‘UMEA UNIVERSITETSBIBLIOTEK ET Fy il Wp WEY 5 Wt : 387826: SKONHET FOR ALLA FYRA UPPSATSER ar ELLEN KEY, PX Omslagets 2n, 8:0 och die sidor torde observeras,UNIVERSITETSBIBLIOTEKET UMEA / | img af Lek ppl. are parmdom af tomatik: et at prof. | 80 Ore. Gningen af 1 ore, amolikheisbe im. 15 bre. 2002- 02317 "B, Nordenmark, Me\3 fy. 8. Biografl: se» storia, 21, 81. Fargernas betydelse 1 djur-_och viwviilden af 0. ¢-fe 10 bre Nigot_om olika slay af fortplant: | ping inom djureike: at doe. Le A Tageratiatd, Med 2 iz. 15 Ore. 27-28. Vaxternas sk,” ‘sinedel emot ylervllrden af dry |. Lidforae SDire. 33. Om tobak + prof. C. @. Santee fon 49 re, 66, Om sjukdor =r ios sidesslag och andra kuls'rsaxter firersabide of-| pavacite* Rf doe. Karl Starback. Med 21 bi er, 35 dre, 2, DBdlig- ons aftagande 1 Sverge foc) sakerna. dartll af prof, Cure 20 upple 10 6 paykisk urirbutning. at prot Jj. Ohreall 26 bre, 88b0l Nagra hufvaddrag af fosterut- | vecklingen af prot. J. dug, Hanmer, | Med 46 fg. 70 ore. Minniskans inilfomaskar af lettor Johan Kritson, Mod 30 fig. 25 ote Ur de djurfingande vixternas ii argh, dr Karl starback, Med 26 fg. | 20 tre. , Nagot om var kropps egna sky dds medel mot bakterier sf med. dr | ‘nna Stectyén, 15 dre. Ryggradsdjurens nirmaste ou lef vande (Grider af fl. lie, L. Gabr. Anderswon, Med 28 fg 5. Botanik: se Biologi. 6. Filosofi och Religionsyetenskap: 15. Om tanke- och yttrandefrihet af John Stuart a6. Ofvers. rin engelskan | af pro, Hjotmar Ohreal 20 genom feds uppl. 30 dre. Ford | ‘aop¥rtod 1 | Seles cegiSyOIS STUB: keifter hatva hittills 123 bitten utkommi 85, Moralens utveckling. Bri bea efter Ch, Letoneneans oi, Exolnti rorslen af Kllen Key, 20 ppl Individualism och socialism Key, 2a appl. 40 dre. . Bildning. Nigre syapunkter Key, Yn uppl. 20 ore Sinner all. a wr Ellen Key. Sve uppl. 80 On» matarvetensiapernas bel {Gr visldstekédningen af bye Karl of Geierstan. 20 upp. . Koranen, Muhammedanern: af prot. i Alelvist. 2a uppl 7. Fysik och Kemi: Elden af doe. Wilhelm Palmer, 55, Istiden, ett steve ijo DIOL AG. Hoghon, 2a geno ppl, Med 8 figurer, 25-6 Syndafloden, etter Rav. Suess, Gunnar Anderson, 2a gene appl. 29 re Visa torfmossar af doo, Rug ander. 20 bre, ne uppkomst af Joe. Med 25 fig. 30 Sre. Historia och Biograf 19, 64, 7. 9. 79 18. @ Soderbaum, Tillstdndet i Frankrike fre fonen 1789 af red. Otto, Zine genomsedda uppl. 25 dre, Den stora franska revolutio rel. Otto , Zucigbergh, 20 ore Sverges inre tillstind unde XIL af lektor Zugo Larsson, 4 Voltaire och hans strid mi domara i religion och sam! litt, Hellen Lindgren. 2:0 upp. Giordano Bruno, en tankeft martyr, af lektorn, fl. dr Johan genomsedda uppl. Spanien och Kuba afliviert3 Svensin. 25 Bre. Kolumbus och upptiickandet a rika uf doo, Karl Ahlenius. 22, 63, 14 18. 71, 43. 96, as ‘ibliotekarien Haral fed Karta. 20 Ste,STUDENTFORENINGEN VERDANDIS SMASKRIFTER. 77. SKONHET FOR ALLA FYRA UPPSATSER ar ELLEN KEY, fori (Tionde tusendet) Tredje tillékade och omarbetade upplagan me tS STOCKHOLM ALBERT BONNIERS FORLAGInnehall: Skonhet for alla. 1. Skonbet 1 he Hardagsskoubet 8, Pintyanor 4, Skymningsbrassn Af de ie meddelade uppsateerna har den mu owarbetade och {illbkade Stonket i hemmen varit offentligejord i dune juloammer Hoardageskinket i Jalbloss 1891; Fistronor i Iduve juluummer Boch Stymningsbrason — shrifven 1870 — offentliggjordes di mamastides 1895, ‘ore tryekningen blef Skonhet i hemmen upplist i en konst- akrets, vilken goikint uppsatsei och genom nigra pipekandet Didragit att fallstindiga den, For denna upplaga ir tilldkad och delvis omarbetad, STOCKHOLM ALB, BONNIERS BOKTRYCKERI 19041, Skénhet i hemmen. Nagra utlaggningar till Ehrensvirds text. * Ts q Det ir, siiger Ehroneviird, manniskans behof, som sitia minniskan i rirelee. Sedan hou tillfredsstillt sitt beho? af féda och af skydd — genom klider och bostad — bérjar hon snart tinka pA att tillfredestilla sina glada lehof, de, hvilka pi ett eller annat sit viickas genom skinhets- sinnet. Redan vilden Snskar uttrycka sitt skénhets- sine. ‘Ty hvarje minniska har nigon form af skénhets- liingtan, ehuru den hos de flista innu blott yttrar sig i smaken for grannlit att bira pi sig eller att se omkring sig. Men granvlit — sirskilt nutidens grannlit — ar ofta raka motsatsen till det skina. Grannlften géres nu fabrikemissigt och vanligen af oikta material, hvarigenom man vill hirma nigot akta, Och redan detta ar i strid mot skénhotens firsta villkor: att den oj fir ionchilla niigon flied. Flird dr saken aitdt, ef sort sken af saken, men oj saken sfalf. Den nijer sig med falska Bs som an- fingen esata sin brist genom eff onédigt behag eller genom en ‘viss Ofverdrift... ‘Men, ‘undra minga, hur ekall wan kuona veta hyad som ir flird eller akta, hvad som ar fult eller skint? Ebrensviird svarar: Man ser det skona i den man, man sjalf ir vil danad och vil uppfostrad. Och denna uppfostran bér gi ut p& aff firma hufoudlagen for den sak, om hyilken det ir frigan, Har man funnit don, utveoklar man sedan litt sin formiga att uilja det vackra, eller med ett ord sin smak, cj alltid ordagranna citaten efter Bhrensviird iro med univ4 sxOwuer yOx ana Smak dr kanslon af naturens allra hemligaste, allra finaste sanningar, Och om vi akttaga naturen, finna vi att en af dessa dess finaste sanningar ar: att den rena naturen virkar pd elf enkelt sétt. Don stora smaken blir siledes den, som viljer den fullomliga, den friska natwen, Sklunda finer man def shina, som ar det fullkomliga Om man tilliimpar dessa satser pi vira hem, si blir den fSrsta rogeln den: att vi alltid, for hvar sal, vi till dem forvirfva, béra friga oss, om den fyller /iufeudlagens fordringar? Och denna lag ir: att hvar sak skall mot- svara dot findamil, for hvilket den dr till! P& en stol skall man kuona sitta bra, vid ott bord skall man lugnt kunna_arbeta eller ata, i on sing skall man kunna hyila viil, Don obokvima stolen, det rankiga bordet, den smal ingen tro sfledes redan diirfir fula. Men det iir dock oj visst, att den bekviima stolen, det stadiga bordet, den bred’ siingen iro vackra. Saken miste, liksom hvarje vackert féremil i naturen gir det, fylla sitt tindamél med enkelhet och litthet, finhet och uttrycksfullhet, annars har den ej uppnitt skénheten, oaktat den motsvarar nyttans Krag ‘Skénheton innefattar sfledes visserligen indamiils- enligheton men denna icke alltid skénheten. Ett hem miste ju ordnas mycket olika, allt efter som man bor i norr eller sdder, i stad och pi land, i on vinter- eller blott on sommarbostad. Framfor allt miste det blifva olika, allt efter de personers behof, som skola bebo hemmet. Det storsta felet_med de flista byggnader ir, att de icke ut- trycka viirkliga behof eller sitt virkliga indamal. Datta i den forsta orsaken till deras fulhet och stillishet, men ven att en dél indamflsenliga nyheter — t. ex. plit- taken — icke amu vare sig i friga om form eller firg Dlifvit fOridlade genom skdnhetssiet. Do gamla, enkla, rédmilade bondstugorna hafva en viss stil, Men de m stationssambillena, dir en miingd diliga, Ijusa trithus vizxa upp omkring stationen, iro afskyviirdt fala, Det behifiles emellertid Dott att sjilfva stationshusen vid on bana voro vackra, for att dotta sminingom skulle inviirka ockes pa de byggnader, hvilka uppsti rundt omkring dem. Bi landet bygger och inreder man ofta iil’ sitt hem, T staden ir man’ diremot beroende af byggmistarna. Och den smak, som hos dem pi 70—90-talet gjort sig gillande, har varit den mist grant tarfliga tyska; ej blott i detSKONDED 1 eO0EN 5 yttre utan iifven i det inre. Mérka tapeter med menings- Tora ornament, birt milage, och i gips dekorerade ta, brokiga kakelugnar med speglar och krimskrams ha varit regeln. Den enda méjligheten att fi mera smak i stads- rummen ir, att man frin alla hall bérjar fordra, att dessa cj utstyras med denna fula och meningslésa grannlat, utan att de féronklas i rikining af en sund och didel smak. Och den onda mojligheten att alla virkligen for billigt pris skola kunna erhilla vackra saker, det dr att fabrikanterna — siirskilt af mébler, ter, tyger, glas, porslin och motallsaker — sitta sig i forbindelse ‘med. konstslijdens idkare, si att dessa it allt, frin och med det enklaste och minsia . ex. tindstickslddan och till dot stérsta, gifva vackra former och limpliga prydnader. Forst di intet fult finnes att fi képa; di det vackra ir lika billigt som det fala nu ir, kan skénhet for alla bli en full varklig- het. ills nyligen voro svarimuskiga mibel- och gardintys, mirka tapoter med meningslésa fasoner, fula mobler, och granna, Klumpiga buegerid ofta billigare iin de vackra och stilfulla. ‘Ty konstniirernas arbeten for hemmen hade dinnu_endast kommit de rika till godo. Hiir blir i det foljande siledes endast friiga om hvad man redan under de nuvarande férbillandena i enkla, svenska hem — i hem med t. ex, ett’ enda rum eller med tre, fyra — kan gira for att undvika det fula och med litta, billiga medel omgifva sig med det vackra, Naturligtvis miste den personliga smaken i dessa af- seonden vara den i frimsta rummet afgdrando, Intet vore oklokare iin att gira om mitt hem efter vissa rogler for det vackra, ifall jag dirigenom miste offta de saker, hvilk redan iro’ inpassado i sin omgifning och dem jag fumnit, dekvima och indamilsenliga, eller saker, som iiro mig dyrbara, emedan de iro minnen frin mitt barndoms- hem eller mig kira minniskor. Det, som hiir senare kom- mer att sigas, afser siledes icke att utdéma mébler eller prydnader, som for oss fitt virde pA grand af vana eller fillgitvenhet. Det ar hir ondast friga om anvisningar for det nya hem, man kan inreda At sig, de nya saker man kképer, de nya prydnader man viller. Pi landet har man, som ofvan frambélls, ej sillan tillfille att sjilf bygea och ordna sit hem. I staden miste man diiremot oftast taga sin bostad sidan hyresvirden gjort den. Men ibland6 skimmer win Anta fir man dock vara med om att bestimma tak, tapeter och milning. Och i friga om mébler och prydnader kan man ju alltid i négon min gira hemmet till ett uttryck af sin smak, Men tyvirr ar de flista mimniskors smak icke utvecklad. Och diirfér tillfredsstilla de — huru motsiigande iin deta Miter — sitt skinbetssinno pf ett fult itt. Andra fiter gira det pf ett ledsamt t. ox. niir de pi ett opersonligt sitt efferbilda dot vackra i andras hem. Ett rum fr on sjil forst nir on mimniska dir réjer sin sjil; nr det visar oss hvad denna miinniska minnes och iilskar, hura hon dagligen lefver och arbetar. Om farmors rom liknade hennes sondotters, milarinnan; di nas rum dter hennes fars, ingenjéren, d& vore deta list. Ty det vore sanningslist: det gitve en falsk bild af de personligheters vison, som i rammen borde aga uttryek. Man skulle i hvardora fallet sakna on sannskyldig csd till allt och ondast- genom denna fir ett rum stil, personlighet, och — om smak finnes — iifven skénhet. Man fir emellertid akta sig att allt for snabbt déma mi niskor ofter deras bostad, ty de iro qj alltid herrar dfver den. Botecknande iir i detta afseonde den rumiiniska drott- ningen och férfattarinnan Carmen Sylvas >ideal af ett hem,» som hon nyligen skildrat stlund: »Dot misto framfor allt ha Ijus. Entréer och trapp- ‘ppginger skulle vara forsedda med gula glasrutor, of at sivil sommar som vinter ett evigt gult solsken kunde strémma in, Pénstren skulle nf frin golf till tak; men ingen Konsolspegel upptaga platsen mellan dem och sfilunda med- dela rummen sitt skarpa, obchagliga sken. ‘Nigon salong skulle ej finnas, diremot ett musikrum och ett mycket stort bibliotek. Hvad mening har en salong utan musikalier eller bicker? Den blir di det mest trikiga stillet i ett hus, »det fina rummet,» hvarifrin all homkinsla dr bamnlyst. Rummen fi icke ha for minga mébler; viggarna bir vara oljemilade och méblerna ha samma firg som vig: garna, Dot fir giirna vara on mingd éfverdrag, hvilkas tyg kan tvittas, Jag vill inte ha nigon sing i huset. T dess stile skall det vara divaner. Mitt sofram skulle vara grint, s& att man fick det intrycket, t man hyiladesxONner 1 newaex fi iien grin léfsal. Mitt kabinett blitt, och bide golf och gardiner ha’ samma friska, blda fiirg som méblena, I toalettrummet borde allt vara i sndhvit firg och méblerna i enkel, ren stil. T alla husets rum borde sti skrifbord och finnas béc- sker. Bicker iro hemmets biista prydnader. En hvar af familjens medlemmar miste kiivna att hemmet alltid har underhillande kraft nog, och till detta bidraga bicker mest af allt, Man anar ej hur mycket viirklig bildning, som halft omedvetet meddelas i ett hem med goda bicker! Tmatsalen borde ett stort Konversationslexikon sti. Det intriifar nimligon ofta under miltiderna, att det upp- stir meningsbyte om ett och annat och di bir man med ens kunna fi besked. Matsalen ir det enda rum, dir jag ville diimpa juset. Dot ir hiilsosamt att Sgonen hvila medan man tor. Och dirfér ar dot blott A minniskor, som vilja ha mycket upplyst niir de Elektriciteten hotar att ddeliigga fumiljekretsen i och med den stora, vackra lampan, kring hvilken man bittills samlat sig om kvallarna, och alltfor skarp belysning gor ett rum mindre trefligt.> Vi veta emellortid att — s& drottning hon ar — har Carmen Sylva icke kunnat forviirkliga dotta sitt ideal! Och minga iro som hon bundna af forhillandena. Mon det ideal, till hvilket en hvar dock under alla férhillanden bor sidfua, de att isin omgitning afspogla sin personlighet. IL Att det nyitiga itv aktningsvitrdt, inse alla kvinnor, att det skina iir ilskviirdt inse minga, men att harmonien mellan det nyttiga och skéna ir det onda ofterstrifvans- virda — hur mingen inser det? Och iifven hos de fi, som virkligen frst deta, finer man sillan ett klart begrepp om hura de skola férviirkliga denna harmoni. An mor siillan fines den fasta ¥i hot omkring sig, som iinnu onekligen bebifves for att besegra de praktiska svirighoterna. ‘Dyvirr air det mycket vanligt att dfven den estetiskt vakna kvinnan botraktar strifvan ofter dot skéna som ett8 sxwmer rin AULA bohag i lifvet, men icke som en plikt. Skinheten anses som ett Ofverfléd, hhvilket somliga bafva rid till, andra joke. Men det ar alldeles visst att en hvar, som har skénbetssine, kan istadkomma en viss harmoni mellan det nyttiga ‘och det skéna, ifall man icko férvixlar det senare med lyx, som ofta ar ett hinder for det virkligt vackra, Detta senare kan vinnas med enkla medel och for billigt pris. Och genom att efterstriitva skinheten, pi samma ging som hon tillgodoser nyttan, tillfredsstiller kvinnan icke blott ett beriittigat kraf i sin egen natur: hon dfvar iifven ett djupt inflytande pi med- lemmarna i det hom, dir hon ar sjilen. Baraens sinne uppfostras och férfinas genom de vackra intrycken; de yuxna erfara en ro och en glidje, som alltid gir dem ilsk- viirdare, ofta dlare, och kvinnan sjilf blir lyckligare genom den skapandets gliidje, som utéfningen af en konst stiidse medfér. Bit stort framsteg i smak har hos oss iigt ram pi de sista trettio fren. Den rérelse, som fru Sofi Adlersparre injade, har gripit allt mer omkring sig. Afven landsor- ten bar blifvit starkt pivirkad af den nya smakriktnin- gen, Man bogir numora sillan forna tiders oerlirda smaklisheter, sisom att Mita oss hvila mot eller trampa pi histar, lejon och figlar, broderade pi kuddar och pal- lars att vandra omkring med turkbufvuden pi vira tofflor eller klifva i herdesiycken pa vira golfmattor. Vi slippa nu so blomtaflor pi nattsiickar, landskap pi eldskiirmar, ruiner pi skrifbordsmattor eller nigon af Thorvaldsens basreliofer sydd i pirlor pi kappan till en himnbylla! ‘Man gor ej tofftor till urhillare, ej brickor till penntorkare! ‘Med andra ord: mat sig att icke bruka som prydna- der sidana ting, hvilka icke hatva det allra minsta’ med det ifrigavarande iindamilet att gira, ja, som ofta gira det silunda prydda foremilet obekviimt att bruka. Man har ocksi birjat inso, att stickade och virkade saker Jan aro vackra, framfor allt det dr afskyviirdt att ge vara yum likheten med torkvindar genom att fylla dem med déda hvita flickar i form af Siverdrag, borddukar och antimakagsar, hvilka — di de iiro virkade — dessutom fastoa i allt och diigenom bli dubbelt afskyy ‘Man ser allt mer sillan dessa arbeten af bir, kork, vax, pirlor, fiiidrar, snickor, kottar med mora dylikt, dit materialetsSKONUET T MENMEN 9 art och bricklighet gjorde foremilen till lika oanviindbara som fula dammgémmor! Men tyviirr fines nu en anvan i handarbeten, den genom hyilken man strifvar att vanviinday allt — frin cakeslidor till tindsticksaskar, fri gamla hattar till butiljer — genom att af sidant skrip gora prydnadssaker, med hvilka mon tor sig forskina hommet! En kvinna skulle i stillet gagna och gliidja virl- den mera, om hon sofve bort de timmar, hon pi detta rysliga svagsinne anviinder — for att icke tala om huru mycket biitre hon skulle bruka den genom att promenera eller lisa en bok. Och det samma giller inna om nio tiondelar af alla de sm& tingestar, af plysch, klide, stra- malj, dem man broderar med silken eller guldtrad, liksom de fista smi tri- och lidersoker, dem man nu glidritar cller milar, skir ut eller prissar, De bli visserligen vackrare in de gamla skriipsakerna, men inte ett grand mer nyttiga. Ocksf de kunna siledes endast tillkringla och diverfylla men icke férskéna hemmet, efter som de hyarken hafva den viirkliga konstsakens eller den virkliga nédviindighetssakens beriittigande, Men som sagt, i det stora hela har dock en for- biitring intriddt, Man upptiickte first hela rikedomar af vackra dekorativa motiy och arbetssitt i allmogens gamla viifnader, sniderier och konstsimnader. ‘Och sminingom utvecklades intrycken af allt detta till den nuvarande, hégt Sandeskyinnliga svenska, Konaelejden:: Atven i lands ortens hem kan man un fi se viirkligt konstniirliga hand- arbeten. ‘Tyviir tillvirkas i méinga sléjdskolor — likeom under handarbete och sléjd i manga skolor och arbetsstugor — en miingd foremil, hvilka iro lika fula som oiindamils- culiga. Och iifven nir detta ej ar fallet, bli aletren af Konstsldjden anna sillan sammansmilta med hemmets éfriga anordningar utan afsticka ofta mot en smaklés omgifning. fl Kvinnor frst anon att behandla ett rum — eller en drikt — som en helhet, dir intet_bér finnas som ‘blott dr enstakn, vackert, ‘wlan dit firger com i dir hufvudsaken bér fram- neta bisakerna, om iin s& vackra, underordnas; dir alla enskildheter béra samviirka harmoniskt; dir man ena gingen forstér att ni en viirkan genom att fylla ott tom- Tum, en avnan ging genom att icke fylla det. Bit ‘at Bhronsvards. visdomeord & att man 4 nordex10 SKONHET FOR ATLA brukar praki, dir behofven Tika val kunde tilfredsstéllas tan densamma, Detta bekriftar sig bide i det offentliga och i det enskilda lifvet. Sillan forstir man i norden att den ‘kta skénheten blot finnes hos det, som ir utan flird, det som ar gjort ritt for saken, lindande till fylluad fir de rena bekofven 1 minniskans friska natur. Deita ir en af orsakerna hvarfir — som nyss framholls — Ysa lyxen inger on kiinsla af obehaglig beklimning: skn- hotssinnet finner endast eff sant behag i lagom och malta. Konstviirken, som hopas i dylika af flied fyilda rom, gora sig icke gillande emedan de ej diga en férnim omgifning. De for nyttan beriiknade fremilen aro si tillkringlade, att de ej Téja orsaken for sin tillvaro; de bli sllunda fula, medan de enklaste ting kunna visa sanningen af Bbren- sviirds ord: Del ir olroligh hvad en sak Wir vacker, nir man ser en sannskyldig orsak till allting, Det ir den diliga smaken, som inbil nyttiga blir vackert gonom att prydoa mil. Men intet husgerdd blir vackert, som icke frst och friimst ger vissheten“at tindamflsenlighet och sedan af en prydlighet, som stir i full Ofveronsstimmelse med iinda- milet. I. stugorna pi Skansen erhiller man eflunda vackra, stiflla intryck, emedan hyarje husgerdid dir fyller ett behof och dessutom har fitt en limplig och mittfull dekorativ behandling. Dessa hvardagsting tillmétesg bide de praktiska krafven och de glada telofven, ty do sti alla © i sammaubang med hvarandra och med sitt andamil, de figa med ett ord stil och iro silonda inom sitt slag vackra. Man kan till exempel knappt se nigon enklare och dock trefligare inredning iin Morastugans med sin viiggfusta sing, biink, bord och hylla, sin hiingsting i taket, sina enkelt sirade tri- och lerkiirl, sina Minghand- dukar och jiirnljusstak: Mt ir iindamilsenligt, var- aktigt och smakfullt; intet dir onddigt och intet ar vird- slisat. Stugan ger ett enhetligt intryck, emedan minni- skor hi fylit sina virkliga behof pi ett sit, som ofver- ensstimt med doras egna tycken och dessa tycken ha varit iikta och vackré Den nya tiden har ju minga nya behof och minga nya model att tillfrodsstillla dem, Det skulle dirfér vara Tika stillést som dumt att hiirma de gamla stugorna piSKONUET 1 HEMMEN iL Skansen. Men man kan dir lira sig med hvilka enkla ‘medel man kan nf det vackra. Qch man kan for dfrigt lira Gotta dfverallt pi landsbygden, dir man inte inn infrt den nya tidens billiga stadsvaror. Hyarje kinslig natur skattar det stimningsvirde och gripes af den tjus- ning, som ett rum meddelar di det ar ett troget ut- ‘tryok af en viss minniska eller en viss tid eller on viss samhillsklass, af dess verkliga behof och af doss sjilslif. Hur val kinner man sig ej till mods i ett rum, diir de enkla juspolerade moblerna af alm eller bjérk visa dot vackra trislaget ajilft och mébeltyg som gardiner meddola gliidje mod sin rdda och hvita rutning, liksom ndthirsmattan med ett par rena firger! Allt tyekes >Hi tiles hvar- ken légn eller pril!» Eller burn trifsamt och vackert ir icke ett gammalt formak i en pristgird, dir méblerna iro pirlfirgade, dir golfvet skiner blindhvitt och vackra trasmattor bilda viigar pA golfvet; dir hvita, hemgjorda gardiner slippa in solen pi de vil skétta blomkrukorna, en enkel, hemviifd bordduk ligger pi bordet, och en gammal bli och hvit kakelugn stir i vein — och man inte brytt sig om de ledsamma_hvita éiverdragen pA moblerna, utan litit dessa visa sig i on hemvifa boklidnad! ‘Eller ocksi den enkla bondstugan med sina hommasnickrade, rédmilade mébler — fallbink, fillbord, dragkista och stolar — med den stora viiggklockan, som piokar i vrdn; med golfvet enrisstrétt, och den hvitlimmade spiseln med sin stora brasa om vintern och sitt okléf om sommaren! Det ir sammanhanget, éfverensstimmelsen, som féret och friimst gir dessa rum vackra, Och sedan att de viirka si hederliga, rena och gedigna, Dir finnas inga dammgémmor, ingen billig” trasgrannlit, intot _hirmat, eller ofkta, “Do iro raka motsatsen till de fula rum, Lyilka man nu fimer i bundratueental i virt land, dem dir man ser en dammig turkisk divan mea brokigt mébel- tyg, en tunn, sladdrig, storrosig, képt duk pf bordet; jute- tygsgardiner’ med sina hirda vock, stritfva fransar och fula gulgr flirger, med tryck i blatt, rédt och brunt; dir stolarna — med obekviima, sviingda ryggstid i dgel- form och stoppad kullrig sits — iro af imiterad mahogny; bordet med dumt sviingda fotter af imiterad valndt ch byrin af imiterad ek; dir en grann lampa i bjértgul12 sxOwmer rn Auta brons hiinger i taket; brokiga oljetryckstaflor i forgyllda ramar och milade terracottarundlar mod figurer hiinga pi viggarna; dir ott rodt plycohalbum och oft himmelsbiatt slasiat till visitkort st pa bordet och ott par milade porslinsvaser med konstgjorda blommor »pryda> byrin! Det iir allt detta fabrikebilliga, oikta, granna och frdn skilda hill sammanplockade, som gir den nya tidens fliista hem si stillésa. Horn falsk den forestiliningon ar att skinhet i hem- mot vinnes blott genom rikedom, det sor man bland annat i do minga, af meningslésa lyxféremil och konstsaker ‘tverlastade ‘hem, dir intot djupt skivhetsbehof, ingon personlig smak gjort sitt urval oller gifvit foremalen den plats, frin hvilken de kunna virka; dir de miist sam- manhangslisa ting iro hopforda och af tapetseraron ord- nade! I sidava ram — fulla af draperier och braskuddar, skirmar och mattor, porslinmilingar och glédritoingar, statyetter och taflor — gripes den skénhetsilskande af en lidelsefull lingtan till raka motsatsen, till enheten och enkelheten i ett gammaldags landtram med stela, upp- radade mébler, hvita niittelduksgardiner och tomma viggar! Men han vet att sidana rum nu mera siillan finnas; att fifven i de mist afligena bygder dot meningslisa skall a honom i form af Makart-buketter, japanska sol- filidrar, milade tallrikar, prifssade brons- eller missings- granoliter, skira och bl vaser och mera dylikt. Och fill allt, detta kommer, att arbetsbordet ofta ir for litet eller stir si att Ijuset kommer frin hger istillet for viinster; att lampan ar for hog eller for lig; att siin- garna iro for tringa; att gardinorna utestinga dager — m ett ord: att all denna fulhet hindrar si val ett litt arboto som en kraftfornyande hvila; att man silunda modelbart hiimmar sitt arbete geuom likgiltighet for hufvudsaken och omedelbart dkar det genom hopandet af skriip, som skall hills rent och som ir i vigen! Nigon yitrade — om ett anpat land — att de »som dir har piingar ha ingen smak och de som ha smak ha inga piingar. Men under slutet af 1800-talet kan man om Sverige siiga att smaken dir skydde rikedomen i lika hig grad som fattigdomen och silunda blef alldeles hemlds. De flista kvinnor visade ej ens ei mycken smak, att de virdade ett stilfullt, gommaldags hem, ifall de aft ottSKONHED 1 mianzx 13 Skdant, eller Kunde omdana det fir den nya tidens kraf utan att alldeles forstéra dess egendomlighet. Alla dessa nu vanstillda ram skulle kunnat se behagliga ut, ifall man i dem endast haft de méblex, som verkligen behif- des; ifall man pi viggarna satt upp nigra trisuitt eller goda fotografier; ifall man i en enkel gulbran eller grin- brun Jerskil — af dem man fir for tiugufem dre pi torget — ordnat nigra grenar; ifall allt krimskrams varit borta och endast enkla glas med blommor stitt pi byrin, nigra bicker lige pa bordet; fall rummets firger samstiimt istillet for att skrika mot hvarandra och alla fula handarbeten varit utbytta mot enkla, hemmaviifda dukar, mattor och gardiner. En amerikanek fSrfattarinna omtalar, att hon en ging kom till ett blockhus i Vastern och vid intridet i rammet genast greps af den lika oviintade som behagliga kinslan, att hon befann sig i ett hem, ordnat af en kvinna med smak. Vaggarna voro endast af stockar, borden af omilat tri, sittplatserna af packlirar. Men dessa voro Kidda med nankio i en varm gulbron fiirg, med en enkel bird af bli band liksom ven gardiner och bord duk, En enkel halmmatta lag pi gollvet; en vas med vildblommor och nigra bicker voro de enda prydnadersa, Men dessa onkla medel gaf rummet — lingt borta frin kulturens rikare hjilpmedel — dock ott intryck af bild- ning och harmoni. Ett ungt onstnarepar, som icko ens hade rid att destilia sig do enklaste mobler, gjorde ejalfva af pack- larar hela mébleringen till sitt hvardags- och matram — en utviig, som naturligivis icke anbefalles till efterfiljd sisom i och for sig praktisk, utan hir endast nimnas som bevis pi huru man i nédfall’ kan reda sig. Matbordet och fruns sybord utgjordes af en stirre och en mindro packlir, hyilkas bottnar man bebillit, men utsigat sidorna si att endast fyra bon voro kvar. En annan lr blef — endast genom att vindas med botten upp — serveringsbord eller >buflat>, Vagghyllor erhillos genom att man pi ett, par mindre lidor behdll botten och ena kortsidan eller ling- sidan och skar ut de andra sidorna, si att de endast bildade en kant med kraftiga linjer. ‘Taburetter erhéllos af fyrkantiga packlador, hvilkas mot golfvet stiende sidor nedtill utskuros i halfcirkel. Allt detta milades nu i14 sxixuer Ox ALLA rédt eller hyitt, med dekorativa blommor hiir och ditt; pa bord och »buffet> lades hemvifda, hvita, fransade dukar, pa vigghyllorna sates gamla ler- och trikiirl. Tv andra packlirar’stiilldes i vinkel mot hvarandra i ett horn och pa dem breddes bondvitfnader och binkadynor, si att~ diraf blef den trefligaste lilla hérnsoffa, Genom négra veokors eget arbete danade detia unga par siledes ett stilfullt, hemtrefligt rum, som i dren kostade dem hvad andra go ut i kronor, ofta utan att nf samma behagliga yiirkan, Nutiden har terupptagit piliggsémmen, hvar- igenom man med’ jimférelsevis ringa arbete kan ni en vacker viirkan — om detta arbetssiitt brukas med smak i firgval och ménster — for birdar pi dukar och for- hiugen, till kuddar och dylikt. Annu enklaro arbetssitt finnas ‘for liknande indamil.. Men som tid oj bér offras pi diligt material och godt material ar dyrt, bli dessa hand- arbeten aldrig billiga, Do i enkla minster och vackra firg- sammanstillningar hemmavafda gardinorna och borddukarnd bli i de lista fall sivill det varaktigaste som billigaste, Vill man se ett hem, hvilket med enkla medel nit det hemirefligaste och mist personliga intryck, a8 bir man hilst besika milaren Gar! Larssons hem uppe i Sund- born i Dalarna — d. v. 8. genom ait studera det i de bida planschverk, han uigifvit éfver detsamma: Et! hem ” och Larssons. I inledningen till det forra verket skrifver. han gjilf f@ljande: “ 2Vir tid ar en evdr tid for en konsiniligt anlagd miinniska att lefva i, Endera tillimpningen af det prak- tiska simnets trikiga motto: vil! och slit, eller ocks& lyx- minniskans smaklésa industrigrannlit. Fabriken, kascraen, sjukhuset, skolan och herrgirden iro lika odrigligt jimnlinierade bide ut- och inviindigt. Bonden forsbker att f% det lika ledsamt, han med, fast tack vare ridffirgen hans stuga dock blir hvad sta bon med en liingtans suck kallar landtlig, S& ritlinie- singens motsats: stindspersonens finigt upphingda drape- ier diver dirrar, i hérm och bakom taflor, dess etagirer 1 med. billig basarsmérja p§, samt. konstgjorda Dlommor med band, damm och anikrober, ‘Tockoa lampor ech sina skirmar! Och plysch ech Iretong! I detta granna skrip och lysande elinde sitta nu herre och fra, mysande detta sikra lije, som siger att de till detSKONEED 1 MENAEN 10 yitersta tillfredsstillt de kraf modiirniteten krifver af samhiillets toppar, En ann’ si god som en ann’ tinker den svenske bonden.. Trin snickerifabriken har han en inventionssofia af fara, betsad till. mahogny, on byri med rysliga nickel- beslag, en valndtskommod, on gungstol (svart och guld) och midt p& golfvet ett rundt och rankigt utdragsepek- takel till bord, pA hvilket ligger en smutsblomfiirgad duk (etryckta minster») samt pi denna en mycket billigare, men lika faslig fotogenlampa som hos det nyssnimnda herrskapet.» Sedan fortsitter Carl Larsson att beriitta hura hans eget hem danats: af fyndiga ingifvelser, pi festliga stunder, genom glada médor. Och si blef det ett hem, sidant det lott skapas af lyckliga minniskor och som miste skapa lyckliga minniskor! Dir ser man t. ex. att méblerna endast iro de allra vanligaste: trisingar, tristolar och tribord, De aro i ena rnmmet millade grina; ai taket ockel grént, viggen ar hvitlimmad och pi den iro milade enkla ornament i gult, rédt och gront. I ett annat rum jr viiggen helt hvitmenad, alla mdblerna hvita, och endast litet rodt hir och dir lifvar upp hvit heten, Silunda gir rundt omkring rummet' en smal, réd- milad bokbylla, som hvilar p& pelarlika konsoler, hvilka sitta tiitt, och mellan hvar sidan réd konsol iir insatt ett styeke papper i djupblé firg. Med detta medel ir den behagliguste dekorativa virkan uppnidd, och en hvar miste bli glad som vaknar i dotta rum! de allra enklaste rummen, med endast naturliga triviiggar, med grin- eller rédmilade mébler eller med ett litet gront eller Todt streck hir och dir, virka idel hemtrefnad, luftig friskhet och firgglidje. De hir nimda anordningarna iro sii onkla, att en hvar kan dstadkomma liknande intryck med liknande medel, ifall man nimligen har en konstaiir- ligt vakén blick och en van hand, ty amnars blir det naturligtvis icke vackert. : Exempel pi en enkelt smakfull inredning ge nigra af Stockholms lisestugor. I Kungsholms har ena rummet starkgula, det yttre bligréna oljemilade viggar, bide bran- betsade mébler i enkla former, samt gula och hvita gardiner. I Katrinas aro viggarma grigréna och méblerna16 SKONHED YOR ALLA gulfernissado, i Marias diremot iro viiggamna gulbvita, Panel och yllor bligréna och stnlaraa roda. Orveral Snnas nigra Konstirk i original, folograryr ler firg- yok. For den, som finnu ar osiker i sin smak, ar det ott godt rid att lita allt sf mycket som méjligt behilla den af materialet sjilf betingade, naturliga formen och firgen. Villkoren fr vackra mobler dro en indamflsonlig form, som ifven bestimt betonar andamilet och ir befriad trim alla léjliga prydnader och ott starkt smne, som vid adlare triislag bir framtriida i sin egenart, vid enklare diir- emot héjas genom firg. Afven on omilad eller botsad siol ar vackrare in en avingd och polerad af oikt mn laserade helrida eller helgréna eller ir vackrare in den omilade. Diremot fir det oj vackert, som man stundom sor i bondhem, att sitsen milas svart, ‘Ty svart virkar dystert och dessutom ger den svarta sitsen intryck af ett mérkt tomrum, icke af on siker hviloplats. Man kan, om man har smak, ni mycket vacker virkan med rediga, kraftiga, klara, vill sammansatia firger, 4ill exempel gult och blitt, grént’ och oat, ridt och djup- ditt. Afven visa — mon lingt iftin alla — toner af gult eller gront eller rédt eller bitt samman med hvitt och dimmu andra sammansittningar bilda ett behagligt firg- Intryck sfvil i vigggar som i mébeltyg och gardiner. Som bekant erhiller man, di det hvita solljuset gir genom en prisma, det si Kallade spektrum, med firgerna rédt, orange, gait, grént, Dlatt, indigo, viollitt, Hvitt jus upp: kommer genom en blandning af rddt och bligrént eller af orange och cyanblitt ellor af gult och indigoblitt eller af gréngult och violitt De firgor, hvilka silunda pa vis ge hvitt Ijus, kullas komplemontfirger och genom att sammanstilla dessa komplomentfirger nir man liitast en yacker firgvirkan, For dom, som ej sjilfva hafva siker smak, ar dot Dista ridet att undvike vridna ooh tillkrdnglade former eller granna, mingbrokiga och skrikande firger, och vilj enkla former och entoniga firger. Detta ar ett sikert medel att gira afven dot fatti- gaste vindsrum vackrare, Ha dess invinare hig for bickersxOxunr 1 1mnWEN 17 ‘och blommor, di ger en hylla med snyggt hillna bicker, nigra vil skétta vixter, ett par goda irdsnitt och Ijus- tryck genast ett intryck af trefnad och forfining, om an bohaget, ar aldrig sf tarfligt och slitet! Har man sedan lyckan att ff sol in i rummet och slipper in den i fulla fioder, di kan ett sidant rum vara yackrare in minga rikas praktgemak, For dem, som sjiliva i stad eller p& land hafva till filo att inreda sin lille vining eller sitt ram, vill jag frambilla nigra goda regler, Den férsta tir att knappt nigot viirkar stilfullare an den norska seden att gira viggar och tak af tri, som antingen behiller sin firg och endast betsas, oller ocksd milas i nigra toner, I Norge ser man till exempel en Jjusbld vig med rida tulpaver upptill som bird, en rod viigg med grint och hvitt liljeornament upptill ooh wl vidare. Vill man diromot hafva tapeter, df bdr man lika noga som man aktar sig for sjukdom eller skulder, akta sig for de mirka tapeterna, med menings- lisa ornament, rédbruna eller svartgréna eller brungri pladaskor, dem man stundom sdkt forskina genom sirater i guid. Redan af sidana tapetor blir man— i synnerhet i 4 som virt, med en ling, mirk vintertid — niistan mjfiltsjuk. Framfér allt dr en Ijus, lugn tapet med mild firg i soframmet af viirklig vikt for halsan. Det-ér till skada for nirver som gon att métas af det fula, rériga och meningelisa! Man har nimligen vetenskapligt utrént wakton af logna, varma, glada firger, som ej endast stegra de friskas lifsenergi utan iifven verka stillande pi niirvsjuka, Fula tapeter sli dessutom skoningslist ibjal allt, som hinges pi dem eller stilles emot dem! Man kan nu, for en ganska billig pinning, erhélla de vackra, ljnsa, glada engelska tapeterna med deras sti- liserade vixt- och djurménster, men man bir akta sig for deras storblommiga, stillisa efterapningar. Do férra Passa bra i rum, dir man inte har mycket att hinga pi Viiggaroa, Fr Konstvirk bilda dessd tapeter diremot sillan en riktigt god bakgrund, in sidan fir man allra bist genom en tapet, hvars monster endast helt obetydligt skiljer sig frim tapetens botten eller allra hilst_ genom en helt enfirgad vigg. Enfiirgade tapeter erhillas nu billigt, om man tar sh Kalladt otryckt papper i gulbrunt, 2 — Verdandie smiskrifier. 7718 SKONHRT POR ALLA olivgrént, gult eller andra fir landet sina enfirgade tapeter sjélf: man fiirg — blekrédt eller blokblatt eller grint — pli papp Och maluing pf sjilfva viggen — i symnerhet oljemilning — stir sig naturligtvis bist, For skolor och andra offent- liga lokaler aro gragrént cller griblitt, blégrint eller gulgrint do firger, tom i lingden virka lugnast och dock ge don frdjd af firgen, som dgat och sinnet behifva i ett vintorland. Men’ i rum virkar limfiirgen mindre blank och hird in oljefirgen, Si vil i dansko, tyska, franska och italienska landthem — liksom stundom i engelska konstniirshom — ser man den gummaldags hvitiimmade eller i nfgon Ijus firgton hillna viggen. Och hvad man sitter mot desea viggar tar sig i regeln vil ut. T monumentala byggnader — sisom slott, museer, kyrkor, offentliga samlingssalar och dylikt — firo viigg- och takmilningar pa sin plats. Men diromot foke i vira boningsrum. Dar fro till exempel alla sidana tapeter eller miloingar, hvilka hirma byggnader och landskap, stilldsa, ‘Ty viggarnas dindamal ar att omsluta oss, icke ait inbilla oss att vi iro uto i fria luften, Och lika olimpligt dr att de fyllas mod figurer, Dessa bli stym- pade af det, som siiilles emot dem; de virka oroligt ~ och bilda en dilig bakgrond fer alit, som hinges pi dem. Afven om mflningamna i och for sig iro ut: mirkta, dr dior ett silunda prydt ram som boningsrum stillést. ‘Ty vi vilja icke bo i konstviirk, men i ram, dem vi_pryda med konsivirk! Endast pen gobelin i matta fiirger stéra minskliga figurer foga. Och i en barnkammare — dir de roa barnen och dir man i all- minhct har elt £8 mobler, com skyla don — ar on vacker surta| in plats. seer tied et ott boningsram den viigg vackrast, som endast ir en enkelt prydd yta, hvilken aldrig siker délja sin egenskap af att vars vigg i ott slatet ram, viiggen, som eoligt Morris regel, bir svirka firg icke firger»' och som bdr erhilla sin indelning, sin srytms genom de mébler, som sti mot densamma, Detia ir hufvudvillkoret for att viggen skall bilda en god bakgrund 4ill allt, som man vill stilla mot den eller hiing: Trivirket i rummet — panel, dérrar och fi Fordom gjorde man pi ade med limSKONMET 1 HENEN 19 air alltid stilfullt, ifall det behiller sin naturliga firg och endast betsas. Vill man mila det, bir man vilja en komplementfirg till viiggens firg eller on mérkare eller Yjusare skiftning af denna, ‘Till blatt iiro till exempel gala och gulbruna toner vackra; gulhvitt och djupridt sti vill samman liksom hvitt och gront, Vackert blir ocksi till en grin vigg ett rédwilat triiviirk och omviindt grin- gritt eller grint till réda viggar. Det orena gulgri eller brungri, com nu si mycket brokas p& triviirk, ar i de filista fall forkastligt. Aro tapoterna Ijusblommiga, blir i regen det hvitmilade trivirket det vackraste, ifull det hirda hvita diimpas af en ton, som passar hop med tape- tens hufvudfiirg. Att endast sametimma denna med tri- viirket torde vara det som lyckas bist, ifall man icke firgskalan ljusnar uppat in nda, ty det forra virkar littare och gladare. En vacker bird mot taket — cller itminstone en bred kant som dfver- ging till detta—ger viggen ett afslutat intryck och formedla Sivergingen till taket. Aro rummen ej mycket higa, bor birden vara smal, ty annars syn: men liigre. Bn bird med stiliserade djur- aller vaxtmonster tar sig vill ut ofvanom en enfiirgad viigg. Taken béra vara Yjusa, litta och tomma eller, ifall de prydas, af bir detta endast ske mod nigra stiliserade, obetydligt framtriidande ommament. Ehuru de stirsta mistare malat i tak, ir detia dock i gronden stillést. ro milningarna miister- viirk, pinas man af att oj fullt och litt kuona se dem. Och att i boningsram hatva iskor och djur diver hufvudet pi sig, borttager all lugn trefoad! Stuckorna- menten aro oftast meningslésa. Det vackraste i ett enkelt hem ar det mittligt prydda eller helt slita tritaket och — i brist pi detta — ett alldeles slit hvitt tak, dimpat af en ton, som passar till rammets firg. De fiiista nyare stadsrum vanprydas af granna kakel- ugnar. Dessa bra hilst vara Ijusa i ljusa rum och mirka i mérkare rum, Man kan uu fii enfirgade, morkgréna Kakelugnar af gammaldags form. Och nist efter en dppen spisel ir on sidan stor kakelugn det mist trefnadsspri- dande. Hirdt och allt viirkar en hvit kakelugn bland fina, dimpade firgtoner. Har> ott rum i ofrigt sidana20 sxinur rin Anta toner, d& kan man sjilf mila diver sin kakelugn i négon fiirg, som smilter sammans med hela rummets ton. Men ffirgen méste di brinnas fast med alldeles lagom virme, ty annas faller den af och framkallar os. ‘Ar rammet hillet just, passa ocksi hvita golf till deisamma, Pi golfvet miste man di i regeln begagna gingmattor. Och for detta indamAl iro de gamla otras- mattorna> de starkaste och kunna iifven bli de vackraste, ifall man fiirgar trasorna i tv samstimmande firger och liter dem bilda ett monster, Men i rum mod mébler och vilggar i mérkare toner, virkar de hvita golivens firg Kall och bird. Man kan visserligen mildra den med matt Ditar, Men bittre dr att fomissa golfven, Dotta liter sig eller omlagda golf. PA gamla golf ‘iste springorna titas, for att golfven skola bli snygga. ir iiro ditlér de enfirgade linoleum-mattorna — i ‘djap- grént, djuprédt 0. s. v. att foredraga. Och dessa mattor Kunna, liksom de fernissade goliven, dagligen aftvattas. Den i'firgen Kalla och hirda linoleummattan, som hiir- mar stenmosaik ir diremot lika ledsam som niir stuck hirmar marmor, papper hirmar gyllerlider och pilklistrade mébelprydnader hirma snideri! Vill man ha ett littiattligt namn pi god smak bér man taga drlighel. Detta ord siiger icke allt, men det siger minst hiilften, ‘Tyviirr brukas ~ ofta ett ‘utlindskt ord i stillet, niimligon >rejel>, Men . botydelsen dir den samma: det eller den reela iro p& all- var hyad de synes vara; de komma ej med kromelurer ‘och kringelikrokar i handel eller vandel, i don eller person! Behéfver man, for viirmens skull, viifda mattor, di bira dessa aldrig spikas fast — en af iildre tiders miist hilsofarliga vanor! De béra liggas lésa; endast om si bebifves vara fistade med ringar pi storhufvade nub- bar, si att de litt kunna tagas af och piskas. Mattor béra alltid vara dimpade i firgen, hilst i rammets hufvud- firg eller i en komplementfirg fill denna. ‘Tycker man att det enfiirgade allt for litt blir solkigt eller att det virkar enformigt, di-bér man i alla hiindelser endast vilja mycket smimonstriga mattor. De yppersta exemplen pi od til i mattor iro de orientaliska, med sina ej ens {lart tecknade, geometriska ménstor, hvilka ge en smil- tande rik firgverkan, men intet intryck af figurer. Att det ir lika obehagligt att nédgas trampa pi land-SxONHET 1 MEME 21 skap, minniskor och djur, som att se dem dfver sitt hufvad, faller af sig sjilft! Golfvet liksom taket skall viirka ‘alldeles Ingnt och intetdera fir i nigot alseende draga uppmiirksamheten till sig. Detsamma giller om mbbeltyget. Enfiirgade eller tvi- fiirgadt randiga, eller ratiga eller annars mycket smimén- striga iiro de enda mébeltyg, man oj ledenar vid; de enda, mot hvilka vackra handarbeten och minniskorna sjiliva taga sig riktigt vil ut, likeom dessa senare dlven esti biists — som det heter p& konstniirsspriket — mot den lugna, entoniga tapeten. Svirast ir det for dem, hvilka hafva hig for det vackra men oj mycket rid ‘att tillfresstilla denna hig, att erbilla nigorlunda stilfulla mébler, Ty de iildre, stil- fulla och bekviima mdblena iro dyra, De dldre, stil- sa, frin 1840—1870-talet, med sina dumt svi sina meningslisa, ofta plsatta utskiirningar, bekviima men afskyviirdt fula,. De helt modirna, jiim- forelsevis billiga méblerna — jérnsiingen, inventionssoffan, jen, matbordet — iro bekviima, men ofta lika fula, ‘irskilt vidrig. fir den inventionssoifa, som Kallas turkisk divan, en dammgémma om dagen, en usel liggplats om natten; den fulaste klumpighet — i synnerhet med den vanliga Klidseln af daligt, mirkfasonerat mibeltyg — som kan vanpryda ett rum! 5 Men med’ litet omtanke, litet méda kan man dock lyckas erbilla ganska vackra mdbler for billigt pris. Sa- Tunda har man i de fldista hem nigra rosorvmadrasser och kuddar for giister. Om man af tri gir en still- ning si bred och hig man dnskar den; spikar en sadel- gjordsbotten ofvanpi denna, dirpf liigger sina dfverlopps- madrasser och kuddar, dfver alltsammans breder ott skynke af boj, fris eller hemmava(t tyg samt stiller det hela med ena sidan mot on viigg, utmed hvilken man staplar kud- dar — di har man en’ vacker sdivany, bekvim att sitta hiirlig att hvila pi om dagen och i en handviindning forvandiad ill bidd for nfgon familjemedlem eller gist. ‘Fyra fétter under on singbotten eller madrass pi ram kunna ersitta tristillningen. Ar divanen afsedd ll stin- dig siingplats bir ifven ett fast std anbringas for hufvudkud- don. Ett dppet bord — pA hvilket stir ett sfor! handtat och dito kanna — ar det biista och renligaste tvattet22 SKONMET YOR ALLA Har man Dloit ott onda rum kan ett omhinge af tvitt- tyg eller en déljando skirm, spind med rummets mbbel- tyg, forena det prydliga med dot indamélsenliga. Koper man nkla djupa korgstolar, i on diimpad, grigul firg och eyr nigra kuddar till dem af stilfull kre: tontyg — eller annu biittre af ett vackert hemmaviifdt tyg — har man ett par sival bekviima som ganska vackra lanstolar. Om man — i stillet for do vanliga dyra matborden med utdragning, hvilka kommit i stillet for de runda borden med sina bosvarliga bon — bestiller ett enkelt fyr- Kantigt bord med stadiga bon, samt ej belastar det med mycket saker, di har man ett’ bord, som familjen bokviimt Kan samlas vid fOr sina arbeten och litt alroja for sina miltider, ifall man har hvardagerum och matrum i ett, ‘Men iifven ifall man har en siirskild sal, borde man aldrig ha ett stirre matbord in med plats for tolf. Ty for ott viirkligen innehillsrikt samkviim giller den gamla lukulli- ska regeln: att man icke bir vara firre in gracernas antal y. & tro — och oj flor in musernas — d. v. s. nio. P& sin hijd kan man addera gracernas tal med musernas och silunda bli tolf. Ait gf diver talot tretton ‘ix niimligen olyckligt — icke for vidskepolsens men for sillekaplighetens skull! Hyad moblorna for dfrigt angfr, kan man ju skaffa sig virkligt vackra sidana for ytterst billigt pris, om man vid sin bosittning kan félja’en ung Konstniirinnas ‘exempel, som — med den gamla pinnsoffan och pinnstolen till utgingspunkt — ritade on hel, stilfull mobel, som hon litt en landsnickare gira men sedan sjilf malade samt sydde kuddar till af bondviinader, Den biista Tinstolen ir den fein sextonhundratalet med den raka, breda, lagom higa armstidden och det fyr- Kantiga, likeom sitsen stoppade, ryggetédet, Och denna mo- dell & ‘mycket onkel samt litt att i billigt material efter- gira. Denna linstol ir fullkomlig, emedan den pi ott vackert, virkligt och varaktigt siitt fyller iindamilet med en stol, dir man vill kuna pi en ging hyila och arbeta, och som bér vara litt flyttbar och dock ej rankig. En utmirkt enkel stolmodell ar iifven ett jimnbredt, halfeirkelbjjt, omkring 15 c. m., higt dfverstycke i rygg- stédet, som sedan med spjilar forenas med den breda.sxONUET 1 anew 23 och nfgot urhilkade sitsen, den enda stol, som utan dyna eller stoppning blir fullt bekviim och. vacker. Som modell for soffa finnes ingen bittre am den man sett — milad i pirlfirg — i minga gamla hem: en bred ling sits, af sldar och vif, hvilande pi fyra eller sex ben, med ryggstid af spjilor; pi sitsen on lés, stoppad madrass och likadana. afiinga kuddar kring ryggstodet. Detta ar den enda enkla soffa, som ir vacker ech som gor en god liggplats, ef att man pa den sofver och sitter lika utmirkt, “Slutligen kan man halla dess madrass och kuddar vil piskade och — om de iro kliddda med starkt tviittyg — vil rena, Olver on sidan soffa kan on bok- hylla af samma firg och af hela soffans liingd — men med endast tv hyllor — bli en bide andamflsenlig och vacker anordning. Den obemedlade har icke samma fara som den rike, hhyilkon — di han vill ordna sitt hem smakfullt — ofta ger det prigeln af en utstillning i konstindustri, med ram i reniissans och rococo, gustaviansk- och empirestil. Eller cooks étverfyller han, som ofvan sades, rammen med mibler och prydnadssaker. 'T sidana hem fir man intrycket att minniskorna iro till for moblernas och rummens skull, icke dessa for minniskornas. Afven sidana »stilfullay ram sakna silunda, fir en djupare estetisk blick, virklig stil. rum f§ — som redan dr framhallet — ej virka som vore de tillkomna for sin egen skull. De bira vara ett ut- tryck af invdnarnas personliga behof och smak, af deras mit non och kiinslor, af deras historia. Mormors gustavianska byr& kan mycket vil stillas bland nyare mbler, men man ‘bor blott icke stira dess ddla enkelhet genom att siitta modiirnt smiplock pi densamma, Farfars tunga linstol behifver alls icke flyttas upp pi vinden, endast skjutas inj ett hdra, dir den icke stir i vigen eller dn hillre: dir don inbjader till hvila for att betrakta en vacker utsikt eller tala, Do smi 1700tals-taburettorna kunna gina passas in mellan modirna mébler, men bara inte ‘lidas “med ett mébeltyg, som hdr till en alldeles annan til, utan t, ex. mod ndgot smiblommigt eller randigt i Yjusa fiirger. Hvitmilade mébler kunna godt blandas mod Mmahogny- eller valndismébler, men diremot borde man hiilst “undvika alla imiterade triislag. Eo afdelnigsskirm air nyitig i singkammaren, men stir oftast blott i vagon2 skONnET ¥UR ALLA i {Srmaket, I familjons eamlingsrum bir ett stort, stadigt bord — hiilst fyrkantigt och med endast ett ben i hvardera homet — bereda plats for alla de olka sysselsittningarna omkring detsamma. Det ar icke nédvindigt att hvar byst erhiller en piedestal, men ytterst viktigt att ingen byst stillles p& nigot af plysch omlindat féremil, ty det mjuka tyget ger intet intryck af birande kraft. Det iir sidana och tusen andra ting, en kvinna lir sig inse, niir hon vid valet af hvarje sak frigar sig om den har stil? D. v. 8. ej blott motsvarar cin uppgift, utan klart och fulliindat uttrycker den, genom att indamfl, form och sirning harmoniera med hvarandra, Hvarfor dr on lampa pli en cake) -paaciRQtsee AhAlAy lent aon hansell-acelect hjas’ — vackrare dn en med utkrusningar? Bland annat emedan den forra hallas littare ren och ir littare flyttbar. ‘Men alven emedan ljuset sjilft ar det viktigaste i friga om lampan och Ijuset slledes bér bias af ett under- rede; som hvarken sjilf gér visen af sig eller skymmer andra foremél, Hvarfor ir t. ex. den korta och tjock- halsade vinflaskan fulare in en lingsmal och finhalsad? First och frimst emedan man mindre litt hiller ur den dess kant prydes stiliserade blommor, men diremot ful, ir den har en dalkulla i bottnen? Emedan det itv léjligt att ata pA en dalkulla! Hvarfor dir det enfiirgade blomglaset vack- rare in det med blommor milade? Emedan de milade Dlommorna blanda bort blomglasets mening, som ir att ansprikslist framhiiva men ej att tifla med de lefvande blommorna, Och samma sak giller om milade frukter pi frukttallriker, Bide do milade frakterna och blommorna viirka déda bredvid de lefvande. Men en frukttallrik pry- des diiremot vackert t. ex. genom blommor i kanten. Ailt porslin att ita pA bir hiilst endast vara siradt i kanten, cller pA sin hijd upplifvat gonom nigot litt bottenorna- ment, Mycket vridna eller Giverlastat slipade glas iro, de forra for skéra, de sonare’ for tunga ait vara riktigt vackra, Ju enklare formen p& ett glas ir, desto vackraro air det i regeln, och pokalformen forblir troligen den vack- raste. ‘Hvarfér misshaga konstgjorda blommor och firgade: griis? Emedan dessa bedriigligt hima den frisilclens dych- salighely som blomman sjalf i virkligheten meddelar. OmSKONMET 1 MEMMEN 25 det ocksd blott ar en kvist med histrida blad, ett spar- risgriis med sina bir, en tistel, som man om vintern kan Sticka ned i sina vasor, s& dro dessa vackrare an de konst- gjorda blommorna, Hvartér ar det japanska siittet att ordna_ blommor enligt deras eget viixisitt ochaf endast ett slag ido fasta fall vackrare in hvarjo annat site? Emedan detta just ger ett intryck af »friskhetens lycksalighet,» af att blomman jinnu vixer. Hyvarfor ir det smaklést att sitia fast vackra tallrikar pi viggen, men smakfullé att med dem pryda paneliyllan i en matsal? Emodan de i det senare fallet pryda, pA samma ging som de dro firdiga att tjina sitt andamal, hvilket de diiremot i forra fallet ej iro, Hyarfér ar en’ med broderi fylld bordduk mindre tilltalande am en slit duk med endast en bird? Emedan dukens andamil — att skydda bordet — ej bir délja bordets dndamil att bia eaker. Och detta dindamél fram- ‘rider bittre genom den slita dukens jiimna yta in genom den af ornament fyllda duken, ornament hvilkas linier dessutom stympas genom do saker, som stillas pf bordet. Detsamma giller afven om lampmattor och pallar. Hyar- for ir ett Tjust, litt draperi omixing ett fonster vackrare fin ett tungt och mérkt? Emedan det senare strider mot afsikion med fonster, som ar att slippa in ljus. Och for att nf denna afsikt — att kunna dimpa, slippa in. och fifven tillfilligtvis utestioga Ijuset eller }judet — bora hillst hyarken gardiner eller forhingen sittas” fast, utan lipa itt, pA ringar eller i breda fillar, dfver en rund sting, vare sig en dyrare af tri eller en billigare af metall. De kunna df dragas fram och tillbaka sisom jalusier, di rull- gardin ej finnes eller di denna som nedslappt skulle verka Vantrefligt. Genom en veckad rak kappa upptill kan si vil sting som rullgardin diljas, Gardinens rita linjer oj blott inrama fénstret vackert utan bidraga iifven att for- stirka det intryck af ‘Om gardi- ner och férhingen giller ffven att do bora vara sma- minstriga; iro de randiga, bira rinderoa ej vara mycket breda, och hiillre gi pA lingden ain pi tviiren. Vackrast iro de enfirgade draporiema med birder. Storblommiga eller storfasonerade gardiner och draperier iro olimpliga, emedan deras ménster forvirras di de afbrytas af veckon, som ju miste bildas; dessutom viirkar det storménstriga oroligt, Fastsatta draperier och vifnader dro meningslésa,26 sxxuer YOR ALLA sivida de icke afse att bilda en inramning af nigot slag eller en bakgru Om vi fortsitta vira frigor, si kundo vit. ex. undra hvarfor en spegel sitter vil melian fonstren men illa midt emot dem? >Kmedan man speglar sig biltre i firsta fal- let,» svara strax alla kvinnor, Hvarfor ir det hvita duk- tyget vackrast? Emedan endast deta ger det blindande intryck af renlighet, som ar en viktig del af behaget vid en miltid, Men det ir god smak att lifva det hvita med kulérla birder i fina farger eller med en bordlépare och framfor allt med blommor! Liga skilar med blommor, liksom blommor lagda pi doken ooh ett fat med frakter iro de vackraste bordeprydnaderna. Alla bordsupp- satser med klippor, palmer, strutsar, bjortar och dylikt iro léjliga, ty dessa ting ha ej ph ett bord att gira, och alla héga’ bordsprydnader — fren af blommor — iro dessutom olimpliga, emedan de skymma. TTusen andra hvarfér? Tix man sig sjilf besvara, iden min man rhiller eller sjilf ger sig den dgats och tan- kkens uppfostran, hvars resultat ar en god smak, Ju mer denna smmak d{vas, dess finare blir urvalet, doss sikrare om- démet, dess stirre iivern, niir det giller att fSrena det nyt- tiga och det skina inom hemmet och att sflunda ifven i ytire afseenden dir lyckliggira genom att skapa harmoni. ‘Arkitekten A. Lindegren har frambfllit, att den na- turliga kiinslan, instinkten dock férblir det visentliga och att hvarje forsdk att uppdraga den fina smakens, den ata skénhetens grins bor ske varsamt. ‘Ty allt fir for oss skint, som iiggar vir inbillning, vicker vart intresse och tilltalar vir kiinsla, Och framfér allt bir man ej tro att skinbet endast ir en lycka, som nigra ff erhillit. Nej, en hvar kan férkunna ‘skinheten genom virden af sina rirelser, sitt tal, sin gestalt, sin klddsel. Ett lif i skénhet blir si- lunda ingen undantagslott for konstniirer och konstkiinnare. Férnimmelsen af naturen har nu blifvit allt medvetnare och pi denna vig den goda stilen bli naturens egen: Alar ‘ch enkel karakliristik i alll, sh att intet synes hvad det icke jr, men_hiller intet genom estetisk ansvarsléshet giras ringare in hvad det kunde vara, Minniskan har forlorat Kkinslan for afviggd mittfullhet, enkel, okonstlad viirdighet i sitt egot upptridando, i sina kliider liksom sin blick for form och fiirg, hvila och rérelse i allt som omger henne,SKONHER 1 HEADIEN 27 De, som aga denna blick, bilda ifven den smakrikining, som behirskar en tid och som man kallar det »modiirna.» Af modet kan ingen férbli helt oberoende och — si snart dot modina innebir god smak och konstnirlig stil — ar det ifven lyckligt, om si minga som mijligt oflja modet:> ty de uppni di genom hirmning den smak, ff tiga af naturen...» ‘Denna sammanfattning ger nfigra hufvudsynpunk- ter for shvardagslifvets estetik.» Under stritfvan att till- impa denna dr det lyekligt, ju mer sjilfverkeam en kvinna kan vara i fiiga om de medel, hvarmed hon ger lifvet behag, skinhet och stil. Sirskildt air den aterupplifvade hemviifoaden, med det hemmaspuona och i naturfirger firgade ullgarnet ott ypperligt medel for en kviona att pi ett porsonligt sit dana sin drikt och pryda sitt hem, Kyvinnorna borde ifven virka hvar inom sin ort for att man ej liingre skulle bortslumpa eller bortskiinka de gamla stilfalla mébler, trikiil, tennstop, lertalirikar och dylikt, hvilka hafva ett mycket stirre tillgifvenbets- och prydnadsvirde i det hom, dit de af alder hira, in hvad de hos en samlare erhilla. Och diirjimte vore det énsk- ligt att kvinnan allt mer férlorade smaken for de smi onyttiga vanprydnadsarbeten, med hvilka hemmen nu ‘fvorfyllas. Den skénhet, som nis med den minsta méj- liga tidsférlust och kostnad, ir fr de enkla hem, om hvilka hi talas, den mist viirdefulla skinhoten. Om ‘man Dlott foljer denna hufvudregel, kan ju sedan den personliga smaken taga sig mingfaldigt olika uttryok, ju fier, dess diittre. Det ir vanan att fanklist folja modet, som pi de nuvarande hemmen sait likformighotens priigel jiimte smak- Wshetons. Den viirkliga smaken ar den, som firstir att skapa ott tilltalande helhetsintryck ur de mist olike for- hillanden och med de mist skilda model. Den virkliga smaken ir slutligen den idla smaken, som vet att mitta och enhet iiro villkoren for skinhet sivil i hemmet som i det dfriga konstnirliga skapandet. fs Arie Och under de dr, som forflutit, sedan denna lilla skrift first utkom, ha viickelserna till en iidlare smal varit mingfaldiga, likeom ifven allt flera yrkesmin arbeta i den smakens tjinst, Det blir siledes allt littare att kuna géra sitt hem vackert och det finnes redan allt fler, som iifven gira det.28 SKONHED Fim ALLA Af stor betydelse yore mer smak och fiirgglidje i ordnandet af skolrummen, i synnerhet i landsorten. —Stor- stadsbarnen hafva ju andra medel att utveckla skin- hetssinnet, mon i landsorten ir det framfor allt af vikt att gira ‘skolan till ett Askidningemateriel for vackra anordningar och virkliga Konstféremil. Vid valen af Konstviirk bira emellertid icke frimst historiska eller reli- gidsa utan konstnirliga synpunkter gira sig gillande och Konsiniirer, icke lirare, miste vara de afgirande. Fram- for allt fir Konsten icke bli ett nytt pluggimne for de stackars barnen, endast helt enkelt omgifva dem, si att de osdkt och naturligt mottaga intryck af vackra bygeviirk, af fidel, kvinnlig och manlig skénhet, af den stora konstens siitt att dtergifva minniskan eller landska- pet. Att skolan och skémheten nu nirmat sig hvarandra, skall mer in nfigot anat bidraga till att baren sedan som voxna i sina hem — i original eller atmin- stone i efterbildoing — vilja hatva nigra konstvitrk. ch goda efterbildningar kan man nu fi fOr nigra kronor. ‘Afven minniskor med mycket smé tillgingar kunde nu hafva rid att glidja sina egna och sina gisters dgon genom en och annan god reproduktion af ett konstvirk, ifall do i sin gistirihet bebjirtade Ehrensvirds sats: Om mano i norden lockades af mat, skulle man kunne glidja Ivarandra med de adla och varaktiga fostren af nijen Har man lyckats erhilla nigra konsinarliga efterbild ningar, di miste man frambiifva dem genom att vil vilja bide plats och bakgrund, ‘Till kopparstick, trisnitt, fotogra- fier passa slita, morka ramar och en nigorlanda Ijus tapet; blagrite dir t. ex. utmirkt for kopparstick, ‘Till oljefirgs- taflor iro myckot enkla guldramar eller de billiga, slita triramar, man sjilf kan bronsera, ofta att foredraga. De fllista oljefiiygstaflor eller fiirgtryck taga sig bist ut pi réd eller an biillre grigrén viigg. Men iifven fina gula eller bligra eller brongri toner kunna vil framhitva Vissa taflor. Eiterbildningar af skulpturer i hvitt eller terra- cotta, i svart eller brons passa ungofir mot samma bak- grond som oljefirgstailor utom att terracotta icke stir vill mot en réd bakgrund, som diremot passar vl tll foremil af grén, brons, Det ar emellertid mycket sillan som den obemedlade har {illfille att f% en god oljefirgstaila, Han bir dirforSKONMED C MEAMEN 29 hilst hitla sig till goda efterbildningar. Men fer olje- trycket bir han akta sig. Hvarfér ar oljetrycket fult men den goda fotografien vacker? Emedan den senare Ansprikslost och iirligt ger en virklig, ehuru svag fére- Stillning om konstviirket, medan oljetrycket pa ett diligt siitt sdker hiirma det. Ar ett oljetryck viirkligt godt, di ir det ocksi dyrbart. Diremot finnas nu fina, akvarell- liknande fiirgtryck, stundom till och med som bilagor till Vissa jultidningar; det fiones utmirkta Ijustryek, trisnitt och fotografier till billigt pris; ja afven en del kopparstick och raderingar iro jimfdrelsovis billiga i forhillande till sitt Konstviirde. Vid valet af dylika Konstsaker miste Jag naturligtvis taga hvad jag sjilf finner vackert, ej hvad Jeg vet att andra finna vackert! ‘Ty det ir mina egna ‘gon, icke mina bekantas, jag med dessa ting skall glidja, Och ‘det dir dessutom endast genom att viirkligt ilska en Konstsak, icke genom ait kipa. den, som jag diger den. En rik ‘person, med viggarna fulla af taffor, dem han skaffat sig emedan dot anses fint att ha taflor, ir mycket fattigare iin arbetaren, hvilken om sindagen pi museum uppsoker de taflor, han lirt sig ilska eller i sitt hem dagligen fréjdas St’ en enda viirkligt vacker afbildning af ett stort konstforemfl, Den personliga smaken utbildas bist genom att man rondt omkring sig ser det konstskina och lir sig att uppskatta det. Men de i landsorten boende hafva i detta afscende icke mycket tillfille att utbilda sin smak. En vacker domkyrka, ett gammalt slott, en och annan staty, ett och annat nytt hus éir — om man undan- tager Visby, universitetsstiderna och Giteborg — allt hvad man i ett tiotal af vira landsortsstider har att se med afseende & byggnader och bildviirk! I de dfriga finnes intet. I friga om taflor fir man i Jandsorten innu fat- tigare. Stockholm har ett par birliga byggnader: slottet och riddarhuset. Diir finnas judiska syoagogan, Katarina kyrkas kupol och nigra kyrkspiror att gladja sig t bland tempelbyggnaderna, Dir finnas nigra fii bevarade aldre Palats och en del nyare, hvilka kunna ge en forestillning om vacker byggnadsstil, | Dar finnas till exempel Gustaf IlI:s och Karl XIV Johans statyer, Olaus Petri och Axel Oxen. shiirna, Fasterbréderna och Farfadern samt Sndllockan, som pi ‘Sppna platser ge konstniirliga intryck. Dir finnas alla nationalmusei konstslijdsamlingar, Skansen och Nordiska30 sxOxuur yim ALLA muséet, i hyilka man kan lira kinna bide enklare och dyrbarare konstslijdaféremil och olika tiders stilar. Dir finnes nationalmuseums tafvel- och ekulpturafdelningar, Men det tar tid och behifver vigledning, innan man bland allt detia myckna virkligen lir sig urskilja Genom flitiga besdk i museerna och genom en dppen blick fr allt, som moter af vackert eller fult pi gator och torg, liv sig Stockholmsbon litt nog upptiicka orsa- kerna hvarfor den ena byggnaden — som till exompel Petersénska huset vid Munkbron, eller adelsklubbens hus vid Kungstriidgirden, Hallwylska palatset vid Berzelii park eller nigra palats vid Strandviigen, teknologiska Institutet i Kungsbacken, Adelskéldska villan pi Villa- gatan, elektricitetshuset vid Smlandsgatan eller det nya posthuset — behaga oss mer fin de hus, som. omgitva dom, Eller hvarfér den ena statyn ger intryck af lif, den andra af did och for liimnar oss alldeles kalla. Biller hyarfor den ena taflan for hvar ging ger oss en kad glédje, medan vi ledsna pi den andra, hvars dimne Kanske forst tilltalade oss sf, att vi foredrogo den framfor andra, i sjilfva virket virdefallare, Villkoret att finna skévheten ar att ska den; vill- Korot att lira forsti den ir att ileka den! Di triinga vi med hvarje dog allt mer in i dess vilsen, litra oss finna de kta skénhetsvirdena och erhilla silunda ocked méjlig- hoten att & virt enda, lilla fattiga rum gifva en sidan prigel, att den som dir intriidor, skall kina att dess viggar omsluta en minniska, hvars lif blifvit lyckligare genom att hon kan njuta och vilja det skina, PA landet ir dot ibland herregirden och kyrkan, men dock mist naturen, som understéda och utveckla skénbetssinnet, Dir ar det blommor och grént, som bist pryda hemmen; dir ar det alla Arstiders skiftande taffor, man miste lita sig uppfatta och aleka, Frin och med virens tindrande Ijns éfver den ainou kala jorden till histens gri himmel, mot hyilken triden si fint eller kraftigt teckna sig; fin vinterns rimfrosthiéljda hvita djérkar till sommaringons mingskiftande firgprakt kan den scende stindigt fiona nya taflor att njuta, Och om man in pa landet har mindro tillfille in i staden att for billigt .pris kunoa skaffa sig vackra foremél till hemmet, si har man diremot pk landsbygden mora tid och ridTIVARDAGSSKONUET 31 Att genom vacker hemslijd — viifuader, snideri och konst- sém — pryda det. Hvarken land eller stad dro siledes lottlisa, nie det giller skinheten! Denna kan dfverallt meddela sitt glidjande, forddlande inflytande, endast minniskoroa birja dppna sina dgon och hjirtan for allt det vackra. Men first och friimst miste de lira sig nse, att det vackra alls icke hér till lifvets dfverftéd, utan att man arbetar bittre, mir bittre, blir vinligare och gladare, fall man i sitt’ hem moter vackra former och fiirger pi de ting, med hvilka man omgifver sig. Forstir man att uppsika det sktna i konsten och natu- Ten, inser man snart af egen erfarenhet att skinheten ger hjilp och lyftning iifven under det tyngsta arbetsslip. Ingen konst, ingen lyx kunna gifva iikta behag at det rika hem, dir den innerliga skénhetskiinslan och énhetsglidjen saknas. Det ir forgives, som man siker ersiitta dem genom prakt. Dessa antydningar — om de medel med hvilka man kan nf skinhet dfven i de enklaste hem — afslutas dirfér bist med Ebrensvirds gyllene ord: Tingens skinketer fly mer och mer, som de blifva samman- sata och for minniskans nalur onyttiga, 2 Hvardagsskinhet, Invid mitt bamndomshem fanns en ling hag-vig, titt bevuxen med kort grits, sf att den ofg ut som tiickt med en gingmatta af grin sammet, Men si fort man birjade gi pai vigen, faon man vid hvarje steg att ocksi hir funnos stickor och vissna léf, smisten och gropar: det var blott nr man sg tillbaka och framit, som vigen syntes alldeles grin och sammetslen. I synnerhet niir man sig framit! £ For ungdomen sor framtidon ut som denna gréna, stig. Snart fir man dock erfara hur mycket mindre jimn lifvets vig dr, an den ter sig for dot framatblickande ogat.82 saOwuET yn ALLA Det stir icke inom miinniskoviljans makt att helt omdana lifsfrhillandena, och dirfor ligger lyckan, som de gamle sade, oi gudarnas kniin,> icke i svaga minniskohinder. ‘Men churn det siledes endast till en del beror pa oss sjilfva, om lifvet blir lyckligt, kunna vi sjilfva afgora, om det skall bli rikt och sként. Detta senare beror pi om vi lira oss se, hira, gi... Minga réster afbryta: »Vi_ iro lyckligtvis hvarken blinda, lama eller défval» Men for att vota om vi viirk- ligen ixunna se, hdra os. v, mfste vi kuna nekande be- ‘svara den frigan: Ha ni aldrig nfigonsin trikigt? De flista medgifva di helt visst, att de ofta kiinna Jedsnadens blyhiitta Gfver sitt hufvud, den hiitta rom allt tungt, gritt och olistigt. Men nn iir det sf att de, som viirkligon kuna hira och se, for dem kan ledsnaden visserligen skymta forbi, men vigar ej nirma sig dem annat iin pa héfligt afstiind, Det skulle siledes finnas olika sit att se, att gi och att hora? Helt visst. Den ena minniskan sor till exempsl att ditr stdr ett hus, dir en triddunge och att dir lgger en oslagen dng jioniskan ser ocksi hur tiickt huset ligger inbiddat i det grina; hur vackert solljuset glimmar pA tridens léfvirk; ura mingskiftande angsblommornas firgor blandas med hvarandra. Den forstniimda miinniskan miirker viil att stormen viner och att figlaa sjunga. Men den andra forstir hvad stormen talar och fgelkvittret Sterljuder i honnes hyjirta, Den ena ser pi taflor mea éfverhalkande dgon; taf- lorna siiga honom intet, han kiinner sig ej rikare eller gla- dare genom att gi och tinka pi de djupa fiirgorna, det fulla uttrycket i ett konstvirk, Han liser en bok for att fi tiden att gi; ej for att fl miring dt sia tanke, sin inbillning, sin kinsla. Men den andra minniskan ‘gir under sitt arbete med konstviirkets, med bokens lif i sin ajil! ‘Den forstniimda minniskan kan nog se andra miinniskors yttre féretoelser, men mirker ej ens om de aro viirkligt Yuckra eller icke, ty hon siker ej ajtlen i dragen, oj lils- ‘storien i uttrycket, ‘Tusende ting, som réra andras song,YARDAOSSKONHET 33 eller gliidje, arbete eller hiinfsrelse, tro for en sidan miin- niska dolda. Nir hon talar, blir dot diirfér-ocksé, blott om ylligheter — pingar eller néjen, mat eller kliidor, vind eller Viider — men ingen blir vare sig klokare, bittre eller gla- dare dirigenom. Och hir hon andra tala innehillsrika ord, di gi dessa som moln higt diver honnes hufvud, falla icke som fruktbringande rign éfver hennes sjils marker. Man inner siledes, ait det icke dr alla som so, hyilka ha tv 6gon i hmlvadet; icke alla som lefva, hvilka gi omkring pa ett par friska be En af de stirsta andar minskligheten agt, Gotho, hado ej endast ett lingt utan dfven ett ovanligt rikt lif. Men ej genom en mingfald af yttre den utan diirigenom att han nda frin sin tidiga birndom forstod att lefva, férstod att med vakna sinnen och éppen sj tlldgna sig konstens, haturens och minniskolifvets rikedomar. Bland de otsliga visa ord han yttrat om konsten att lofva ie ocksi dotia »Man borde hvarje dag se en vacker tafla, hira ndgon ‘god musik, lisa i en virdefull bok ock gira Giminstone en god handling.» Genom_att folja denna lefnadsregel kunna iifven do. tider, som iiljest skulle forflyta tomma och trikiga, erhdlla ett rikt viirde, likt den gri vadmalsvid, som Sigrid den fagras make enligt signon lit pryda med piirlor och ‘idelstonar. >Men for oss ar det alldeles omijligt att folja den regelo,» inviinda nigra roster, _»Vi ha inga taflor hemmas pA museum kan man ju inte gi hvar dag. Hur ofta bju- des man pi opera eller konsert eller ens vacker musik i sillskapslifvet? Bécker — dem kan man ju littare i. Men hat man boken, finnes ofta inte tid att lisa den. Och goa handlingar! Jag undvar just hur mycket godt man kan gira med: sin lilla yeokolén — som skall ricka till allt mojligt annat ocksi?s ch dock ar det alldeles sikert, att afven den, som bor dir hyarken museer eller musiknéjen finnas, som sillan ser en ny bok och som kanske oj ens kan lefva p& sin veckolin — hon eller han kan i alla fall félja Géthes rid for até ge lifvet inneball! i En del af dem, som lisa detta, so i sina hem, om joke riktiga konstvirk, si dock en eller annan afbildning 3. — Veriandis semdskrifler. 77.34 sxixner Om ALLA af dylika, Men de ha vant sig att betrakta dem ungefiir som méblerna: som_ndgot hvilket hér till och som man oj vidare tinker pi. Borja ou virkligen se pi dem; soken upptiicka Konstnirens tanke och kiinsla i dem och desea afbildningar skola for er bli lefvande, ge er daglig glidje genom sin syn! Och, om ej ens sidana afbildningar finnas, sii har man lefvande bilder och taflor rundt omkring sig, i hem- met som utom det: de vackert blommande viixterna i fOnstret; det lilla rédkindade, Klardgda barnet; en gum- mas fina, gria hufvud; hir midt emot en ung arbeterska, som med behagfulla, litta och mjuka rérelser skéter sin syssla, Dir far en landtman till torget: han ger en prik- tig bila af kraft och hiilsa, di han med fast hand tyglar sina histar, Aro ej triiden hir borta en tafla, dir de sti med sin hvita snd, mjukt hvilande pi grenarna? Ar oj kyrkspiran eller sen vacker, dir de teckna sig mot himlens guld? Den, som dr nog lycklig att bo p& landet, kan i na turens skiftningar, vid landtlifvets sysslor, dagligen finna nya taflor, Afven dir naturen icke ir i vanlig mening vacker, kuna seende dgon upptiicka mycket att glidjas fitz hedens réda jung eller ikerns gula vigor, skogens gréna djup eller aftonhimlens firger. ‘Men musik? Ocksi den kan man i viss min skaifa sig siilf. Har man oj Sra for skogens och dier, for fiigelkvittret och biens surr, for och’ mma tonfall — ja, di blir man nog ofta utan sitt dagliga musiknummer! Men har man icke éra for alla dessa toner frin lifvets stora stringaspel, di tir man nog inte hiiller bland dem, som skulle kunnat helt Sppna sji- Ten ens for de stirsta’ miistares toner! Booker finas sillan godt om i svenska hem, Hos oss anso ty virr ifven de rika, att de i allra friimsta rummet béra spara pi bicker och lisa blott hvad de kunna f Mina, churn i ett virkligt bildadt hem mébler och kliider hillre béra vara onkla men béckerna m&nga! Dock finnes dot niistan alltid niigon utviig for den, som allvarligt vill nf fram till virldslitteraturens haf, Baden dir kunna hha sina faror, liksom baden i det éppna hafvet, Men man Kommer upp ur dem ej blott friskare och starkare utanVAMDAGSSKONHET 35, ifven vackrare in férut — vackrare, emedan on rikare ‘fil danar ett sjilfullare anlete! For den, som endast har négra fa goda bicker inom itt riickhill, Aterstir det att dess mer fordjupa sig i dem man har. Och si kan man ju flitigare viinda bladen i nata- Yens och miinniskolifvets bida vildiga vitk? Ofte skall man genom att félja en onda plantas utveckling lira mer, iim af en afhandling; frdn en arbetarhastru fir man kanske héra en lifshistorfa, mer gripande in en roman; hos en gammal backstugusittare fiona en lefnadsvishet, djupare dm hos mfngen lird. ‘Ty visheten och poesien finnas cke blott inom bokpiirmarna, detta kommer man snart att upptiickal De goda giimingarna slutligen ? Ungdomen vet icko, att den éfvar en god girming endast genom att — i hilsa och glidj, i godhot och oskuld — finnas till! En sidan ungdom ar helt enkelt tillvarons strsta skinhet och stirsta vilgiimning for de fldrande, de af lifvets sorg och méda bratna, ‘Men bade ung och gammal ha dessutom méjligheten att iifven pd annat sitt gira godt, och icke en utan minga ginger om dagen. Riicka vara pinningar oj si lingt — ehuru de med omtanka ricka icke sl kort — sf finnes vir arbetskraft, som kan formi en del. Dessutom iter- stir alltid den’ finkinsliga vinlighet hvarmed vi kunna gira bide de sorgsna och de glada godt, om in sivil pinningar som tid i Ofrigt fattas oss. Och stiidse finnes det inom hemmet minga goda gir- ningar att Dir kunna familjens medlemmar pi mingfaldigt sitt lita arbetot eller spara stegen for hvar- andra; dar fionas tilifillen att forsvara den oskyldigt an- gripna; att stilla tillritta en oordning, som annars skulle alla ledsamheter; att uppmuntra eller trésta med ord, Dlick, leende; att dimpa tvister eller hiijda fSrtal och tomt Prat “genom att féra nigot biittre’ pi tal. Vid arbetet, i kamratkretsen, i lifvet skall vanan att gi vir vig fram i virkeam vilvilja gira lifvet Ijusarey rikare, skonare for vir omgifning och dirigenom for oss sjilfva, pee Man inser kanske nu, att det icke var Sfverdrift i plstiondet att man — om ocksi under trikigt arbete, tunga sorger, tryckta férhillanden — formér lefva ett rikt if! Den fattigaste skall kunna iiga mer af tillvarons viirk-36 SKONHET FOR ALLA liga skénhet och rikedom in den, som synes besitta allt virldens goda, men som icke har en lefvande sjil att om- fatta det med. ‘Ty Konsten, naturen, béckerna, minniskorna iro véra, blott iden min yi sjilfva ilska dem, Att dlska ir lycka, cemedan sjilens alla krafter viixa genom kirleken, emedan ett af sjilons storsta kraf tillfredstilles genom kiirleken. Ja, hingitvenbet ar villkorot for all tillignelso, vare sig af Kiirlek, godhet, vishot eller skénhet, Endast’den, som ger, ger nigot... Detta ir on af lifvets skint allvarliga sanningar, den vi visserligen kunna meddela hyarandra som en erfarenhot, men som hvarje minniska hyat dag af sitt lif gjilf miste ofterlefva for att viirkligen inse. 3, Fastvanor, Verner von Heidenstam, som i sin geniala studie fver Svenskarnas lynne frambéll vir brist pi sund konservatism, triflade dirmed iifven grandorsaken {ill den poesiléshet, som blifvit foljden af virt hinsynslésa handhafvande af gamla minnen och gamla seder, Kyinnorna, hemlifvets och sedons skaparinnor, hafva framfor allt skuld i att den vackra, starka konservatismen dir ut, att homlifvet allt mer saknar den fasthet och skénhet, hvilka gifva djup &t hemkiinslorna och at foster- landskiirleken, i Jag vill’ hir endast uppehilla mig vid en onda sida af den niimda hiinsynsléshetens utplattade invirkan, niim- ligon den, som yttrar sig i utplinandet af de gamla fist- seder, hvilka fordom voro orubbliga grondlagar i hemmen. ‘Ait on del gamla seder miste komma att dfvergitvas, sammanhiinger med nya lifsiskidningar, indrade prod tionsférhdllanden, lifligare samfirdsel och andra tidens drag. ‘Att hvarje hem kommer att fira sina fister mer individuellt, é ifven on naturlig foljd af utvecklingon,PisrvaNon 37 Men minga af de gamla broken iiro icke afskaflade ge- nom nigot annat inflytande dn slapp-likgiltighet och bri- stande sinne for den glidje och stimning, dessa bruk med- fira, Framfir allt ha, hillningsléshet och poosilishet ftertriidt den gamla innehillsrikedomen, emedan man f summat att gifva fasthet och foljdriktighet at de nya bruk, dem man i hvarje sirekildt hem gir gillande. Ena dret firar man till exempol jalen pi ett siitt och andra Sret p& ett annat: den- ona anordningen finer husmodern besviirlig, den andra finner husfadern onddig. Si ofverger man dem och det uppstir i fistvanorna en rérlighet, under hvilken barnen medvetet lida. »Hvarfér ff vi inte detta i fr? Vi hade dot ju sii i fjol? Ack, lit oss fi det si, som vi férr brukat!: hor man ofta bamen bedja, Och de réja genom denna sin konsorvatism en djup etisk och estetisk sjiltbevarelscinstinkt! Ty det ar upprepandet, vanorna, hvilka pi alla hemlifvets omriden bestimma Kinslornas djup och innehillsrikedom, Illa skéter dirfor den uppfostraro sitt vif, som icke forstir att bruka drets Fister, liksom alla dess andra naturliga glidjedimuen, som model att utveekla barnets kiinslolif, att fordjupa si vil dss dmbets- som dess skinhetsintryck, Hemmet i staden har i dotta fall firre hjilpmedel din hemmet pi landet. Men hvarje hem har dock négon mij lighet att gira afbrotten i drets hvardageging rika pi firg, on fing, som gor en glédande glans anu dt gubbene minnen, och som tirar frimlingens égon nér han, i andras hem, ser nfigra af de smi drag, hvilka voro fistens kiinme- tecken ifven i hans barndomshem. I staden som pi landet har man ju i regeln jul- granar, och barnen sjilfva vaka si godt de forma diver At granen prydes pi alldeles samma siitt dr efter dr. Och “@fver julmatens hifdvunna art vakar den manliga Konservatismen! z Men annars bestir julens firande mumera egent i hopandet af nya liickerheter och i massor af julklappar. Ingendera delen friimjar den poetiska julstimningen! Men den gammaldags julfirningen med grenljus och stora higar af julbullar; med kiirfve &t figlama och dopp i grytan; med julbock, julkrubba och julkubbe; pi landet med den hinryckande fiirden vid bloss till julottan; med de gamla jullekarna anda till tjugondag Kout, dd julen dansades38 sxixuer yin aun ut — alla dessa och andra gamla seder fyllde bamets sinne med hilgens siiregna stimning, en stimning, som ty virr allt mer férflyktigas gonom det nutida julfirandot: frissandot i ett dfveriiéd af gifvor, godter, slikt- och barn- fister. Hir och hvar uppebilias ju now en och annan af de gamla julsederna, men i det stora hela blifva dessa mer {illfilliga och hora icke till det ovillkorliga, som fiistminnena djupa och skilda frén allt annat. Nyaret har linge saknat en siirskild fiistpriigel, ty nydrsvakan dir nistan alldeles fallen ur bruket. Men dir fir borde hemmen skapa hvar sin sed, enligt hvilken de unga — i allvar och gliddje — p& ett vackort sitt sade det gamla fret farvil och hilsade det nya. ‘Trettondagen har ‘numera endast kvar sin bina i gréten, sedan den fréjd, som stjirngossarna beredde barnen, iifven hor till det férsvunna. Som folksod kan stjirngossarnas vandring ju ick dterkomma, men som hemnéje for barnen kunde soden helt visst innu bli Mnglifvad, i synmerhet sedan Skansen — till hvars skapare den sunda Konsorvatismen i virt land stir i outplinlig tacksambetsskuld — fiter upptagit densamma liksom Lucia med hennes brinnande Ijuskrona, Pisken har ju ainnu pa vistkusten kvar sina piskeldar och dtver allt sina jig, med miilning och med inskrifter. Den glidjen kunde bli dnnu stimningsfullare fr barnen, ‘om man féljde den tyska seden att — di man s& kan — utomhns, i det nyse bara grisot och bland de anou nakna buskarna, gira figelbon, i hvilka barnen sedan sjéliva sdka ooh finna sina brokiga digg — den innu kala markens forsta frukt for ret! Endast i nordligare bygder ser man nu vid Valborgsmiissan eldarna flamma i don jjusa kvillen, Intet heller firas fOrsta maj som férr med vaiflor och mjd, af hvilket man drack sig mirg i benen! Om hem men ien tidsenlig form Sterupplifvade den gamla leken mellan de utklidda vinter- och virkungarna, skulle barnen erhilla ett oférgitligt minne af virens aterkomst, All hyad viren hunnit gifva af blommor och grént sattes fordom vid pingsten i spiselo, i Jjuskronor och stakar liksom fr att fira virens seger diver allt, dir elden Kimpat mot vinterns kild och mérker! Och hura sklidde> man icke hvar vri vid midsommaren; huru kit var ej dess fist med sin »majsting,» sin dans och sin musik 1vASEVANON. 39 Sommarnatien! Men p& minga stillen i virt land i mu ocksi majstingen tyvirr endast ett minne! ‘Alla dessa och andra enkla bruk, som sammanhiingde ‘med lifsuppfattningen och med frets tider, voro fulla af Just det enkla bildsprik, den naiva skinhet, som limpa sig for bamets behof och gifva poesi &t bamets stim- ningar. Hyarje hem har ju afven sina sirekilda fiistdagar, at hyilka man dock mu mera ofta pi samma siti forsummar att gifva denna sirskilda fistprigel, som frin en kir vana blir ett kiirt, rdrande minne, Fédelsedagar och andra bemiirkelsedagars sedvanliga blommor, fiistriitter och »fir- ningar» — iin med sntklidsel» eller kniickkokning eller plitttkalas och dylika enkla néjen — kunna emellertid icko ersittas af nigra mer storartade, for hvar ging nya fastligheter. Hivarjo hem har plikton att géra ifven hvardagen och séndagen innehillsrika for barnen, genom smi néjen efter slutat arbete: om vintern sagostunder vid brasan, med ipplon och ndtter vid siirskilda avledningar; eller sing kring pianot eller lisning af en ny »rolig bok» eller forevisning af ett planschvirk, En mor, som ar en_hem- lifvets Konstniirinna, kan for aftonens samvaro skapa det lugn, som redan ger barnen en fistlig kinsla; hon forstir att med nigra blommor i en vas eller andra enkla smi anordningar for trefnaden fylla barnens sinne med omed- voten skénhetsgliidje, medan den mor, som saknar hem- lifvets Konstsinne, diremot dagligen pinar mannen som barnen genom den oro, den fulhet, den hiillningsléshet, hon kring sig utbreder eller tilliter. Under gemensamma vandringar — sirskildt nir hemmet ar pA landet — éfver- fléda glidjekillorna for den, hvilken forstér att lira bar- nen se hela naturen som en fist, frin framtridandet af siilgons Iuddiga »gisungar,> af blisipporna och lirkan, till den forsta hvita snén! Det ir kunskap och poosi pi en ging att lita barnet filja kornet fram till den grina bridden, det lena axet och det fina mjélet; honunge frin klofveriingen, lindblomman och |jungen till den hvita vaxcellen; fageln frdin det spriickliga diggeti boot till flytt- elamas fied genom den Hlara histiafion; applet frin den rosiga blomman till den fyllda fraktkorgon! Genom att de voxua sfilunda lira barnet se och40 sxixmer ron ania forstd naturen, blir hela fret for barnet fyliat af lefvande skéuhet, Barnen rikna tiden efter dot farsta gokropet, det forsta axet, don forsia limnéan, det férsta smultronet och de forsta ‘nétternal De lira ‘sig alska all skdnhet omkring sig, som konstniiren iilskar den, Och iifven den hvardagliga enformigheten genomtringes fir dem af inne- hillsrikedom, niir de vinja sig att med alla sinnen lefva, med alla sinnen njuta skénheton, frst pi baroasiitt, i dot lilla och enskilda, sedan — da blicken vidgats — i det stora och hela. ‘Mingen kvinna, som sjilf ar kinslig for den glidje som viller ur skénheten och naturen, som kituner stim: ningens makt att ge firg at tillvaron, som genomglédes af minnenas poesi, frsummar dock nn ofta ati for de sin: rikta hemlifvet och sickendagen, liksom fiststunden och hiilgen, med donna firg, denna poesi, Men nir hemlifvet ier blir en Konst, till hvars utéining kyimnoma erhils ro och tid, di torde en af de stora uppgifter, &t hvilka de med djup skaparglidje iigna sig, blitva den att — genom eukla ‘och naturliga medel — fylla hemmet och barna- sinnet med de dagliga lycko- och skinhotskiinslor, som i si hég grad litta alla médor och lysa upp alla bekymmer. 4, Skymningsbrasan. Om allt mellan himmel och jord finnas olika meningar. Enstimmiga iro emellertid tankarna om solen och om bra san; itminstone fro alla nordbor rittrogna sol- och elds- dyrkare! ‘Men man lefver ej efter denna sin religion, P& manga sitt berdfvar man sig sjil solen — till exempel genom a fonstren med gardiner eller sofva lingt in pi férmiddagen! Och Gr frin ar uttriinges brasan af briinsle- sparande uppfinningar. Det ar icke mera den blossande julbrasan, som ger julaftonen des Ijusskimmer. De vildiga stockeldarnaSKYNNINGSDRASAN ray flamma icke lingre i de stora dppna spisarna pi herre- girdarna, ty spisarna hafva mist ge vika for kakelugnarna, Som nn i sin ordning ofta sti kalla. Just i vir tid, mir man icke liingre har ro att hilla skymning eller rid att elda med ved, har man bérjat brodera braskuddar, in- djudande till Hinga pratstunder framfGr elden i skumrasket Kuddar, hvilkas ofgriinderligt prydliga skick omellertid visar, att brasan sillan brimner, Som andra gudomligheter fore henne ir hon forjagad af nyttan, denna ging i gestalt af kaminer och virmeledningar! ‘Men med bracan férlorar virt folk mer poesi och skénhet in om tre ffirdedelar af alla vira skalders och milares virk ginge upp i rék! Fines det niigot iikta nordens barn, som oj forst bérjade drmma under stirrandet i den lekande, lockande elden, hvilken omijligt kundo vara si stygg, som mamma sade? Bar drémmaren iifven gryet till en tviflare i sig, di lef en dag higen att profva eldens egenskaper oemot stindlig: man briinde under jubel den ona saken efter den andra, (ills pappas tidning’ eller mormors stickstrumpa Diifvit underkastade eldprofvet, eller de smi hinderna illa tilltygade under nigot forsik att ta fatt den trolska elden. “Men hvarken bannor eller briinnblisor kunde minska Kirleken till elden: den skiilfvande vérdnad, hvil- ken utgér en si stor del af barnets kiirlek — liksom af all stor kiirlek — blef endast dkad och med den tjusningen. Och niv man blifvit nigra Gr aldre, df iro de viix- lande bilder, gléden dana, barnens kiraste tafvelbok, en dar de sjilfva iro de skapande konstuiirerna. vHvad ser du?» frigar man hyarandra, »En j med ett glédande gap.» »Jag ser en prinsessa pi en skog.> 2Ser du dir, ett lejon med eldégon?> ja, och bakom det en riddare med hjélm!> Hyar och en i syskonringen — ifall man har lyckan ‘att yara flere syskon — viljer i gléden sitt palate. Och minga ramlade luftslott under senare ir hafva framkallat mindro hiitiga sorgeutbrott dn det torn, som first instir- tade, mingen stitlig villa mindre aikta glidje im det slott, som liinget stod uppritt i den fallande gléden. ch hur manga hemska och rérande sagor hafva icke fitt sioa belysningar af brasan, niir barnjungfran be-42 sKGNWET FOR ALLA riittat »mora,> sbara mera,» med bamaflocken ligrad om- kkring barnkammarelden, som lyst i tirana pi deras, af harm eller hiinfirelse blossande, kinder! Nar sedan sa- gorna tystnade, emedan emfsyskonen skulle i sing, di fhandlades det hirda vid en brasa i salen; jittehufvuden es och troll stektes i inbillningen, medan ndtterna, och dpplena undergingo detsamma i virkligheten. Man tiiflade om att visa sig duktig genom att — sodan man first brandforsitkrat fingrarna i munnen — nappa de kol, som sprakade ut och kasta in dem igen, Stundom lycka- des det si |, att en hel brand foll ned och miste in igen med hjillp af eldgaffeln och en fyndlighet, lik Tumme- litens i dennes vara igen! Nir man lyckades med brandon visto modet, och man undrade ifall man oj sill genom list eller bragd kunnat bortsnappa sjumilastiflarna och hiimta:prinsessan ur jittens vild? Allt detia afhandlades medan falaskan fll afver gléden, skuggoroa. djupnade i salens hérn och den. dé- ende brasans réda strimmor blefvo si hemska, att man kkrép tit intill Avarandra iv tjusad skriick éfver alla drémda faror, Nir si den tiden kom att man kundo lisa sagor sjalf, hura minga forbud utfirdades icke mot att lisa vid cldsken for Sgonens skull; f6rbud dem man gjordo vil i ait divertridal Ty om im Sgonen ledo en smula — hvad vann icke fantasien af denna lisning framstupa vid brasan, hyars flammor lekte diver Andersens Eventyr eller folk- sagorna eller Snorre Sturlason och hyars rida gléd manade fram syner af de blodiga béljorna vid Svoldem och Hjér- ungavag! Intet landtbarn glimmer val nigonsin den stora dag, 44 man for forsta gingen fick elda i bamkammaren: hura man sprang till sjilfva vedbacken efter voden; hura man tiggde de torraste spingstickor; hur man tillgrep en hel bunt svafvelstickor, och tindo, njutande syskonens hiipnad, de, som annu voro stringt formanade ait icke leka med clden! Ingen minister kan med mera oro motse voteringen om en kabinetisfriga, iin en dylik sexfring om den ny- tinda brasan skall ta sigl Och nir sedan den alder kommit, df man icke lingre fir liten men ung, huru drémmas oj just vid brasan de finaste, skirasto drémmar om lyckan vid egen hird! OchSKYAININGSBRASAN 43 ura ofta ha ej sedan under alla fldrar tirar torkats i brasans sken; hura klart har man icke vid dess jus Dlickat in i de dolda gimslena af sin egon eller en annans jill Hura minga rika minnon hafva ej genom brasans trollmakt blifvit frambesvurna! Man vet icke riktigt hvad en brasa ir, om man oj irat skymning invid en dylik, som flammat ur spiseln i igon_gammal bondstuga eller pristgirdssal eller kansko lira hilst i en herregirdssalong, en brasa, hvars sken fladdrande lekt dtver de triipauclade vaggamna, belyst de morknade familjeportritton, glindrat i juskronornas prismer, kallat fram ur haliskymningen alla rida firgstink i de gamla broderiorna, all férgyllning pi do antika stolarna och uppfort fantastiska dansar i det higa taket. Under tiden miste en kvinnlig familjemediom af en foregiende generation beritta — pi det akta konstniliga, stilla sitt, dir berittaren sjilf forsvinner. En berittarkonst, som gor alla romantiska slikt- och ortkrénikor eamtida, lefvande, forfirande och férfirande. Medan man, stirrande pf eldens Iekande tungor, lyssnade till den lugna, lidelsefria,stim- man, vaknade kanske for férsta gingen aningen om lifvets tragik: om lidelser, fértirande som cldsligor, om Kanslor, dem stora vattustrémmar icke kunna utslicks Brasan glider nog aldrig mer gyllenréd iin i sfdana skymningsstunder, utom nir tvi minniskor i ett nytt hem Dlicka in i deo, under drémmen om lycka genom hvarandra, eller nir don’ flammar som glidjebloss frin hiirdon i ett terfunnet, hem. Den religidsa Kult, fiderna jignade hirden lika vil som altarct, har egentligen aldrig upphért i vira nord- liga bygder, dir elden under en stor del af aret ersitter solens viirme och Ijus. Spiren af denna religidsa dyrkan lofva tionu i minget folkord, mingen folksed finda frin de tider, mir vikingar, under af stockelden sotad is, sam- lades till, sagofirtiljande dryckeslag. s Hyad brasan dag ut och dag in immu ir for fattig- man pf svenska landsbygden, det anar ondast don, som cen héstafton farit forbi bygdens em& stugor och i brasans *fiaddrande Ijus sett barnen samlade kring mor, som kokar griten eller spinner p& sin rock, medan de med hég rést lisa sin lixa i eldskenet, on stand som ger glans och skénhet ifven &t den tarfligaste omgifning. Och far dkara4 sxGxuen YOR ALLA farten af sina nyss sf trétta stog, nr han sor det vinliga eldskenet lysa ur de smi rutorna! Det ar en innu Aterstiendo rikedom for landsbygdens fattiga att, bura stora deras umbiiranden éin annars iro, de era sillan iin deras likar i staden behofva sakna eldens lifgifvande inflytande. I fattigmans stuga ersitter den frin spiselhiillen sprakande tallvedsbrason delvis varma Klider och niirando ritter, lampor och Ijus, taflor, musik ‘och poosi. Det var deita den francke diktare visete, som svarade sin dotter, d& hon sporde honom om de bida glimmande punkterpa vid synranden: ‘einne virldar, mitt burn, tvinne faitigmans eld ir en, den ‘andra en # Men Afvien i friga om de burgna hemmen finnas de, som mena att hemkirleken stir i si oupplisligt samband med eldstaden, att den aftager med denna och alldeles upphir i de lund, dir clden endast brukas att koka vid! SK mycket af sanning ligger vil i denna mening, att arten af hemkinslan utan tvifvel ar en apnan hos de folk, dir nga brasor behitvas. Men desen sddems folk ga df en ersitining i rikare léiden och i allt det myckna goda, som dirmed samman- hanger. De nordbor iter, som ej bland sina kiiraste bamdomsintryck ha brasan — och dessa stackars miin-~ niskor bli iv kaminernas dagar allt flera — dessa nord- bor f& diremot ingen ereittning. De blifva, om icke siimre, si dock alldeles afgjort fattigare iin de, som tiga denna heliga eld bland sina minnen. Och diirfér bir hvar och en, Kan det, lita sina bam vixa upp med brasans gl 2h aaells Under dessa fonderingar dfver brasan glimde jag niistan min egen, som dock foranledt dem, med rédglidande kol, som snart skulle kallna till en handfull aska, enda ter- ° stoden af hvad som en ging var den fina resningen af en glinsande, hvit bjirk, som speglat sin mjilla vargrénska i en insjés yla; dfver hvars vajande grenar sommarminske-SKYMNINGSDRASAN 45 nets Tjusa floder runnit; som p& ingens histdifna tufvor strétt skurar af gyllengula léf; pi hvars floa, af rimfrostens silfver omspuona, kvistar vinternattens stjiraor hingt som bliblixtrande ju Stackers bjérkl All din fiigring, all din kraft, all din rikedom, hindrade icke att yxan sattes till din rot, att siigen gjorde dig till ved! Du blef »virderad> och du blef »sambiillsnyttigo. Men det kostade dig ditt lif... Don sista glo . Under falaskans gri- hyita flagor blinkte dock innu nigra kol, ett par heta, glimmande égon, hvilka tyoktes spérja: >Ar di minniskornas dde annorlunda?» Ja, svarade det inom mig, ménoiskornas éde dir annor- lunda men ej siillan ringare. Afven vi ryckas ofta ur den illvaro, dir vi lefvat virt viirkliga lif, hin till nyttans jirld. “Men diir bli vi icke alltid, som vedtriidet, liivande och viirmande, skénhets- och glidjespridare. Vi fortorka, vi forbrinna icke. Férst niir vi inse att vi miste fSrbrinna, ‘fall vi vilja gira lifvet varmare och skinare for oss sjilfva och tr andra — frst di skola vira minniskodden i innebillsrikedom kunna jimféras med tridets, som falnar pi var hid! =Noter: Den pi sid. 20 omnimnde fernissningen af golf, kun man sjilf att mau kiper okt linolja, en atyf borste och hos fen firghandlare ett kitl Flatting varnish. Man stryker sedan golfven (tunt)-med Tinoljan, 2 a 8 ginger, och Iter dem for hrar ging torkn Vil. Sedan behandlar man dem pi alldeles summa sitt med fatting varoish, Hast bir delta ske om sommaren, df torkningen gir fortast, Man fir sllanda — for 5—6 Kronor till ett mycket stort ram eller elt par mindre — en vacker gulbron firgton pi sina golf. Dessutom slipper_man den obilscenmma skurafogen: man endest tvittar af golf ven, Denna fernitsning ir emellertid e) synnerligen varaktig uten ‘ar golfven jimt nétas, fOrnyes omkring hivart tredje fr, ifsll Nha dem fullt prydliga Det & sid, 28 omfolade nérmendet mellan Konsten och skolan ‘ger man genom Foreningen for skolors prydande, som har sin fiyrelee { Stockholm, Dae kan moan (Gr 10 kronor om ‘iret li med- ie och Gr och ondnng Fomnn ¥ Ktojotande of frenagey dele singar, Universitetsbiblioteket Umea€ al bibliotekarien Mareld Wiese: 2% are. doch Parnell af fl. dr 0. W. a. 20 or stone, af idangomnanen Guay ‘Johan Hierta af bibliotskarlen ld Wierelgren. 20 Bre. Ivarsson och landtmannapar- kalden Robert Bums af Gustaf jing. 15 ore. kalden Hans Christian Ander- fat Helien Lindgren. 15 6re. Jor Hugo ock hans etrid med Na- po IIL af doo. Rich. Stefen. 35 07» in Ludvig. Ranederg af prot Sey es re Kemi: se Fysik. 7. Kulturhistoriaz furkampen mellan se: BAe bidrag. till jude- We, af doo, Kuwt 1. ist. 1D dre, jeriet i antiken af Jektor Johan fon. 15 ore, viet och hiixeriprocesserna af uF Anton appara i Sver Jind. Med 6 bilder. lad ur bokens historia at Hegrile Schack, 19 re. var bokhandels barndom af H, Sehiek. 19 are, Landthushilning: bora mneriernn Beale mst af K. F. Lundin. 20 oe f. John Venerholm, skogsodling af fd. kapten @, iykull, 25 Oe, jatomatik: se Astronomi, 14, Nationalekonomi, politiska och sociala frigor: Om Nortlands niringar och derss naturlige Detingelsor at prof. A. @. Hogiom. % ire. Om pingar af bonkfollmiktig, mit Meyer, Otverentt och bearbetad sf uakdirektde Johan Lilihadk. 2a til Bade oppl. 30 or , Skatterna tll staten af red, oral Sohlman. 20 appl. genomeeda af jur Yard, Georg Stjerntedt, 19 re . Rittigheter och skyldigheter gent mot statskyzian, Bn hjalpreda fOr svenska medborgare af jr. katd. Georg Seernsedt, 19 ore. , Progressiy beskatining af inkomet ‘beh formBgenet af prot, Kant Wiek- ‘ail, 2a omarbetade upp 35 dre, , Nutidens arbeteedtt. af byriingeaidr Kart af Gajerstem, 2x upyl._ 10 Ore, Normalarbetsdagen af ingenttr Gust F. Siefen. 20 ate. . Den industriela arbetaririgan of fngentor Goutaf F. Stefen. 25 dre. . Om arbetarnas_konsumtionsfos~ Gngar i England af ogronomen ch, 2 appl 00 ore. Foreamlingsritten atv. haredsh ding Kerl Staaf 19 ore Allianser_mellan arbetare och Detogifvare nf prof. K. Wioksell, 20 ate, (Om individualitetens betydelse (61- det allminna pista af John, Siwart Mitt,” Otvers, af prot. 1. Okrvall 2. st | 39. | 109, 9%, relsen pA x890-talet af Anna B, Wieksell. 30 33 ‘Skolans stillning tllreligionsunder~ visningen i Sverge och andra tin~ er af skol@reatindsriaaxn Anno Whit: Tock. 15 ore. é Folkundervisningens anpasaning till den modiina kaltaren sf Tiraren Nils Onloson-Horle, 25 Ure. Om folkbibliotek wf A. S. Steenters. Gtvers, fein. Br mamuskript me? ott illiga af RR, Med 14 bilder tre. Tadusttin och kvinnofriigan »<5tver. ingenior 8, A. Andria, 10 dro, Den svenska arbetareskyddsiagstit- Ringen och yrkesinspektionen af Juris and, Georg Stjernatede. 25 dre. Socialismen, Bn historiak framatill- ing af red, Zjalmar Branting. 25 dre, 1. Socialdemokratin, dess uppkomst ooh intvectling, at A. Danielsson. 25 ire, Den politiska sbstritten af sl, dr Davia Bergstrom. 5:e uppl. 15 bre, 108. De engelska rBstrittsreformera sf jngeman Gustaf Sieteen. 25 Ore. a. 139. 40. 107. postanstalter. a s unna bestall: & ey % et a g a 2 3 a i 3 he o >freA ‘pug ad ry es ys epo? epppyo exelypexoj10y TE) 4 g yay BHAA ‘pug FT F-quy SeITyCAe Moye eUMNy 3yzy TT PUMONIN STEAM OG IEEE Sofh veesdd A "SiWWioxyLyseUg S[puepIOA jim seilzs eudeyASYIds opuioN Wapuejeppom eipuy “W\UIg GejUUOg gi soq soigd uejemae wo ‘sosyeid eFpAeqo yd wosyy ‘seFeUE YOO 203 88 49, Fredsrérelsen. En framstillning af | do modiros strifvandena att ersitia Ikrig med skiljedom, af cand. philos. Anna B. Wieksell. 20 dre, 98. Férfattningsstriden i Finland af red Valfrid Spingberg. 20 ére, 114. Striden om den danska statsfSr- 4. ar Johan Bergman, 20 Sr 50, Billigare jirnviigeresor genom-zon- | tariff och andra reformer i jaravigan pereoutaxor af jarnvigekottrollir Kart Troisig. 20 dre. 31, Likbriinning eller begrafning? af in- eonidr Per Lindell, 20 upp). 10 re, 15, Religionsyetenskap: se Filosofi. 16. Riittsviisen: se under 74, n:0 9, 29 och 102, under 20, n‘o 38. 17, Sprikvetenskap: 80, Spriket, dese lif och ursprung af doe. Kart Ljungitedt, 20 dre. 46, Modersinliet ‘och dess wlvecklings- ‘keden af doe. Karl Ljungetedt 20 dre. 36, Om i "Dees uppeift ook dese Sden i virt land, af bibiotekes famanuensen K. H, Lind, 15 oe, 42, Rattskrifingens grunder af prof. Adolf Noreen. 25 Bre, 87, Det ovenska spriket § Amerika af fi dr Gustes Andreen. 15 Ore. 18, Skolfrigor: so under 4, n:o 59, under 9, n:o 26, under 74, no 8 och 61. De senast utkomma hiiftena 9. 120, 321, a2, 138. 20 bre, Om liisning af prof. Georg Brondes. Ett modiirnt renhillningssystem Eskilstuna af forste stadslik. 2. Regeringsformen, 20 bre. Eur alnorat tacvataigeat chore | al Mdnsting Bert “TOL Om ‘virden ‘af spilda bara af 19. Toologi: so Biologi. 20. Praktiska hjiilpredor: 5, Om Biverliggningar och besk Mjlpreds fr deliagare 1 mote sammantriden, af Fed, Azel Sor Tre upph. 10 dre. |. Om HBrebyggande af elafara om eldslickning af fisikr Edeord Waorinaky. 10 31 Om testamente enlit gillandem Renberg. 20 bre. ‘Om sliiktnamn och antagand ‘sdana af ingenior X, Trotag, 2 ‘Om skidor och ekidlépning af . Jagerstiola. 2a tilldkade ‘ig. 20 dre. Om insjdfisket och insite red. 0, fil. dr Carl Cederstrém. 98. RAd och’ anvisningar tll S insjOfiskare Cederstrim, 25 Bre, JIT. Rad och anvisningar be ‘hGnsens skétsel af Konsale Bymi 4. von Poa. . 84, Renlighet och isk Taft af Hielmar Ohreal, 20 appl, 15] atadslik, RA, von Post. 30 5: och demonstrationer inom @jurens gréfre anatomi cf ps ‘Aug. Hammar. Med 20 6g. 118, Om “de veneriska sjuledom etydelse af prot, Zicord Vel Axerjorden och villhoren fOr dess fruktsamhet af agronomen A. @. Kell Om anstaltovird af sinnessjul af med. dr Frey Seentson. 25 Gre, ste Sfversikt och sakregister af jur. kand. ©. G. Berg} Gtvers, feta danskan, 15 dre. ‘samt beskrifaing af Renhdliningsrar A, won Post, Med 22 fig. 80 Bre,