynnor och skr nrmast farlederna, men med en tonvikt p de inre skrgrdarnas relativt lugna vatten. Ngra anledningar till detta mrkliga faktum r dels att upptcksfrekvensen r strre nrmare kusten, att bevarandegraden r hgre, samt att den fria segelytan mellan kobbar och skr r begrnsad. Ytterligare en anledning som borde kunna spela in r att vindfrndringarna r strre i mellanskrgrden dr man genom att runda en kan komma in i helt annorlunda vind- och vgmiljer.

Knner man allts till vattenomrdet, djupfrhllanden, vindriktning och styrka kan man berkna bland annat vilka krafter som verkar p eventuella vrak.

Jmfr man den horisontella kraften som verkar vid bottnen (och slunda sliter p vraken) upptcker man att inga vrak alls nns registrerade i de mest vgexponerade omrdena (gur 3).

Is och isverkan

Vgor och vgverkan

Vgor byggs upp av ihllande vind i en riktning och vxer till med vindhastighet, tid och vindens stryklngd (det avstnd som vinden kan blsa utan att dmpas av land eller andra hinder) ver ppet hav. I motsats till vad man kan tro rr sig vgorna inte horisontellt, utan i cirkelrrelser (gur 2). Kraften i cirkelrrelsen, som avtar med djupet, kan berknas med olika matematiska modeller (Demirbilek & Linwood 2002).

Figur 2. Vattnets rrelser i en vg i grunt (A) respektive djupt (B) vatten. Kraften avtar med djupet och gr mot noll i djupt vatten (streckad linje). Cirkulationskraften ger p grundare vatten upphov till en horisontellt verkande kraft som skapar erosion och sliter p till exempel kulturlmningar.

Isens verkningar fr frmst aktiv sjfart har lnge studerats (Palosuo 1975). Mer oskert r kunskapslget kring inverkan p skeppsvrak. Hr fljer ngra generella iakttagelser som dock kan vara av vrde som utgngspunkt. Vid lugnt och kallt vder lgger sig den nybildade isen som en mycket tunn hinna. Detta sker i frsta hand ver stilla vatten i skrgrdar och p mindre fjrdar. Om vdret frblir gynnsamt fr isbildning vxer ishinnan p ngon eller ngra dagar till en slt och sammanhngande nyis. Isdrift orsakas huvudsakligen av vindfrhllandena och i viss mn ven av strm, som frmst orsakas av vattenstndsndringar. I allmnhet r isdriften relativt svag, upp till 0,20,5 knop

16

mt 2/2009

Figur 4. De vlbevarade (ofta skrovhela) vrak som ptrffas via ygfotoanalys ligger nstan uteslutande skyddade frn is-, vind- och vgverkan.

vid sammanhngande eller mycket tt drivis. I samband med hrd vind kan isdriften vara cirka 1 knop eller i extremfall uppemot 1,5 knop i samband med ls snderbruten is. I Norra Kvarken kan isdriften vara uppemot 2 knop. Strmmarna r huvud sakligen sydgende vid den svenska kusten. Stora variationer frekommer dock p grund av vder frhllandena. Den fortsatta isdriften mot kusten medfr att isen skjuts ihop och bildar vallar eller upptornad is. Vid kraftig vind och isdrift riktad mot kusten bildas en tjock och seg issrja, en s kallad stampisvall, ofta en bit in i skrgrden vid fastiskanten. Nr vinden mojnar eller vrider lses stampisvallen upp och frsvinner. Men den kan ocks frysa ihop och bilda ett ovanligt tjockt istcke. Stampisvallen bestr av en ansamling vattenbemngd issrja, snsrja, kross is och sm grova flak hgst 12 meter i diameter. Stampisvallen gr i allmnhet 24 meter djupt men kan i yttre kustbandet vid mycket hrd

ispress g ned mer n 6 meter djupt. Vid ispress pressas isen mot land, mot landfast is eller mot lngsammare drivande is. Det bildas vallar (ven kallade packisvallar) dr aken staplas p varandra som stockar i en timmerbrte. Topogran blir mycket ojmn. vervattensdelen r endast ngon eller ngra meter hg men om vinden r hrd och istrycket pgr era timmar gr vallen djupt ned, 610 meter djupt r inte ovanligt (rekordet i Bottenviken uppmttes till 28 meter). Vallen driver ofta upp p grund. Ofta r det ppet vatten utanfr, med vgor som pressar p mot kusten. Pgr istrycket tskilliga timmar bildas allt er vallar lngre in i isfltet eller nrmast kusten. Islossningen kan ibland vara dramatisk med tidvis mycket svr ispress. I samband med hrda sydost- eller sydvstliga vindar, i regel i slutet av mars, driver isen norrut och packas samman i nordligaste stersjn. Ett mycket svrforcerat isflt bildas i nordligaste stersjn och i inloppen till Finska viken och lands hav. Efterhand slpper ispressen, isen

driver sydvart, sprider ut sig och upplses. Man kan allts konstatera att ven om istcket lgger sig frst i innerskrgrdarna uppstr de strsta effekterna p vrak lngre ut; upptornad drivis och packisvallar gnager hrt p ytter- och mellanskrgrdarna, frmst i kanten mot fast is. Havsbotten grundare n cirka 10 meter r tidvis hrt utsatt fr isskrapning i dessa omrden. Man kan inte frvnta sig att ngra vrak klarar denna pfrestning i srskilt mnga r.

Nedbrytning av vrak

Vgor och is bryter allts ned vrak som ligger exponerat och grunt. I en studie av detaljerade ygfoton (gur 4) upptckte jag ver 100 vrak i Stockholms omnejd (mnga tidigare oregistrerade) p djup mindre n cirka 6 meter. Trots att ytterskrgrden har stora arealer med na sandbottnar och klar sikt hittades inga vrak alls p dessa exponerade lokaler. Vgor och is har uppenbarligen gjort sitt och drivande sand tckt de snderbrutna resterna.

mt 2/2009

17

Figur 5. Skeppsvrak (fasta fornlmningar, rda prickar) och farleder utanfr Dalar jmfrt med djup- och bottenfrhllanden. Det gr r lerbottnar och det bruna r mjukbottnar (gyttja, dy). Vita ytor tecknar ar. Notera att inga vrak har ptrffats i mjukbottenomrden.

Vad dljer dyn?

Studerar man relationen mellan registrerade vrak och bottensubstrat ser man fr Stockholms skrgrd att mycket f vrak har ptrffats i omrden med ackumulations-/mjukbottnar (dy och liknande). Enligt SGU (Jonsson 2003:39ff) sker en sedimenttillvxt om i ungefr 1 meter p 100 r i fjrdarnas djupare bottnar. Ett eventuellt vrak frn 1500-talet ligger allts begravt i 5 meter djup dy. Av denna anledning kan inga visuella metoder ptrffa ldre skeppsvrak i dessa omrden (gur 5).

Slutsats

Vgornas verkningar och isens gnagande frstr ganska snabbt stora delar av det maritimarkeologiska materialet och sedimentation dljer ocks en stor del. Bara genom att frst hur naturens processer pverkar vrak och andra lmningar kan man prioritera underskningar, vlja metodik, bttre frst representativitet och vad man kan frvntas nna under ytan. ven den mest vildsinta sportdykaren r blott ett sandkorn i havet jmfrt med moder natur nr det gller att bryta ned skeppsvraken.

Fr att hitta vrak fungerar vgexponeringsmodellen p omvnt stt mot vad som kanske till frstone kan frmodas; letar man i skyddade lersnkor i lugna vatten med stora djup och nrhet till farleder och hamnar s hittar man inte bara de esta vraken, utan ven de bst bevarade. Omrdet kring Dalar framstr hr tydligt. Vill man ha er skrovhela Kalle Anka-vrak r det p sdana stllen man skall leta. Alternativt ute p riktigt djupt vatten, men dr blir andra sidan ytorna som skall genomskas i det nrmaste ondliga.
Oscar Trnqvist har bland annat lst arkeologi, marinarkeologi och systemvetenskap samt arbetat femton r med att ta fram metoder fr att studera natur- och kulturlandskap, ofta med det maritima i fokus. Fr nrvarande arbetar han med marina projekt p Metria i Stockholm.

Referenser
Demirbilek, Z & Linwood, V. 2002. Water Wave Mechanics. I: Vincent, L & Demirbilek, Z. (red), Coastal Engineering Manual, Part II, Hydrodynamics, Engineer Manual 1110-21100, U.S. Army Corps of Engineers, Washington, DC. Jonsson, P. (red). 2003. Skrgrdens bottnar. Rapport 5212, Naturvrdsverket, Stockholm. Naturvrdsverket. 2006. Sammanstllning och analys av kustnra undervattensmilj. NV Rapport 5591, Stockholm. Palosuo, E. 1975. Formation and Structure of Ice Ridges in the Baltic. Winter Navigation Research Board, Report No. 12. Board of Navigation, Helsinki.

18

mt 2/2009