Tyllgardinen hanger fortfarande och fladdrar i skrivar- lyan. Men Katarina har flyttat. Ten villa pa Lidingé sitter Mats Paulsons sangmé och minns en lénnfet, lite mesig 15-aring som smég i hennes .tridgard om natterna och pep visor hon aldrig forstod. Hon sager att det ar mopederna som betyder allt, och jag forstér att vi hade ratt hela tiden, Anders och Jag. Fians var en réd historia med de- kalen "Om denna moped patriffas utan forare under fiird har Jesus kommit tillbaka”. ‘Min en betydligt profanare Gilera med blaréd lack, rostiga félgar och ‘Ydrebygdens mest opalitliga brytar- spetsar. Sen... ja, sen kunde Mats Paul- son std dar med sin faniga luta vid landsvagskanten, medan vi béda for pa friarstrat mot Asby Uddes val- byggda bonddéttrar i ett moln av _damm, avgaser och varyra hormoner. 22, SONDAX EXPRESSEN. 11 JULI 1993 Obildade och neroljade. ‘Tomma pa poesi, men tryget for- vissade om att riktiga kvinnor alltid foredragit hastkrafter fore Baudelaire. SA markligt, ar det namligen. Bara fem kilometer fran visans f- delscort ~ i ett rott krakslott vid en igelstinn j6 — vaxer jag sjilv upp med vinden i luggen och tyllgardiner- na som fladdrande vita spoken i mammas salsfinster. ‘Att dotta var vindens dingar fanns tidigt i mitt medvetande. Tant Milda med mjélken, Ake Dickman med enmansorkestern, inte minst papa som sjdlv satt och pilla- de pa gitarr om kvallarna . alla bi- Grog de till att breda pa myten om den unge dréingen som en afton suttit iett finster pa Rénnds gard och sett en fager flicka traska omkring i en aspelund. ‘Mats Paulson. Sedermera trubadur med sol och blomdoft i sina barfotavisor. HAN VAR BLYG & HON VAR VACKER ‘Att komma tillbaka ar forstas all- tid knepigt; jag sneglar misstdnk- samt mot sndren dar jag fangade snok och tog med till skolan i en mjélkkruka, minns "Pissemyretn” dar vi slogs med ruttna stockar, pas- serar siiteriet dir Piratens sekretera- re gav intervju at en osnuten lokalre- vdra visor porter och beriittade hur hon en dag fatt order att skriva rent en bunt skrynkliga anteckningslappar, som visade sig vara "urmanuset” till ”Bombi Bitt och jag”. Och hamnar slutligen pa forna pensionatet Rénnds, hogt ver den gnistrande sjn Sommen, dar en pratglad Kerstin Lander berattar hur en ung Mats Paulson 1953 kom. som rang till hennes gard och pa kval- larna underholl grevinnor och baro- ner med Iutplink i pensionatets sal. -Om jag minns honom? Visst, jag minns tyligardinerna ocksé. Och aspelunden, dar Katarina skulle gétt ombkring. Fast han var forskrackligtblyg, Paulson. Den dar Katari- na tror jag aldrig han vagade néra. Hon var ritt sé snygg, den, vill jag minnas. Jovars. Rudskogs dotter, som sommartid for runt i sndren kring garden Rock- arp, Iingre utAt udden, var en léng- bent skénhet som fick unga pojkhjar- tan att klappa. Det hjdlper inte att trubaduren sjalv i alla ar forsdkt lagga dimridder kkring sin berémda sdngmo. ‘Soker man upp honom i skrivarlyan utanfor Tingsryd, lirkar en smula och havdar sin egen ratt till bygdens histo- ria, kryper det sakta fram historier om sena natter och heta pojkdrémmar. —Jag brukade komma hemsmy- gande framét fyra pé mornarna, un- geftir en halvtimme innan jag skulle upp och leta efter korna. = Da hade jag varit ute och hallit serenad for bygdens dottrar, tillsam- mans med en engelsk kompis som hette Nigel Clark. Han spelade drag- spel och jag uta. Vi brukade sté utanfvr flickornas fonster tills de kom utkrypande i tradgrden. ‘OVERJORDISKA SOMRAR Han siiger att han var en hyperro- mantisk men blyg natur. ‘Att Ronis, med sina vida angder och hisnande vyer, hade en omedel- bar, nastan chockartad, verkan pa hans kénsliga sinne. Det var... enormt, helt enkelt. Inte kunde jag sl& med lie och aldrig hhade jag handmjélkat, men de dar tv somrarna blev and& som en drém; on extatisk, nastan dverjordisk upplevelse. ~ Framfér allt minns jag alla farg- starka gaster: Amiralen som skiillde ‘och levde fan. Gymnastikdirektiren som motionerade sinder sin séing. Fru Borring som vi tjuvtittade pa nar hon badade naken. Ryttméstare von Essen som hade en hast i koket och ick fe_mil for att vara med pa iftskiva. Grevinnan frin Lju: som hoppade fram bakom bersén och skrek: "Har vare buskromantik”. ‘Och Katarina? = Jo00. .. jo, hon fanns nog . Och? och hon var mycket, mycket Joda, Katarina fanns forstas, ven om hon stavade sitt namn Catharina, sedermera gifte sig Widén och bosat~ te sig i en tjusig villa p& Lidingd. Det ar dar vi slutligen ska finna henne, en ljummen afton nar vinden (ominsann) drar éver blanka fjardar och tva jattelika gardvarar dreglande fattar posto bakom en grind. ‘Hon ar fortfarande en stilig kvinna. GENERAD AV SERENADER Latt graspréingd, men slank, klar- ‘gd och med ett charmigt leende, tar hon emot i soffan och siiger att "Det dréjdo linge innan jag forstod att den dar visan faktiskt handlade om mig”. —Visst minns jag hur han kunde komma upp i min tréd- gard mitt i natten och sjunga under verandan. Men jag for- stod nog vildigt lite av hans uppvakining. Jag var bara 13 Gr och begrep mig varken pa hans poesi eller teckningar. Jag tyckte mest det var genant. Hon sager att hon valdigt sent for- stod sammanhanget. Att det tog manga ar innan hon kopplade ihop poeten Paulson med den rundhyiite, lite lillgamle grann- pojke som nattetid smdg runt i hen nes barndoms tradgard. = P& den tiden verkade han s& ro- ad av lantbruk att jag trodde han skulle bli bonde en dag. Precis som ‘Nigel Clark. Joda, Nigel haller hon reda pa. ‘Manga ar senare — nar Catharina Atervant till Ydre for att ta sliktens sommarhus i besittning - dik den engelske dragspelaren plitsligt upp pa hennes farstutrapp. -Han hade bondgard utanfor Cambridge. Nu ville han visa sin fru var han bodde om somrarna. Paulson, d&? Jo, det blev trots allt ett fyktigt mite till sist. Efter on visafton i Trands for 12 ar sedan vagade sig Catharina fram och presenterade sig som flickan i hans mest berémda visa. -Hur det kindes? Bra, tror jag. Han var sig ganska lik. Jag kéinde igen skrattet, Fast han har nog blivit épp- rare och mer léttsam sen tondrstiden. ‘Och nan ny romans . —Ah, (shratt) det var ju ald- rig ndt emellan oss. Han var alldeles for blyg och jag... ja, jag var en kavat pojkfticka ‘som var mest intresserad av att spela brdnnboll. —Dessutom foredrog jag bondgrabbarna som hade mo- ped eller traktor. De var betyd- ligt mer spdnnande.